Dag 110 - Festlig helg
I fredags besökte jag Itrim för ett möte med fina vågen. Den tyckte att jag varit riktigt duktig sen sist med 1.4 kg mindre än två veckor tidigare och totalt minus 2.5 kg på de tre veckor jag ätit. Dessutom hade jag bara tre hekto kvar till 90!! Min våg hemma visar en aning mer men oj vad det närmar sig...Min mamma fyllde år i lördags och hela familjen gick ut och åt på mongolisk barbeque. Livsfarligt kan man tycka då man får äta precis vad och hur mycket man vill på en sådan. Trots detta gick det faktiskt riktigt bra. Visserligen åt jag inte enligt handfast minus utan tog både mina favoritrisbollar och lite friterad banan med glass till efterrätt. Men jag grundade först med en tallrik grönsaker och magert kött wokat med soja och vitlökssås samt drack Cola light till. Kalorimässigt hamnade jag på ca 1500 kcal den dagen istället för 1100 men jag var nöjd ändå. Jag unnade mig ju de rätter jag tycker mest om, samtidigt som jag hade koll på mängden och åt betydligt mindre än jag skulle ha gjort för ett halvår sedan.
I söndags gick jag i kyrkan vilket jag inte gjort på många år. Men ska man gå är det i min mening bäst på första advent och det var verkligen stämningsfullt. Påminde mig så mycket om skoltiden då jag var med både i skolkören och kyrkans barnkör. Jag älskar att sjunga och skulle gärna gå med i en kör igen. Och nu när ungarna är stora bör man ju ha tid med sånt. Ska nog kolla upp det framöver. Hoppas ni andra hade en fin helg också där ute i snöyran!!
Dag 106 - Sakta men säkert
Denna vecka, vilket var min tredje efter snabbt, så har vikten stått helt still. Det blev några hekto nu de sista två dagarna så totalt 0.4 kg för vecka 15. Mer officiella siffror blir det imorgon då jag ska till Itrim och väga mig på fina vågen. Om man tittar på hur viktnedgången sett ut hittills så har det varit bra veckor varvade med perioder då det gått långsamt. Så jag blir inte nedslagen av detta för jag har ändå gått ner drygt två kilo sen jag började äta mat för tre veckor sedan. Min oro inför ätandet visade sig också vara obefogad eftersom jag mått bra och inte varit mer hungrig nu än då jag gick på LCD. Dessutom har motionerandet blivit bättre igen sedan jag skaffade crosstrainern. En halvtimme om dagen är målet just nu, plus promenader då vädret tillåter och styrketräning på personalgymmet en eller två gånger per vecka. Pulspass har jag inte vågat mig på ännu men jag tror det snart är dags att prova igen. Troligen hoppar jag över några stationer för att hålla mig på den säkra sidan. Så det känns som jag har bra koll på mitt ätande och motionerande just nu. Mediterandet är det lite si och så med, men det blir åtminstone 3-4 gånger i veckan. Heja mig!
I helgen blir det städning och adventspyntande. Kanske slår jag på stort och bakar saffransbullar igen. Har en del idéer om hur man kan göra dem lite mindre onyttiga så jag också kan äta någon. Jag längtar verkligen efter glögg, pepparkakor och lussebullar som naturligtvis ska avnjutas i skenet av levande ljus. Det bästa med julen enligt min åsikt är den där nästan magiska känslan man har veckorna innan då man håller på med alla förberedelser. Dofterna från nybakat saffransbröd, pepparkakor, nygriljerad skinka och varm glögg, pysslandet med ischoklad och knäck medan julmusiken spelas i radion, alla adventsljusstakar och julstjärnor som lyser upp fönstren då man kommer hem på kvällen, de glada ansiktena man ser framför sig när man köper julklappar och som man sedan sitter och slår in efter att alla gått och lagt sig. Sist men inte minst ska man komma överens om för vilken stil julgranen ska ha i år - traditionella röda kulor eller överklädd Kalla Anka-gran? Julafton är ingenting jämfört med allt detta!!
Dag 104 - Den är här!
Mitt nya sällskap vid TVn på kvällarna är en skinande ny crosstrainer. Det tar väl ett tag innan jag ser ut som på bilden men jag trampade på i en halvtimme igår medan jag tittade på finalen av Biggest Loser Sverige. Vilka fantastiska resultat de visade upp! Det var nästan så jag grät en skvätt då jag såg hur mycket gladare och friskare de såg ut nu. Tänk hur dåligt man mår med en stor övervikt och ändå gör man inget åt det. År efter år har jag känt mig tjock och ful, inte kunnat hitta kläder som passade och var så trött att jag ibland tagit en tupplur på eftermiddagen. Inte konstigt då man bar på 40 kg extra hela tiden...
Men nu är det nya tider och jag orkar till och med springa!! Tack Itrim och tack alla som sporrar mig att fortsätta! <3
Dag 103 - Att må bra inuti
God hälsa innefattar ju inte bara en god fysisk kondition utan även psykiskt välmående. Förmåga att hantera stress, god sömn och ett bra självförtroende är bara några bitar i detta pussel. I motsats till Xtravaganza så fokuserar Itrim väldigt lite på psykologi. Visst är det i grunden mat och motion som leder till viktnedgång men när det sen gäller att behålla de nya vanorna tror jag det är viktigt att ta itu med orsakerna till att det blev fel från början. Det kommer säkert diskuteras mer framöver men än så länge har det pratats väldigt lite om betydelsen av sömn, målbilder, stresshantering, känslomässigt ätande osv osv. Kognitiv beteendeterapi har ju visat sig vara en framgångsrik metod för behandling av övervikt så det är lite förvånande att Itrim inte nappat på det. De säljer visserligen en CD med några inspirerande suggestioner men min coach har inte precis rekommenderat den eller tagit upp dess betydelse på gruppmötena.
Eftersom jag en gång drabbats av utmattningsdepression vet jag hur viktigt det är att må bra inuti. Och jag har märkt att trots glädjen över att gå ner i vikt så skapar programmet även en hel del stress. Det är ju inte så konstigt för man genomgår väldigt stora förändringar på kort tid och skaffar sig även en rad nya "måsten". Dessutom skruvar man upp sin förbränning medan man i realitet svälter samtidigt. Det är ju just därför man kan drabbas av biverkningar och inte bör hålla på längre än 12 veckor. Och några få måste till och med avbryta på grund av fysisk ohälsa eller depressionsliknande symptom (vilket jag sett både i min Itrim-grupp och i andras bloggar). Man går ju ner en himla massa på kort tid och det är bra, missförstå mig rätt, men just därför är det extra viktigt att ta hand om sitt inre samtidigt. Att se till att varva ner ordentligt emellanåt samt jobba med sin självkänsla och orsakerna bakom sin övervikt. Som en del av detta satte jag upp ett nytt dagligt mål efter mina första 12 veckor, nämligen att försöka meditera 10-15 minuter varje dag. Jag tänkte att det blir ju ett lätt kryss i övningsboken men det har visat sig vara det svåraste! Tänk att det ska vara så svårt att ta sig tid att stänga dörren och sitta still en kvart. Men det visar samtidigt hur viktigt detta mål är. Kanske något för er andra att fundera över? Ni är så duktiga och motionerar flera timmar i veckan men hur duktiga är ni på att sitta ner och slappna av? Kram <3
Dag 101 - Mirakel sker
Igår hände något fantastiskt. I alla fall för mig. Jag följde med kollegan till gymmet med tanken att jag kunde köra lite crosstrainer och styrketräna armar, mage och rygg. Vilket jag också gjorde, 15 min på crosstrainern och sen alla maskiner som inte hade med benen att göra. Då jag var klar hade kollegan 5 min kvar på sitt crosstrainerprogram så jag bestämde mig för att gå lite på löpbandet. Och när jag väl stod där tänkte jag att jag skulle kolla hur länge jag orkade springa utan uppehåll. Saken är den att jag alltid varit värdelös på att springa och brukar orka typ 2-3 minuter innan luften så att säga tar slut och jag är så andfådd att jag måste avbryta. Fast det är nu miraklet sker: efter 5 minuter sprang jag fortfarande utan problem!!?? Så jag sa till kollegan att ursäkta men jag måste fortsätta i 5 minuter till. Jag vet inte om jag nämnt det någonstans här i bloggen men jag har haft ett hemligt mål att uppnå en kondition som tillät att jag klarade av att springa tio minuter utan att stanna. Något som kändes näst intill omöjligt... Jag behöver väl knappast tala om att det var precis vad jag gjorde? Jag sprang i tio minuter utan uppehåll och hade kunnat fortsätta!! Visst började jag känna mig trött men jag fick ju fortfarande luft! För tre månader sedan skulle jag inte kunnat andas efter tre minuter. Det är otroligt vilken skillnad 25 kilo och regelbunden träning gör. Så nu har jag satt upp ett nytt mål: jag ska springa vårruset i vår (5 km) utan att stanna. Jag vill och jag kan!!Dag 100 - Gruppmöte sju om motivation
Det känns nästan lite högtidligt att skriva dag 100. Tänk att jag hållit på med detta så länge (okej inte så länge om man tänker att jag ska göra det typ för alltid). Passande nog handlade dagens gruppmöte just om motivation och hur man håller fast vid sina nya vanor nu när den initiala entusiasmen kanske börjar falna. Och det har ju varit ganska uppenbart i den här bloggen.
För mig är motivationen fortfarande stor när det gäller att hålla mig till rätt kost och det beror nog på min stora viktnedgång. Resultaten är så uppenbara att det inte finns på kartan att jag skulle göra något för att riskera att gå upp ett enda hekto! Och vågen och jag är fortfarande goda vänner. Ytterligare 0.7 kg försvann nu under första veckan på varierat (2+2). Nu börjar det verkligen närma sig den där magiska 90-gränsen och jag borde passera den om en vecka eller två. Känns otroligt skönt.
Men tillbaka till gruppmötet och det vi pratade om där. Vi började med att gå igenom vad vi är stolta över så här långt och de flesta tyckte att det var att vi tagit tag i våra mat- och motionsvanor och gjort något åt dem. Vi har ju gått ner i vikt och börjat röra på oss regelbundet. Sen pratade vi om vad vi kände att vi kunde justera eller förbättra framöver och för egen del är det motionen jag måste jobba med. Att sluta förhandla med mig själv om huruvida jag ska skippa ett motionspass då det känns motigt och kanske hitta mer inspirerande former av motion där det inte uppstår ett så stort motstånd.
Slutligen tog vår coach fram en bunt inspirationskort där vi fick välja ut något som tilltalade oss och som stämde överens med hur vi känner. Jag kommer inte ihåg mitt kort ordagrant men det stod ungefär "Mina tankar styr min verklighet". Det vill säga att hur vi väljer att tänka påverkar hur vår verklighet ser ut och vad som faktiskt händer. Andra otroligt inspirerande kort beskrev friheten att välja hur vi agerar (ingen tvingar oss äta något vi inte vill och de flesta av oss har både tid och råd att röra på oss om vi bara vill), att vår framtid inte dikteras av vår bakgrund (vi behöver inte fortsätta vara den vi alltid varit eller se ut på ett visst sätt) och hur viljan att ta hand om sin kropp visar på självrespekt (varför behandlar vi vår kropp så illa egentligen?).
Just det där sista kändes som det talade direkt till mig. Jag har alltid velat ta hand om andra men samtidigt inte sett det som speciellt viktigt att ta hand om mig själv. Tvärtom har jag nog tyckt att det varit lite fult att ägna tid och pengar på mig själv. Jag har varit väldigt självutplånande genom åren, speciellt då barnen var små. Att ta hand om min familj och vara framgångsrik på jobbet såg jag som tecken på styrka, medan att bry mig om utseende och hälsa (att vara smal var ju likställt med att bry sig om utseendet) var ytligt och sånt som mindre intelligenta bimbos ägnade sig åt. Snacka om dumt! Dålig hälsa mår väl varken min familj eller jag bra av? Och mina uppoffringar uppskattades nog inte som jag tänkt mig heller. Ja, ja, det är aldrig för sent att bli klokare.
Sköt om er där ute och glöm nu inte att ju bättre ni mår desto mer har ni att erbjuda alla i er omgivning! <3
Dag 98 - Gå dig smal, ingen myt
Det vet vi ju egentligen. Att om vi förbrukar mer energi så går vi fortare ner i vikt. Det handlar helt enkelt om plus och minus, dvs hur mycket vi äter och vad vi gör av med. Så för att peppa mig själv räknade jag ut den viktnedgång de dagliga promenaderna egentligen står för (i teorin och kanske inte alltid i praktiken). På en timmas promenad vilket i min normala takt ger ca 7000 steg så förbränner jag ca 250 kcal. På en vecka blir det således 1750 kcal eller ca 2.5 hg (7000 kcal/kilo fett). Om man dessutom lägger till tre pulspass i veckan á 300-400 kcal (lågt räknat då förbränningen beror på hur man tar i och vad man väger) så blir det kanske ytterligare 2 hg. Slutsatsen är att om man motionerar enligt Itrims rekommendationer så går man förhoppningsvis ner ett halvt kilo mer per vecka än om man bara följer kost- programmet. Och då pratar vi inte om hälsovinsterna man får från träning i form av bättre kondition, frisk luft, avstressande hormoner osv. Jag ska verkligen försöka påminna mig själv om detta varje gång det tar emot att gå ut. Dessutom har min deppighet på sista tiden säkert en hel del att göra med att jag inte promenerat lika mycket och att jag dessutom börjat äta igen. Spännande är också hur stor energivinsten är från promenader och daglig motion jämfört med den ombytta träningen, vilket dom ju pratat om flera gånger på gruppmötena. Och en annan sak som slår mig är hur mycket extra gott man kan äta för de här kalorierna den dag man ska hålla sig viktstabil. Två tusen extra kalorier att unna sig till fredagsmyset och lördagsmiddan är ju inte dumt!Dag 97 - Lite mer positivism
Har verkligen låtit deppad på sista tiden och det har jag i och för sig varit också, men nu tänkte jag försöka mig på ett lite mer positivt inlägg för en gångs skull. Framförallt är det ju jättekul att höra hur jag inspirerar andra - trots allt gnäll!
Då det gäller motionen har jag ju som sagt inte varit speciellt aktiv på sista tiden. Men Cathrine har rätt i att man inte ska fokusera allt för mycket på de hinder man stöter på utan se framåt. Jag tänker så här, att under den ljusare och varmare delen av året kommer det alltid vara lättare och roligare att promenera och sköta motionen. På vintern är det inte bara sämre väder utan mörkret suger liksom musten ur en. Det känns som om det inte är lika många timmar på dygnet och att det är mer att göra både på jobbet och hemma.
Så om jag nu ska leva hälsosamt resten av mitt liv gäller det att hitta ett sätt som fungerar både med min vardag och mitt temperament. Visst går det att träna mycket och ofta under en kortare period då motivationen är hög men det gäller att inte lägga av eller ge upp om man inte klarar att hålla samma tempo då vardagen sätter in. Man måste sätta rimliga mål för sig själv helt enkelt. Har jag till exempel tid att promenera en timme varje dag? För det mesta har jag det men ibland är jag helt enkelt för trött. Eller så är vädret uruselt. Och om det blir för sent på kvällen ska jag då prioritera motionen och gå ut ensam eller tänka på min egen säkerhet? Om det nu inte blir någon promenad ska jag verkligen ha dåligt samvete eller istället fira att jag faktiskt går ut flera gånger i veckan? Något som jag inte gjorde tidigare... När det gäller Itrims pulspass tycker jag det är okej men inte speciellt roligt. Just nu är jag dessutom rädd för att få ont igen om jag går dit. Och med så många roligare former av motion tror jag knappast att det kommer bli mitt val av motion i framtiden. Jag börjar mycket hellre dansa igen eller kanske tar upp ridning, spelar badminton nån gång ibland och (förhoppningsvis) styrketränar.
Men om jag ska vara riktigt ärlig så kommer jag kanske aldrig bli en av dem som älskar att sporta utan får nöja mig om jag kan hålla mig på en nivå där min vikt och grundkondition är okej. Visst är det bra att Itrim sparkar igång oss men i slutändan måste den livsstil vi väljer fungera med vår personlighet och livssituation. Så jag vägrar ha dåligt samvete för att det blivit få kryss i min arbetsbok på sista tiden. Jag gör ett bra jobb med kosten, sömnen och egen tid (vila och meditation). Motionen och träningen är definitivt ett område för förbättring och där får jag prova mig fram för att hitta vad som funkar bäst för mig.
Dag 96 - Kämpar på
Har fortfarande en stark lust att bara kura ihop mig under täcket istället för att promenera. Och har ännu inte vågat gå till gymmet i rädsla för att benet ska bli sämre. Men jag gav mig faktiskt iväg i lördags för att köpa en crosstrainer för hemmabruk eftersom det är så mörkt och ruskigt ute nu för tiden. Tänkte att jag kunde få ihop min dagliga motion på en sån, till exempel framför TVn. Naturligtvis var de slut just i den affären men jag ska göra ett nytt försök nu i veckan. Det går fortfarande bra med maten tycker jag. Igår åt vi middag hos mina föräldrar och jag tog tre tunna skivor slottsstek med massor av grönsaker och lite sås till. Jättegott och inom handfast-metoden (och jag berättar inget om den lilla bit kladdkaka jag tog till efterrätt, absolut inte!). :-)
Annars har det fortsatt vara jobbigt hemma och det är tufft att klara av allting själv då maken är i USA. Ni skulle inte ens tro mig om jag berättade vad som hände i slutet på förra veckan, men jag kan avslöja att det började med att sonen råkade förväxla sin jacka men en annans och därpå följde en rad händelser där vi blev anklagade för både lögner och stöld. Inte kul då man försöker vara en ärlig människa och gjorde sitt bästa för att alla skulle få tillbaka det som tillhörde dem... Ibland vet man liksom inte om man ska skratta eller gråta. Eller undra varför sånt där alltid lyckas drabba mig!
Hoppas ni andra har mindre drama i era liv och att det går bra för er som kämpar med vikten. Försöker följa era bloggar och tycker ni är så duktiga allihop. Vill också tacka Eva från fredagsgruppen för värdefulla kommentarer då allt känns deppigt. Kram på er!
Dag 92 - Skrivkramp
Ber om ursäkt för min oannonserade frånvaro. Det har varit en del problem där hemma och jag har känt mig nedstämd. Med tanke på mina tidigare erfarenheter av depression så hoppas jag att detta inte är tecken på sjukdom utan något tillfälligt. Det har ju blivit en hel del bakslag på senaste tiden: det onda benet, dotterns problem i skolan, ändring av kosten och brist på motion. Men i allt det gråa finns det några ljusglimtar: minus ett kilo till på vågen (1.1kg faktiskt, dvs -25.1 kg totalt), eventuellt en ny anställd (super- trevlig kille som jag känner sen tidigare) och solen skiner där ute! Så nu ska jag ge mig ut på en lunchpromenad. Har precis ätit lunch bestående av kokt torsk med äggsås och gröna ärtor. Jättegott! Fast katterna blev sura för de trodde jag kokade fisken åt dom... Kram på er allihop och hoppas ni har en fin dag. <3
Dag 89 - Höstdepp
Vet inte om det är kylan och mörkret eller det faktum att jag inte kan träna och därmed inte följa programmet men det känns lite segt nu trots riktig mat och alla som stöttar. Kom i alla fall ut och gick nu ikväll och om jag bara tar det lugnt så går det bra. Viktmässigt ser det okej ut denna vecka trots maten. Så nya tag imorgon! <3Dag 88 - Mysig söndag
Tog det lugnt hela dagen och den enda utflykt vi gav oss ut på var ett besök hos svågern och svägerskan som bjöd på nyttig fika (färska grönsaksstavar med dipp). Mysigt! Åt entrecote igen till middag men tog mindre kött denna gång. Sen lagade jag coq au vin som vi ska ha till middag nu i veckan. För er som undrar hur detta går ihop med handfast minus så använder jag det som mått då jag planerar mängden protein och grönt. Därefter räknar jag kalorierna för att kolla att jag håller mig inom gränserna, dvs ca 350 kcal per portion. Har gått över till fiberhavregrynsgröt med mellanmjölk till frukost men äter Itrims måltidsersättningar som mellanmål. Tycker inte att jag upplevt några problem med hunger eller sug. Det enda jag märkt är att jag kanske dricker lite mindre nu då jag inte längre har 2.5 liter som dagligt mål. Men två liter blir det nog.
Promenaderna och motionen har ju blivit väldigt lidande nu med det onda benet men igår gick jag i alla fall 6000 steg och idag borde jag få ihop mina 8000 om än lite långsammare än vanligt. Ha en bra måndag allihop! Vi hörs igen senare.
Dag 87 - Alla helgons dag
Har haft en fin dag om man bortser från det onda benet som fortfarande gör ont. Men jag kan gå så jag klagar inte. Storhandlade idag och köpte en massa god mat som jag faktiskt får äta av. En fantastisk känsla. Idag åt jag kött för första gången. Grillad entrecote med brysselkål och en fräsch sallad till. Oj, oj, vad gott det var. Men mäktigt. Magen är ju mycket mindre än förut (vilket är bra) så jag kände mig alldeles proppad efteråt. Men det var det värt!!
Nu ikväll har jag och mamma varit på kyrkogården och tänt ljus. Det var ljus och marschaller på varje grav. Helt magiskt! Jag vet att bilden inte gör det rättvisa och den är tagen med mobil men ändå.
Nu ikväll har jag och mamma varit på kyrkogården och tänt ljus. Det var ljus och marschaller på varje grav. Helt magiskt! Jag vet att bilden inte gör det rättvisa och den är tagen med mobil men ändå.
Dag 86 - Förändringar
Eftersom jag nu påbörjat en ny fas i Itrimprogrammet så tyckte jag att det var dags med en uppdatering av bloggen. Dessutom har jag bestämt mig för att övergå till att rapportera vikten en gång i veckan istället för dagligen.
Idag har varit en minst sagt intressant dag. Jag hade gruppmöte på Itrim imorse som var intressant som vanligt. Vi pratade om motion och om hur våra vanor ändrats sen vi började på Itrim. Efteråt skulle jag således äntligen köra ett pulspass vilket jag inte gjort sen benet fick en knäpp i förra veckan. Som jag nämnt tidigare har jag varit feg och inte velat träna utifall det skulle förvärra situationen. Och naturligtvis var det just det som hände!! Det vill säga jag har varit bra i benet hela veckan men efter ca fem stationer så knäppte det till i benet på precis samma sätt som tidigare och nu gör det skitont igen. Jag får se hur det blir framöver men det lutar nog åt att jag får kolla upp vad problemet är. Min gissning baserat på hur det känns är att det är muskelfästet till vadmuskeln som är skadad eftersom det gör ont på baksidan av knät och liksom strålar ner mot vaden. Jag tror mig också veta vad som orsakade det idag, nämligen styrketräningsmaskinen där man tränar nedre delen av benen, en så kallad legcurl/legstretch. Det var även den typen av maskin jag använde på personalgymmet dagen innan benet strejkade första gången. Så det blir väl till att vila benet igen och sen undvika den typen av övning ett bra tag framöver.
Helvetesmaskinen :-P
Roligare var att jag och min mor tog med ungarna på bio och såg "I rymden finns inga känslor". En fantastiskt fin film, hysteriskt rolig och otroligt tragisk på samma gång. Kan verkligen rekommenderas!
Till sist vill jag skicka stora kramar och hjärtliga tackhälsningar för alla fina kommentarer igår (och tidigare också förstås). Ni är fantastiskt snälla allihop och ert stöd är guld värt. Trevlig helg på er! <3
Idag har varit en minst sagt intressant dag. Jag hade gruppmöte på Itrim imorse som var intressant som vanligt. Vi pratade om motion och om hur våra vanor ändrats sen vi började på Itrim. Efteråt skulle jag således äntligen köra ett pulspass vilket jag inte gjort sen benet fick en knäpp i förra veckan. Som jag nämnt tidigare har jag varit feg och inte velat träna utifall det skulle förvärra situationen. Och naturligtvis var det just det som hände!! Det vill säga jag har varit bra i benet hela veckan men efter ca fem stationer så knäppte det till i benet på precis samma sätt som tidigare och nu gör det skitont igen. Jag får se hur det blir framöver men det lutar nog åt att jag får kolla upp vad problemet är. Min gissning baserat på hur det känns är att det är muskelfästet till vadmuskeln som är skadad eftersom det gör ont på baksidan av knät och liksom strålar ner mot vaden. Jag tror mig också veta vad som orsakade det idag, nämligen styrketräningsmaskinen där man tränar nedre delen av benen, en så kallad legcurl/legstretch. Det var även den typen av maskin jag använde på personalgymmet dagen innan benet strejkade första gången. Så det blir väl till att vila benet igen och sen undvika den typen av övning ett bra tag framöver.
Helvetesmaskinen :-PRoligare var att jag och min mor tog med ungarna på bio och såg "I rymden finns inga känslor". En fantastiskt fin film, hysteriskt rolig och otroligt tragisk på samma gång. Kan verkligen rekommenderas!
Till sist vill jag skicka stora kramar och hjärtliga tackhälsningar för alla fina kommentarer igår (och tidigare också förstås). Ni är fantastiskt snälla allihop och ert stöd är guld värt. Trevlig helg på er! <3
Dag 85 (24.0kg) - Tolv veckor med Itrim
Nu är de första tolv veckorna avklarade och därmed är tiden med endast måltids-ersättningar över. Nu kommer jag äta riktig mat en gång om dagen i en vecka och därefter två gånger om dagen. Imorse träffade jag min coach för tolvveckors- uppföljning och visst är det fantastiska resultat. Enligt deras våg har jag gått ner 23.5 kg och minskat mitt midjemått med 25 cm! Då hon visade med måttbandet hur stor min midja var för tolv veckor sedan så insåg jag hur mycket mindre jag blivit. Och sen fick jag prova den berömda ryggsäcken som vägde just 23.5 kg och snacka om att den kändes tung att bära på! Speciellt i benen och fötterna som jag jämt hade så ont i på kvällarna...
Här är lite siffror som visar hur mycket man kan förbättra sin hälsa på bara 84 dagar:
BMI: 41.7 -> 33.3
Vikt: 116.3 kg -> 92.8 kg
Midjemått: 126 cm -> 101 cm
Blodtryck: 140/100 -> 108/80
Fettprocent: 47.7 % -> 41.8 %
Fettmassa: 55.5 kg -> 38.8 kg
Fettfri massa: 60.8 kg -> 54.0 kg
Vatten/vätska: 44.5 kg -> 39.5 kg
Målet nu är att fortsätta med mina motionsvanor (dvs gå minst 8000 steg/dag och träna 3 ggr/vecka), äta regelbundet 4 ggr/dag och ha koll på portionsstorleken med hjälp av handfast minus (1 handflata protein + 3 knytnävar frukt och grönt). Viktmässigt så har jag en målvikt på 75 kg med viktiga delmål på vägen såsom 90 kg nu först, därefter 85 kg och varför inte 83 kg som är gränsen för BMI 30 och fetma? Jag hoppas komma ner till 80-81 kg under de kommande tolv veckorna vilket motsvarar ett snitt på 1 kilo/vecka.
Idag fick jag som sagt äta för första gången på tre månader och det är stort efter så lång tid med bara soppor, frystorkat och bars. Samtidigt kändes det som om jag haft lite väl stora förväntningar för det var ju trots allt bara mat. Gott javisst, men jag blev inte euforisk precis. Kanske blir det annorlunda då jag börjar med kött om några dagar. Det är ju mer min grej. Och jag har inte märkt av något uppvaknat monster eller stort sug sedan jag åt. Allt känns lugnt och bra så här långt.
Sist men inte minst har jag utlovat bilder så här är dom, före och efter 12 veckor:
Dag 84 (23.7kg) - Snart ...
... så får jag äta igen! Snacka om att det ska bli gott att få tugga och uppleva smaken och konsistensen av riktig mat. Sitter och knåpar ihop en del recept som jag ska prova framöver och kan hända att jag lägger upp dem i en kokboksblogg senare. Imorgon blir det i alla fall lax med ångkokt sparris och en kall sås gjord på kesella (lätt), dill och citron.
Har haft en del funderingar med avseende på att jag har en lång tid framför mig på varierat (2 måltider och 2 ersättningar per dag). Rent ekonomiskt tycker jag det är löjligt att betala typ 16-17 kronor för en portion havregrynsgröt som innehåller samma mängd kalorier som den gröt man kokar själv. Visst, den innehåller mer protein, vitaminer och mineraler men när man äter varierat är det ju inte lika viktigt som då man går på VLCD och LCD. Om jag äter väl sammansatta måltider enligt handfast minus borde jag få i mig det jag ska. Så jag funderar på att eventuellt laga till min egen gröt på morgonen och kanske komponera egna mellanmål på 200 kcal. Mest för att få mer variation då jag är ganska trött på ersättningarna nu. Men samtidigt kommer jag naturligtvis se till att ha Itrim-bars och smoothies hemma som backup när jag inte har tid eller lust att laga till något själv. Jag får se hur jag gör och återkommer om detta.
Dag 83 (23.4kg) - Höstlov
Ungarna är ju lediga den här veckan så idag passade jag på att spendera lite tid med dom. Vi var bland annat iväg och köpte nya vinterskor. Sen gick vi på McD och jag fick nöja mig med en dricka. Busbarnen var glada i alla fall eftersom det inte blir skräpmat speciellt ofta nu för tiden. Nu ska vi slappa med lite tv. Har bara en dag kvar till första måltiden nu. Längtar!!
Dag 82 (23.6kg) - Feg eller lat?
Har velat fram och tillbaka hela dagen om huruvida jag ska våga mig på ett pulspass idag eller inte. Benet är ju så gott som bra men det drar lite i vaden fortfarande. Jag är rädd för att dra på mig något mer långvarit om jag inte låter det läkas ordentligt först. Men samtidigt vill jag ju inte att det ska bli en ursäkt för att vara lat! :-P Men det blir nog så att jag kör en ordentlig promenad idag och går till Itrim imorgon. Jag har ju hela livet på mig att förbättra mina motionsvanor och jag bör nog hinna klämma in två pass denna vecka ändå. Hälsospåret får vänta till jag törs ta i ordentligt för jag vill ju att det ska gå bättre än sist.
Vill också säga hej och välkommen till Jessica. Tittade in på hennes blogg och såg jätteinspirerande före och efter bilder. Ser verkligen fram emot att läsa allt då jag har tid. Kram och ha det bra där ute! <3
