Dag 49 (16.0kg) - Över ytan (knappt)

Känns som om jag håller på att drunkna under allt jobb. Vet inte varför jag alltid väntar in i det sista med saker jag vetat om länge. Som om jag inte kan komma till skott utan den där extra stressen. Hoppas nu bara att jag gör bra ifrån mig imorgon så studenterna känner att de lärt sig en massa nytt. Jag tycker egentligen att det är väldigt roligt att undervisa men förberedelserna tar lång tid och jag måste oftast repetera en hel del fakta inför varje gång. Man lär sig mycket vilket är jättebra men det tar alltid mer tid än jag räknat med. Borde lära mig det någon gång!! Solen skiner och en promenad hann jag med tidigare. Itrim får vänta till imorgon eller fredag...

Dag 48 (16.0kg) - Hungrig

Vet inte om det är stress, men idag har jag varit både hungrig och nedstämd. Trots att både vågen stod på min sida och solen sken över färgglada höstlöv. Tog mig iväg till Itrim för ett pulspass i alla fall. Sen lekte jag taxi nu på kvällen och skjutsade barnen till alla aktiviteter. Hoppas att mitt normalt goda humör är tillbaka imorgon! Kram <3

Dag 47 (15.8kg) - Stressad

Blev inte mycket gjort i helgen så nu får jag lägga på ett kol med mina förberedelser inför undervisningen som börjar på torsdag. Ska dessutom hinna med att träna och promenera. Dessutom bestämde sig tonårsottern  för att skapa lite extra drama inför en redan jobbig vecka. Nu när mormor inte heller är hemma och hjälper till. Typiskt! :-P


Men det är väl så livet är. Går inte på räls hela tiden, tyvärr. Men det är bara att bita ihop så brukar det fixa sig på något sätt till sist. Vill speciellt hälsa till Luiza som jobbat på så bra. Angående hennes platå kan jag bara föreslå att hon bör gömma vågen längst in i garderoben ett tag och fortsätta med sina nya, bättre vanor. Resultaten kommer, jag lovar. Och oftast då man minst av allt förväntar sig det.

Sen jag började med LCD (800kcal/dag) har min vikt varit väldigt "ryckig". Står nästan still i 4-5 dagar sen ner med ett litet ryck för att sen stå stilla igen, osv. Poängen är ju att vi lär oss en hel massa på det här som inte har med siffror på vågen att göra. Vi promenerar, tränar och äter regelbundet. Saker som i alla fall jag inte gjorde tidigare. Och till och med vågen måste ge med sig till slut den också... Så ge inte upp! Vi är på väg mot ett hälsosammare och förhoppningsvis roligare liv framöver! <3

Dag 46 (15.4kg) - Oväntat besök

Idag fick vi besök av mina svärföräldrar. Som vanligt fick vi ungefär en timmas förvarning innan de dök upp och därmed blev mina planer för dagen något annorlunda än förväntat.

Trevligt blev det i alla fall. Speciellt för barnen. De bakade pizza tillsammans med farfar, och dottern bakade chokladrutor till fikat. Tog även en sväng till svampskogen men skörden blev inte lika stor som tidigare.

Så det blev inget arbete och inget Itrimpass idag. Får väl se det som en välbehövlig paus. Har skött ätandet som jag ska i alla fall.

Vågen har varit riktigt uppmuntrande de senaste dagarna. Nu är det inte långt kvar till två siffor... Spännande!!




Dag 45 (15.0kg) - I svampskogen igen

Fick med ungarna i skogen idag och till och med dom tyckte det var kul att plocka svamp. Fyllde en korg på mindre än en timme och behövde inte gå längre än att vi hade bilen inom synhåll hela tiden (säkrast eftersom jag är väldigt bra på att gå vilse i skogen).

Tog en promenad då vi kom hem och sen har jag slappat och tittat på en massa TV-serier som dragit igång nu efter sommaruppehållet.

Imorgon måste jag nog jobba för jag har undervisning i veckan som kommer. Men ett pulspass ska jag också hinna med. Jag är i alla fall glad att vi använder lite mer hälsosamma metoder att gå ner i vikt än man gjorde förr (se bild)...

Kram och fortsatt trevlig helg!

Dag 44 (14.7kg) - Tredje gruppmötet

Idag hade vi en kille på besök! Han går egentligen i en annan grupp men tog igen ett möte med oss idag. Kul!

Något annat som är jätteroligt är att det finns så snälla människor som skriver uppmuntrande kommentarer. Man blir så glad! Jag brukar normalt se syniskt på människor, men måste erkänna att det verkligen finns en hel del som engagerar sig och bryr sig om andra. Tänk att man ska behöva blogga om viktminskning för att inse det?!

På mötet pratade vi om hur viktigt det är med rutiner och regelbunden måltidsordning. Att det är lätt att tappa kontrollen över hur mycket man äter om man blir för hungrig mellan målen. En tjej berättade att då hon var med i viktväktarna hade de fått rådet att observera folk i sin omgivning som är smala för att se hur de äter. Då skrattade jag för mig själv och tänkte på min "bästis" (du vet vem du är) som jag tycker äter hela tiden. Nu är det ju inte riktigt så, men om hon inte får mat var fjärde timme bör man helst hålla sig borta. Hon blir nämligen hur grinig som helst...

Vi pratade också om vad som gått bra och dåligt sen sist. Det är alltid fascinerande att se hur olika vi upplever den här nya livsstilen. En tyckte det är svårt att äta fyra gånger om dagen - och då menade hon att det är för ofta!? Jag som är överlycklig varje gång jag FÅR äta! Och dagens sista måltid äts med stort vemod eftersom det dröjer så länge till nästa gång...

Men visst kan man uppleva saker olika. En del har svårt att dricka tillräckligt med vatten och sen har vi mitt problem som ingen annan verkar ha, nämligen att gå alla steg. De andra sitter där och säger hur de går minst 12000 (!!!) steg bara på jobbet. Och jag som får gå ut och gå varje kväll i över en timme bara för att få ihop 8000...

En tjej berättade att hon brukar läsa min blogg men att hon inte riktigt känner igen sig i hur hon upplever det här med Snabbt. Det verkar gå riktigt tungt för henne. Vet inte riktigt hur jag ska peppa mer än att först och främst föreslå att hon kanske kollar några av de bloggar jag länkar till här från sidan. Alla har ju sin egen stil och upplevelserna varierar mellan oss bloggare också.

Sen är det ju så att jag nog ofta skriver det positiva mer än det negativa. Det ligger helt enkelt i min natur att sopa problemen under mattan. Men visst tycker jag synd om mig själv när jag är ute och går på kvällarna och känner lukten av all god mat folk står och lagar efter jobbet. Och när det är jobbigt hemma med tonårsuppror och annat vill jag gärna trösta mig med något gott eller varför inte ett glas vin och en cigarett? Jag saknar alltid rökningen då jag är stressad eller upprörd...

Men då brukar jag tänka så här:
  • Jag får äta mat igen om några veckor. Det här är ju bara en mycket begränsad tid.
  • Jag mår bättre, sover bättre och luktar godare nuförtiden ( okej kanske inte andedräkten då...).
  • Mina barn börjar intressera sig för att röra på sig mer och inte äta så mycket godis som tidigare (de dricker till och med vatten ibland och det vägrade de göra förut). Det är bra!
  • Det jag gör nu är ju bra för mig. Man får sluta se det som något dåligt att inte få äta skräp. Det är bara min hjärna som vill lura mig tillbaka i de gamla, dåliga vanorna.
Så kämpa på allihop. Jämför er inte med andra utan se på vad ni själva gjort och vilka förändringar ni redan lyckats genomföra. Hur mycket lättare (och sämre) hade det inte varit att bara fortsätta som förr? Låt er inspireras av andras framgångar men det är ingen tävling. Beröm er själva för det NI gör. Ni är helt enkelt jätteduktiga!

Dag 43 (14.5kg) - Träningsvärk

Jaha, precis som väntat känns det ordentligt i musklerna idag. Samtidigt är det ju kul att veta att träningen igår gjorde nytta. Idag är det officiellt sex veckor sen jag började och därmed är jag halvvägs genom perioden med bara måltidsersättningar. Minus ett kilo sen förra torsdagen är väl inte supermycket men 14.5 kilo totalt är inte dåligt och det är bara drygt två kilo kvar till tvåsiffrigt. Kan inte beskriva hur otroligt magisk den gränsen är. Har inte vägt under hundra på hur länge som helst...



Jag tycker inte om att se bilder på mig själv men tog en igår för att jämföra med i somras. Tycker att det är svårt att se någon större skillnad, fast lite mindre mage har jag i alla fall. Har fortfarande en hel del kvar att gå ner (25-30 kilo), så det kommer nog synas mer efter hand. Nya bilder utlovas om sex veckor igen.

Har förresten glömt bort att berätta att jag provat den nya tomatsoppan. Jag älskar den trots en lite annorlunda konsistens. Framförallt är det gott med varm mat. Bars och smoothies känns inte lika mysigt nu när höstkylan infunnit sig. Har även provat mellanmålsbars för att komplettera soppan men de hade jag lika gärna hoppat över. Tyckte inte om smaken. De större måltidskakorna är helt klart godare. Köpte även den mjölkbaserade chokladshaken (på 200kcal) och den var okej. Fast jag föredrar yoghurtdryckerna med fruktsmak.

RSS 2.0