Kom itrim

Njae, skulle jag nog inte vilja säga att jag har. Jag följer för det mesta minsta motståndets lag och avskyr allt som "måste" göras. Har däremot en otrolig tävlingsinstinkt och avskyr att förlora. Under viktminskning och träning är det lätt att mäta resultaten men problemet är att jag gärna tappar sugen när det går trögt.

Så hur har jag lyckats så här långt? Ni som läst hela bloggen vet att jag var riktigt trött på allt under december och januari. Men ändå gick jag inte tillbaka till gamla vanor utan fortsatte kolla vad jag stoppade i mig. Den stora viktnedgången i början gav mig motivation att hålla mig på mattan och allt vi pratat om på gruppmötena gör att jag numera tänker annorlunda om mat och motion. Jag vet vad jag vill och det är god hälsa!

Framförallt är jag jättenoga med att inte ställa för hårda krav på mig själv. Jag vill inte att det här med Itrim ska bli en ny källa till stress. Därför tränar jag när jag känner för det och avstår när jag absolut inte vill (fast det är klart att man får sparka sig själv i baken ibland). Och jag vägrar ha dåligt samvete om jag avviker från programmet. Jag vet att om jag skulle börja förknippa detta med en massa måsten så skulle jag tröttna och lägga av. Mitt tips är alltså att ständigt fråga sig vad man verkligen vill. Varför gör jag detta? Är det viktigt att bli smal eller är det kanske viktigare att må bra och vara hälsosam? Om jag är helt slut och inte orkar träna ska jag då lyssna på kroppen och låta den vila? Eller är jag egentligen bara lat och skulle bli piggare om jag kom iväg? Var snälla mot er själva och älta aldrig de tillfällen då ni gjort fel. Man får hela tiden nya chanser att göra rätt och ingen är perfekt hela tiden.

När det gäller maten har jag märkt att så länge som jag äter ordentligt så funkar det. Om jag däremot slarvar med tiderna eller tar något "förbjudet" så startar ofta suget. Men även där är jag inte alltför hård mot mig själv. Blir jag verkligen vrålhungrig fastän det inte är dags att äta så äter jag i alla fall. Antingen flyttar jag fram en måltid eller så lägger jag till en extra. Men då ska det vara något bra enligt handfast minus och inte skräp! Om jag någon gång vill äta en bit tårta så gör jag det och räknar den som ett mellanmål. Fast då får jag räkna med att kämpa med suget efteråt. Och om jag skulle överäta och tappa kontrollen helt? Då skulle jag försöka att inte fundera mer på det utan fortsätta med bra val så snart det går. Det är ju vad vi gör varje dag som räknas och inte enstaka misstag! Kramar på er och välkomna alla nya läsare! <3