Dag 92 - Skrivkramp
Ber om ursäkt för min oannonserade frånvaro. Det har varit en del problem där hemma och jag har känt mig nedstämd. Med tanke på mina tidigare erfarenheter av depression så hoppas jag att detta inte är tecken på sjukdom utan något tillfälligt. Det har ju blivit en hel del bakslag på senaste tiden: det onda benet, dotterns problem i skolan, ändring av kosten och brist på motion. Men i allt det gråa finns det några ljusglimtar: minus ett kilo till på vågen (1.1kg faktiskt, dvs -25.1 kg totalt), eventuellt en ny anställd (super- trevlig kille som jag känner sen tidigare) och solen skiner där ute! Så nu ska jag ge mig ut på en lunchpromenad. Har precis ätit lunch bestående av kokt torsk med äggsås och gröna ärtor. Jättegott! Fast katterna blev sura för de trodde jag kokade fisken åt dom... Kram på er allihop och hoppas ni har en fin dag. <3
Egentligen inte konstigt alls att du känner som du gör, även om det givetvis är trist. Du har precis nått en enorm milstolpe med dina dryga 25 kg på 12 veckor. Nu ska du in i ett nytt skede och förändring är ofta lite läskigt. Jag känner igen mig i det du skriver och får hela tiden kämpa med mitt förhållningssätt eftersom nedstämdhet drar tankarna åt fel håll lite titt som tätt. För egen del har jag lyckats med -12 kg på 10 veckor (med snabbt, sen varierat och en fot som gör ont) och borde bara vara jättenöjd. Men trots att jag borde ägna mig åt glada tankar som "tjohoo, vad bra det går!" så trillar jag dit i tankar som "hur ska det gå sen, när jag börjar äta en komplett kost", "tänk om jag inte kommer kunna cykla på hela vintern, och inte kan jag gå med min onda fot heller...". Fullt medveten om att dessa funderingar om framtiden inte alls tillför något gott just nu. Ändå är de där och maler! Men jag kämpar på och stundvis glädjer jag mig mycket. Emellanåt går jag till din blogg och blir peppad. Du har kommit långt och ditt förhållningssätt till utmaningen har varit uppmuntrande. Gräm dig inte över att du har en svacka. Den är säkert snart förbi och du kommer vidare med färre kilon och än mer stolthet i ryggen. Lycka till!
Eva från Fredagsgruppen.
