Kom itrim

Vad ont det kommer göra i min arm imorgon. Har precis spelat badminton en timme med kollegan och det var hur kul och jobbigt som helst. Behöver knappast tillägga att han är superduktig och därmed blev det inga som helst pauser i spelet. Har ju spelat med ungarna några gånger och även om det är kul så går det inte att jämföra med dagens session. På slutet klarade jag knappt att hålla i racketen för höger arm blev helt stum. Kan inte låta bli att undra hur armarna ser ut efter år av regelbundet spelande...

Idag visade hemmavågen lägsta vikten hittills, nämligen 79.5 kg. Nu tänker jag stanna kvar under 80 för gott! När jag började på Itrim satte jag 75 kg som slutmål men numera siktar jag på 72-73. Har börjat få mycket kommentarer igen om min viktnedgång. Grannen sa att han knappt kände igen mig längre och hoppas att jag ska lyckas hålla min nya vikt. Han berättade om en släkting som gått ner väldigt mycket i vikt men som nu var tillbaka där hon började.

Trots att detsamma gällt mig tidigare så tror jag faktiskt inte det kommer hända igen. Jag har en helt annan inställning till mat och motion nu och går framförallt inte och fantiserar om all mat jag ska äta "när jag är klar". Jag äter faktiskt det jag vill redan nu men försöker att inte överdriva. Tar en glass eller en bulle ibland men avstår om jag inte är jättesugen. Och jag undviker att köpa hem sånt som frestar både för min och ungarnas skull.

Motionen skulle jag heller inte vilja avstå ifrån. Visserligen är jag lite trött på pulsträningen men löpningen är fortfarande jättekul och styrketräning har blivit skoj igen. Hoppas också komma igång med badmintonen framöver. Stegen är dessutom lätta att få ihop nu när det är så fint att promenera på kvällarna.




En sak jag glömt rapportera är storleken på kläderna jag köpte i helgen. Mina jeansshorts som visserligen är lite stretch är bara storlek 40 och linnet som passade bäst var 36/38! De flesta byxor som jag provat passar bra i storlek 42 men som sagt shortsen blev till och med mindre. Helt j-kla otroligt!! Skulle gärna vara utan allt löst skinn på magen men med kläder ser jag helt okej ut.
Inte långt kvar till målet nu...

Började lite vemodigt i fredags med sonens sista riktiga skolavslutning. Nästa år börjar han också på högstadiet och då får föräldrarna inte vara med (gäller Spånga gymnasium och grundskola).

Resten av dagen spenderades i kö på polisstationen i Solna eftersom ungarna behövde nya pass. Men nu är det avklarat, tack och lov!

I lördags shoppade jag badmintonrack till mig och ungarna samt lite nya sommarkläder (har ju inget som passar numera). Sen sprang jag 8 km på kvällen. Skönt!

Igår spelade vi lite badminton i trädgården och jag tog en långpromenad på kvällen. Vågen var snäll imorse och är snart tillbaka på sjuttiotalet igen, jippie!

Idag blir det träning på jobbet med kollegan och så måste jag klämma in ett par pulspass den här veckan också. Men först lite arbete.
Ha en bra måndag allihop!

Vilken trevlig kväll det blev! Var lite orolig under dagen när det fullständigt öste ner men solen kom fram lagom till det var dags att bege sig till Djurgården. Träffade en massa Itrimmare vid deras sponsortält inklusive tre av "våra" hälsorådgivare. Själva loppet var lite jobbigt, trångt, varmt och jag blev återigen övertygad om att det här med lopp inte är min grej. Jag blir helt enkelt stressad och får aldrig något bra flyt vilket gör att det känns mycket jobbigare än när jag tränar ensam. Sprang in på 33:49 (5.4 km) och kände mig nöjd med det eftersom jag inte var ute efter något nytt personbästa. Banan var jättefin och gick till större delen utmed vattnet men solen var riktigt brännande vilket fick mig att tänka på hur annorlunda det kommer att bli att springa i Kalifornien om några veckor. Puh!

Efteråt satt vi i solskenet och åt vår picknick bestående av rökt lax, potatissallad, bröd, hummus, cocktailtomater, mineralvatten och andra mer eller mindre Itrim-ovänliga godsaker. Men kanelbullarna hoppade vi över så de tog jag hem till ungarna. Jag är verkligen glad att jag var med trots min bristande entusiasm för själva loppet. Vi hade en toppenkväll och det var roligt att träffas utanför Itrims konferensrum. Nu är det bara tre gruppmöten kvar för oss, ett i nästa vecka och sen två i augusti. Vi pratade litegrann om hur vi skulle kunna fortsätta hålla kontakten efteråt och jag hoppas det blir av.

Eftersom Helga bangade Krickans inplanerade Crossfit-pass (och jag är säker på att det INTE hade att göra med springandet uppför Johannelundstoppen) så ska jag dra ut kollegan på en löptur idag. Han har verkligen kämpat bra på gymmet sen vi började gå dit och det ska bli spännande att följa hans framsteg framöver. Ha en fin dag och lycka till Sussie och alla andra som ska springa parloppet ikväll!