Kom itrim

Min dotter visade mig denna video och den är verkligen bedårande:

Njae, skulle jag nog inte vilja säga att jag har. Jag följer för det mesta minsta motståndets lag och avskyr allt som "måste" göras. Har däremot en otrolig tävlingsinstinkt och avskyr att förlora. Under viktminskning och träning är det lätt att mäta resultaten men problemet är att jag gärna tappar sugen när det går trögt.

Så hur har jag lyckats så här långt? Ni som läst hela bloggen vet att jag var riktigt trött på allt under december och januari. Men ändå gick jag inte tillbaka till gamla vanor utan fortsatte kolla vad jag stoppade i mig. Den stora viktnedgången i början gav mig motivation att hålla mig på mattan och allt vi pratat om på gruppmötena gör att jag numera tänker annorlunda om mat och motion. Jag vet vad jag vill och det är god hälsa!

Framförallt är jag jättenoga med att inte ställa för hårda krav på mig själv. Jag vill inte att det här med Itrim ska bli en ny källa till stress. Därför tränar jag när jag känner för det och avstår när jag absolut inte vill (fast det är klart att man får sparka sig själv i baken ibland). Och jag vägrar ha dåligt samvete om jag avviker från programmet. Jag vet att om jag skulle börja förknippa detta med en massa måsten så skulle jag tröttna och lägga av. Mitt tips är alltså att ständigt fråga sig vad man verkligen vill. Varför gör jag detta? Är det viktigt att bli smal eller är det kanske viktigare att må bra och vara hälsosam? Om jag är helt slut och inte orkar träna ska jag då lyssna på kroppen och låta den vila? Eller är jag egentligen bara lat och skulle bli piggare om jag kom iväg? Var snälla mot er själva och älta aldrig de tillfällen då ni gjort fel. Man får hela tiden nya chanser att göra rätt och ingen är perfekt hela tiden.

När det gäller maten har jag märkt att så länge som jag äter ordentligt så funkar det. Om jag däremot slarvar med tiderna eller tar något "förbjudet" så startar ofta suget. Men även där är jag inte alltför hård mot mig själv. Blir jag verkligen vrålhungrig fastän det inte är dags att äta så äter jag i alla fall. Antingen flyttar jag fram en måltid eller så lägger jag till en extra. Men då ska det vara något bra enligt handfast minus och inte skräp! Om jag någon gång vill äta en bit tårta så gör jag det och räknar den som ett mellanmål. Fast då får jag räkna med att kämpa med suget efteråt. Och om jag skulle överäta och tappa kontrollen helt? Då skulle jag försöka att inte fundera mer på det utan fortsätta med bra val så snart det går. Det är ju vad vi gör varje dag som räknas och inte enstaka misstag! Kramar på er och välkomna alla nya läsare! <3

Vi fick också prata om hur viktnedgången påverkat vårt självförtroende och där måste jag säga att jag känner stor skillnad. Jag är mer villig att prova nya saker och är inte lika rädd att misslyckas eller göra bort mig som jag kanske var tidigare. Jag bryr mig mer om mitt utseende nu (förut spelade det inte så stor roll eftersom jag ändå var så tjock) och jag kan se kort på mig själv utan att skämmas. Men en sak som kom upp och som jag nämnt här tidigare är att det tar tid för självbilden att ändras. Att man tror att man är tjockare än man egentligen är (och tidigare var det tvärtom).

Körde ett pulspass efter mötet och ska iväg och prova Tai-Chi snart. Ha en underbar helg mina vänner - solen skiner och livet är väl inte så dumt ändå?! <3

Torsdag och veckovägning igen. Denna vecka känns det roligare eftersom det blev nya, lite mindre siffror (86.7 kg). Har tränat hårt de senaste sju dagarna: löpning plus styrketräning på torsdagen, pulspass både söndag och onsdag, yoga på måndagen och afrodansen i tisdags. Dessutom har jag fått ihop mina steg (>8500) alla dagar utom fredag och gjort armhävningar/plankan nästan varje dag.

Det som jag varit sämst på med marsutmaningen är egentiden. Eller, jag vet inte riktigt vad det menades med just egentid. Jag är ju lite av en latmask så jag är väldigt bra på att koppla av när jag kommer hem. Ligger och såsar framför TVn eller i sängen med en bra bok. I så fall har jag egentid varje dag. Men massage är inget jag brukar gå på och av någon anledning har jag inte varit sugen på att bada heller trots att jag faktiskt älskar att koppla av i badkaret!

Igår var jag på bio med en kompis och vi åt ute på restaurang innan. Det är ju utöver det vanliga så jag tar och räknar det som egentid. Vi såg "The King's Speech" och den var helt fantastisk!! Rekommenderar den varmt. Jag har alltid gillat Colin Firth men hans prestation i just denna film var helt makalös (inte undra på att han fick en Oscar för rollen). Så filmen bjöd på ovanligt bra skådespeleri och en fin historia med mycket allvar men också underbar humor. (Fick nog med tillräckligt många superlativ där!)

Idag hade jag tänkt att löpträna på personalgymmet men känner mig ganska trött och har fortfarande ordentlig träningsvärk. Så jag får se. Kanske tar jag en vilodag och bara njuter av en extra lång promenad i solskenet istället? Kram på er allihop och ha en superfin dag!