Svårt att vila
Jag börjar känna av det som Sandra beskriver i sitt inlägg om att när man trappar upp träningen så är det svårt att känna sig nöjd med "normala" träningsnivåer. Jag har ju sprungit mer eller mindre varje dag den senaste tiden och dessutom tränat yoga, afro och pulspass som vanligt. Men kroppen behöver faktiskt vila ibland.
Löpningen sliter ju en hel del på leder och muskler men de dagar jag tar en avsiktlig paus blir jag otroligt rastlös och brottas oavbrutet med känslan av att jag borde göra något. Så var det igår då jag märkte att benen och speciellt knäna behövde en paus. Jag var omväxlande irriterad, uttråkad och trött men framförallt otroligt sugen att ta på springskorna. Visst är det bra med en stark vilja att ge sig ut men man måste ju kunna ta det lugnt också!
Idag är det dags för löpskola på Itrim igen. Passar på att pulsträna innan och kanske jag ska borde köra hälsospåret också? På grund av vintern har jag inte testat konditionen sen starten. Borde ju bli en viss skillnad eller hur?
Om någon undrar hur det går med vikten och kvargen så kan jag meddela att den har stabiliserat sig nu. Några hekto återvände och jag ligger runt 83 kg. Imorgon är det dags för den vanliga veckovägningen så på återseende. <3
Löpningen sliter ju en hel del på leder och muskler men de dagar jag tar en avsiktlig paus blir jag otroligt rastlös och brottas oavbrutet med känslan av att jag borde göra något. Så var det igår då jag märkte att benen och speciellt knäna behövde en paus. Jag var omväxlande irriterad, uttråkad och trött men framförallt otroligt sugen att ta på springskorna. Visst är det bra med en stark vilja att ge sig ut men man måste ju kunna ta det lugnt också!
Idag är det dags för löpskola på Itrim igen. Passar på att pulsträna innan och kanske jag ska borde köra hälsospåret också? På grund av vintern har jag inte testat konditionen sen starten. Borde ju bli en viss skillnad eller hur?
Om någon undrar hur det går med vikten och kvargen så kan jag meddela att den har stabiliserat sig nu. Några hekto återvände och jag ligger runt 83 kg. Imorgon är det dags för den vanliga veckovägningen så på återseende. <3
Jag vill ut!!!
Inte sitta inomhus med solen i ögonen. Jag måste strategiskt flytta gardinerna hela tiden för att inte bländas där jag sitter. Det enda roliga är att se på fåglarna som har bo i trädet utanför. Tror faktiskt att jag går hem efter lunch och sätter mig i trädgården med laptoppen istället. Men först afrodans kl 11 för den vill jag inte missa! Igår sprang jag igen trots att jag bestämt mig att de skulle vilas efter yogan. Det har verkligen blivit ett behov att komma ut och när vädret är så fint vill jag bara vara ute.
Hoppas ni andra får en underbar dag och tack för alla fina kommentarer. Det känns smått overkligt att jag skulle kunna inspirera andra inom hälsa. Vem skulle gissat det för ett år sen? Men det är fantastiskt roligt och jag blir så glad när jag tänker att det som skrivs här kanske leder till att någon annan mår lika bra som jag.
Tycker bilden beskriver mitt liv som det såg ut för bara ett par år sedan. Kanske inte så annorlunda nu heller, men några rutor skulle i alla fall visa mer än ett skrivbord...
Dagens vikt: 82.4 kg
Det börjar likna tiden på LCD när jag kunde rapportera vikten varje dag! Men det måste ju ta stopp snart för det här känns inte riktigt klokt. Har minskat 2.8 kg på fem dagar trots att jag ätit 4-5 gånger per dag. Och i lördags när vi grillade så drack jag både ett glas vin och åt potatis (färskpotatis, mums!!)...
Sprang som planerat igår och eftersom jag inte är riktigt klok så blev det ett kombinerat långlopp med backträning. Planen var att springa 9 km: 3 km till Grimsta, sen 3 km spåret som vi sprang under Ljusruset och därefter 3 km hem. Men om det är någon som är bra på att gå vilse i skogen så är det jag! Till och med när jag följer ett markerat spår! Hamnade i fel bana någonstans halvvägs och det blev därför lite längre än beräknat, ganska exakt 10 km (mätt med Eniro kartor). Det tog 1.5 timme och jag sprang ungefär 8 km totalt. De första 5 km, sen blandad löpning/gång följt av lugn jogging de sista 2-3 km. Var trött när jag kom hem kan jag lova!
Nu är det snart dags för yoga och arbete. Ungarna har tur dom som är lediga...
Sprang som planerat igår och eftersom jag inte är riktigt klok så blev det ett kombinerat långlopp med backträning. Planen var att springa 9 km: 3 km till Grimsta, sen 3 km spåret som vi sprang under Ljusruset och därefter 3 km hem. Men om det är någon som är bra på att gå vilse i skogen så är det jag! Till och med när jag följer ett markerat spår! Hamnade i fel bana någonstans halvvägs och det blev därför lite längre än beräknat, ganska exakt 10 km (mätt med Eniro kartor). Det tog 1.5 timme och jag sprang ungefär 8 km totalt. De första 5 km, sen blandad löpning/gång följt av lugn jogging de sista 2-3 km. Var trött när jag kom hem kan jag lova!
Nu är det snart dags för yoga och arbete. Ungarna har tur dom som är lediga...
Axplock om motion
Vågen stod på otroliga 83.1 kg nu i morse, men nu måste den väl ändå börja lugna ner sig snart? Från 85.2 till 83.1 på fyra dagar... Det börjar se mer och mer möjligt ut att nå målvikt till sommaren.
Idag blir det nog löpning igen. Antingen ett långlopp (dvs några km längre än jag brukar) eller backträning (tänkte köra den slinga vi gjorde på Ljusruset igen). Men först lite shopping med mamma och dottern!
För att peppa mig själv så gick jag igår igenom mina gamla inlägg för att se vad jag skrivit om just motion. Det blev väldigt långt men kanske är det någon mer än jag som tycker det är intressant att se hur min inställning ändrats under resans gång?
Redan innan jag startade så beskrev jag min vilja att uppnå en hälsosam kropp som orkar göra allt jag inte kunde, från Nu är det dags (2010-08-09):
"Har således bestämt mig att den andra hälften av mitt liv ska bli bättre hälsomässigt än den första. Om jag kan sluta röka efter tjugo års beroende så kan jag lära mig att äta rätt också. Och jag vill inte bara vara smal, jag vill framförallt vara vältränad! Orka springa mer än hundra meter. Kunna nå tårna igen. Jag vill galoppera fram på hästryggen, klättra i berg och lära mig att surfa efter alla år på Kaliforniens stränder. Nu när barnen är stora finns det äntligen tid och därmed inga ursäkter kvar att misshandla min kropp som jag gör med mat, godis och stillasittande."
Min ovilja att röra på mig är tydlig i Varför? (2010-08-30) och jag skrattar gott åt hur jag beskriver löpning:
"Har aldrig tyckt om att motionera. I alla fall inte om jag var medveten om att jag gjorde det. Att springa omkring och jaga ungarna, simma i havet, bära möbler, måla och snickra, promenera i skogen och andra aktiviteter som ger motion utan att jag tänker på det går väl an. Men att springa (usch och fy) eller hoppa omkring till man blir andfådd och svettig? Hur kan någon göra det frivilligt? När man kan ligga i sängen med en god bok eller lata sig i TV-soffan? Som ni förstår har min ovilja att röra på mig inte precis bidragit till någon större förbränning. Trots detta har jag alltid varit stark. Så när det behövts har jag orkat ta i. Men uthålligheten och framförallt motivationen har saknats."
Men drömmen om att leva livet fullt ut kan jag nog säga att jag uppnått. Jag har i alla fall börjat med yoga!
"För mig innebär det att göra saker som jag inte kunnat på många år. Jag vill så hemskt gärna kunna rida hästar igen. Lära mig surfa. Fjällvandra. Åka slalom i alperna. Börja med yoga. Och att få leva länge. I alla fall till jag blir åttio eller så."
I Målbilder (2010-08-31) var jag imponerad över min viljestyrka att få ihop både steg och pulsträning:
"Om någon skulle sagt för några veckor sedan att jag skulle både träna och powerwalka på kvällen efter jobbet skulle jag asgarvat. Men nu är jag här och det är varken så jobbigt som jag skulle trott och faktiskt hur skönt som helst (efteråt i alla fall)."
Efter tre veckor och tio kilos viktminskning verkar det också gå lite lättare i LCD, here I come (2010-09-02):
"Inte bara känns kroppen lättare utan motionerandet går bättre och bättre. Har redan ökat mina dagliga steg från 7000 till 8000. Och de känns inte alls lika svåra att uppnå nu som tidigare. Pulsträningen är inte längre så jobbig även om jag fortfarande svettas floder varje gång. Motståndet till att träna är överhuvudtaget mindre. Jag försöker se det som att borsta tänderna. Inte kul precis men man känner sig fräsch efteråt. Det är helt enkelt en av de saker man måste göra. Jag måste släppa kravet på att allt ska vara så himla roligt..."
När jag hamnade på gult och inte rött i hälsospåret såg jag mig plötsligt som kanske något annat än en soffpotatis. Ur Hälsospåret (2010-09-05):
"Så jag får nog sluta tänka på mig själv som en fullständigt hopplös soffpotatis. Den största anledningen till att träning är så jobbigt för mig är alltså inte att jag är helt otränad utan helt enkelt min vikt. Det krävs ju en hel del ork bara att flytta omkring på allt fett..."
Och i Onormal eller normal? (2010-10-06) började jag inse att min tidigare inställning till motion (och mat) nog var annorlunda än "normala" människors:
"Och när det gällde motion följde jag definitivt minsta motståndets lag. Det var ju helt enkelt för jobbigt!"
"Jag tror att smala personers version av normalt är ganska annorlunda än min. Till exempel så rör de antagligen mer på sig, i både stort och smått. Hur otroligt det än kan verka så är det väldigt många som anser att aktiv motion i form av jogging, aerobics eller styrketräning hör till ett av de måsten som ingår i livet."
"Men med mig själv som utgångspunkt vet jag att jag unnade mig själv en hel del mer än vad andra (läs normalviktiga) skulle anse normalt. Dessutom var motion något jag möjligen utsatte mig för sporadiskt och det var inte definitivt inte del av mina dagliga rutiner."
Men entusiasmen över att röra på mig sjönk igen och i Nya tag med motionen (2010-10-27) kom förklaringen:
"Jag är väldigt imponerad av er andra som tränar så ofta och med sån energi. Jag är och förblir en latmask och det krävs en hel del kämpaglöd för att jag ska komma iväg alls."
Ett skadat ben satte ytterligare stopp för tränandet och jag funderade allvarligt på om jag någonsin skulle tycka om att motionera. Ur Lite mer postivism (2010-11-16):
"Men om jag ska vara riktigt ärlig så kommer jag kanske aldrig bli en av dem som älskar att sporta utan får nöja mig om jag kan hålla mig på en nivå där min vikt och grundkondition är okej. Visst är det bra att Itrim sparkar igång oss men i slutändan måste den livsstil vi väljer fungera med vår personlighet och livssituation. Så jag vägrar ha dåligt samvete för att det blivit få kryss i min arbetsbok på sista tiden. Jag gör ett bra jobb med kosten, sömnen och egen tid (vila och meditation). Motionen och träningen är definitivt ett område för förbättring och där får jag prova mig fram för att hitta vad som funkar bäst för mig."
I Mirakel sker (2010-11-20) beskriver jag det kanske största ögonblicket sen jag började på Itrim:
"Då jag var klar hade kollegan 5 min kvar på sitt crosstrainerprogram så jag bestämde mig för att gå lite på löpbandet. Och när jag väl stod där tänkte jag att jag skulle kolla hur länge jag orkade springa utan uppehåll. Saken är den att jag alltid varit värdelös på att springa och brukar orka typ 2-3 minuter innan luften så att säga tar slut och jag är så andfådd att jag måste avbryta. Fast det är nu miraklet sker: efter 5 minuter sprang jag fortfarande utan problem!!?? Så jag sa till kollegan att ursäkta men jag måste fortsätta i 5 minuter till. Jag vet inte om jag nämnt det någonstans här i bloggen men jag har haft ett hemligt mål att uppnå en kondition som tillät att jag klarade av att springa tio minuter utan att stanna. Något som kändes näst intill omöjligt... Jag behöver väl knappast tala om att det var precis vad jag gjorde? Jag sprang i tio minuter utan uppehåll och hade kunnat fortsätta!! Visst började jag känna mig trött men jag fick ju fortfarande luft! För tre månader sedan skulle jag inte kunnat andas efter tre minuter. Det är otroligt vilken skillnad 25 kilo och regelbunden träning gör. Så nu har jag satt upp ett nytt mål: jag ska springa vårruset i vår (5 km) utan att stanna. Jag vill och jag kan!!"
Trots detta följde en lång period med avsaknad av både motion som motivation. Det dröjde ända fram till februari och sexmånaderskontrollen innan jag tog nya tag. Resten är så att säga historia: marsutmaningen som verkligen flyttade fram min träning till nya nivåer och nu löpträningen som blivit en riktig drog. Vilken resa det har varit! Otroligt rolig och inspirerande. Hur fel var det inte att stämpla mig själv som soffpotatis och därmed räkna bort möjligheterna till förändring?
Det är ju faktiskt möjligt!!
Idag blir det nog löpning igen. Antingen ett långlopp (dvs några km längre än jag brukar) eller backträning (tänkte köra den slinga vi gjorde på Ljusruset igen). Men först lite shopping med mamma och dottern!
För att peppa mig själv så gick jag igår igenom mina gamla inlägg för att se vad jag skrivit om just motion. Det blev väldigt långt men kanske är det någon mer än jag som tycker det är intressant att se hur min inställning ändrats under resans gång?
Redan innan jag startade så beskrev jag min vilja att uppnå en hälsosam kropp som orkar göra allt jag inte kunde, från Nu är det dags (2010-08-09):
"Har således bestämt mig att den andra hälften av mitt liv ska bli bättre hälsomässigt än den första. Om jag kan sluta röka efter tjugo års beroende så kan jag lära mig att äta rätt också. Och jag vill inte bara vara smal, jag vill framförallt vara vältränad! Orka springa mer än hundra meter. Kunna nå tårna igen. Jag vill galoppera fram på hästryggen, klättra i berg och lära mig att surfa efter alla år på Kaliforniens stränder. Nu när barnen är stora finns det äntligen tid och därmed inga ursäkter kvar att misshandla min kropp som jag gör med mat, godis och stillasittande."
Min ovilja att röra på mig är tydlig i Varför? (2010-08-30) och jag skrattar gott åt hur jag beskriver löpning:
"Har aldrig tyckt om att motionera. I alla fall inte om jag var medveten om att jag gjorde det. Att springa omkring och jaga ungarna, simma i havet, bära möbler, måla och snickra, promenera i skogen och andra aktiviteter som ger motion utan att jag tänker på det går väl an. Men att springa (usch och fy) eller hoppa omkring till man blir andfådd och svettig? Hur kan någon göra det frivilligt? När man kan ligga i sängen med en god bok eller lata sig i TV-soffan? Som ni förstår har min ovilja att röra på mig inte precis bidragit till någon större förbränning. Trots detta har jag alltid varit stark. Så när det behövts har jag orkat ta i. Men uthålligheten och framförallt motivationen har saknats."
Men drömmen om att leva livet fullt ut kan jag nog säga att jag uppnått. Jag har i alla fall börjat med yoga!
"För mig innebär det att göra saker som jag inte kunnat på många år. Jag vill så hemskt gärna kunna rida hästar igen. Lära mig surfa. Fjällvandra. Åka slalom i alperna. Börja med yoga. Och att få leva länge. I alla fall till jag blir åttio eller så."
I Målbilder (2010-08-31) var jag imponerad över min viljestyrka att få ihop både steg och pulsträning:
"Om någon skulle sagt för några veckor sedan att jag skulle både träna och powerwalka på kvällen efter jobbet skulle jag asgarvat. Men nu är jag här och det är varken så jobbigt som jag skulle trott och faktiskt hur skönt som helst (efteråt i alla fall)."
Efter tre veckor och tio kilos viktminskning verkar det också gå lite lättare i LCD, here I come (2010-09-02):
"Inte bara känns kroppen lättare utan motionerandet går bättre och bättre. Har redan ökat mina dagliga steg från 7000 till 8000. Och de känns inte alls lika svåra att uppnå nu som tidigare. Pulsträningen är inte längre så jobbig även om jag fortfarande svettas floder varje gång. Motståndet till att träna är överhuvudtaget mindre. Jag försöker se det som att borsta tänderna. Inte kul precis men man känner sig fräsch efteråt. Det är helt enkelt en av de saker man måste göra. Jag måste släppa kravet på att allt ska vara så himla roligt..."
När jag hamnade på gult och inte rött i hälsospåret såg jag mig plötsligt som kanske något annat än en soffpotatis. Ur Hälsospåret (2010-09-05):
"Så jag får nog sluta tänka på mig själv som en fullständigt hopplös soffpotatis. Den största anledningen till att träning är så jobbigt för mig är alltså inte att jag är helt otränad utan helt enkelt min vikt. Det krävs ju en hel del ork bara att flytta omkring på allt fett..."
Och i Onormal eller normal? (2010-10-06) började jag inse att min tidigare inställning till motion (och mat) nog var annorlunda än "normala" människors:
"Och när det gällde motion följde jag definitivt minsta motståndets lag. Det var ju helt enkelt för jobbigt!"
"Jag tror att smala personers version av normalt är ganska annorlunda än min. Till exempel så rör de antagligen mer på sig, i både stort och smått. Hur otroligt det än kan verka så är det väldigt många som anser att aktiv motion i form av jogging, aerobics eller styrketräning hör till ett av de måsten som ingår i livet."
"Men med mig själv som utgångspunkt vet jag att jag unnade mig själv en hel del mer än vad andra (läs normalviktiga) skulle anse normalt. Dessutom var motion något jag möjligen utsatte mig för sporadiskt och det var inte definitivt inte del av mina dagliga rutiner."
Men entusiasmen över att röra på mig sjönk igen och i Nya tag med motionen (2010-10-27) kom förklaringen:
"Jag är väldigt imponerad av er andra som tränar så ofta och med sån energi. Jag är och förblir en latmask och det krävs en hel del kämpaglöd för att jag ska komma iväg alls."
Ett skadat ben satte ytterligare stopp för tränandet och jag funderade allvarligt på om jag någonsin skulle tycka om att motionera. Ur Lite mer postivism (2010-11-16):
"Men om jag ska vara riktigt ärlig så kommer jag kanske aldrig bli en av dem som älskar att sporta utan får nöja mig om jag kan hålla mig på en nivå där min vikt och grundkondition är okej. Visst är det bra att Itrim sparkar igång oss men i slutändan måste den livsstil vi väljer fungera med vår personlighet och livssituation. Så jag vägrar ha dåligt samvete för att det blivit få kryss i min arbetsbok på sista tiden. Jag gör ett bra jobb med kosten, sömnen och egen tid (vila och meditation). Motionen och träningen är definitivt ett område för förbättring och där får jag prova mig fram för att hitta vad som funkar bäst för mig."
I Mirakel sker (2010-11-20) beskriver jag det kanske största ögonblicket sen jag började på Itrim:
"Då jag var klar hade kollegan 5 min kvar på sitt crosstrainerprogram så jag bestämde mig för att gå lite på löpbandet. Och när jag väl stod där tänkte jag att jag skulle kolla hur länge jag orkade springa utan uppehåll. Saken är den att jag alltid varit värdelös på att springa och brukar orka typ 2-3 minuter innan luften så att säga tar slut och jag är så andfådd att jag måste avbryta. Fast det är nu miraklet sker: efter 5 minuter sprang jag fortfarande utan problem!!?? Så jag sa till kollegan att ursäkta men jag måste fortsätta i 5 minuter till. Jag vet inte om jag nämnt det någonstans här i bloggen men jag har haft ett hemligt mål att uppnå en kondition som tillät att jag klarade av att springa tio minuter utan att stanna. Något som kändes näst intill omöjligt... Jag behöver väl knappast tala om att det var precis vad jag gjorde? Jag sprang i tio minuter utan uppehåll och hade kunnat fortsätta!! Visst började jag känna mig trött men jag fick ju fortfarande luft! För tre månader sedan skulle jag inte kunnat andas efter tre minuter. Det är otroligt vilken skillnad 25 kilo och regelbunden träning gör. Så nu har jag satt upp ett nytt mål: jag ska springa vårruset i vår (5 km) utan att stanna. Jag vill och jag kan!!"
Trots detta följde en lång period med avsaknad av både motion som motivation. Det dröjde ända fram till februari och sexmånaderskontrollen innan jag tog nya tag. Resten är så att säga historia: marsutmaningen som verkligen flyttade fram min träning till nya nivåer och nu löpträningen som blivit en riktig drog. Vilken resa det har varit! Otroligt rolig och inspirerande. Hur fel var det inte att stämpla mig själv som soffpotatis och därmed räkna bort möjligheterna till förändring?
Det är ju faktiskt möjligt!!
Du kan också!
Tyckte det var dags för några nya före/efter bilder så jag bad dottern fota mig idag innan löprundan. Det blev förresten ny rekordtid på 31 min för mina 5 km!Bilden nere till vänster togs i somras då jag vägde ca 118 kg. Inte konstigt att det var jobbigt att röra sig då!
Vill verkligen understryka att om jag kunde göra detta så kan alla göra det. Allt som krävs är viljan, ett bra kostprogram och stöd från omgivningen.
Att finna träningsglädjen tog längst tid men det är den största bonusen med mitt nya liv. Visst är det kul att vara smalare men att träna är roligare!
Mirakelmedel?
Jag bara fortsätter att rasa i vikt. Sen jag började att äta kvarg morgon och kväll så har vågen hemma visat 85.2 (onsdag), 84.4 (torsdag), 84.0 (fredag) och nu 83.7 (lördag). Naturligtvis kan det finnas en rad förklaringar (nej, jag har inte haft diarré) och jag har tränat mycket den senaste månaden. Kanske är det så att jag ramlat av någon platå eller att jag samlat på mig vätska som nu lämnar. Men det är spännande att det sammanfaller med just ätandet av denna produkt. Vad är då kvarg? De flesta känner nog till det som Kesella men det är helt enkelt en form av färskost med mycket protein och lågt fettinnehåll. Det är lite syrligt/salt men om man blandar det med något sött smakar det nästan som yoghurt eller glass. Ett mycket bra tips är att blanda i någon matsked sockerfri saft typ FUN light. Med risk för att Lidl nu får slut på denna produkt visar jag deras mycket prisvärda variant på kvarg. Helt klart värd att testa!
Jag pratade om kosten och träningen med min coach när jag vägde mig. Hon föreslog att jag kanske skulle prova att gå över till handfast minus och sluta med ersättningarna helt. Bara äta mat men utan energirika kolhydrater (bröd, ris, pasta osv). Däremot rekommenderade hon fortfarande att bara äta fyra gånger per dag. Visserligen har jag varit mindre hungrig de senaste dagarna men jag kommer nog fortsätta med min lilla portion kvarg på kvällen. Många kroppsbyggare gör faktiskt det för att ge kroppen extra byggmaterial till natten (proteinet kasein finns i kvarg och sägs vara bra för muskeluppbyggnad). Jag vill dock klargöra att detta är mitt val och inte enligt Itrims rekommendation. Dessutom skulle jag inte göra det om jag inte tränade så mycket just nu. Ersättningarna är också väldigt praktiska så jag kommer nog fortsätta med dom som mellanmål ibland.
Jag pratade om kosten och träningen med min coach när jag vägde mig. Hon föreslog att jag kanske skulle prova att gå över till handfast minus och sluta med ersättningarna helt. Bara äta mat men utan energirika kolhydrater (bröd, ris, pasta osv). Däremot rekommenderade hon fortfarande att bara äta fyra gånger per dag. Visserligen har jag varit mindre hungrig de senaste dagarna men jag kommer nog fortsätta med min lilla portion kvarg på kvällen. Många kroppsbyggare gör faktiskt det för att ge kroppen extra byggmaterial till natten (proteinet kasein finns i kvarg och sägs vara bra för muskeluppbyggnad). Jag vill dock klargöra att detta är mitt val och inte enligt Itrims rekommendation. Dessutom skulle jag inte göra det om jag inte tränade så mycket just nu. Ersättningarna är också väldigt praktiska så jag kommer nog fortsätta med dom som mellanmål ibland.
BMI < 30
Men först lite om loppet igår. Tyvärr vann inte Grimsta för Älvsjö hade 27 deltagare mer. Snacka om att det var jämnt med 3553 mot 3526! Men det var jättekul att vara med och jag var mycket nöjd med min prestation. Hade bestämt mig för att springa till Grimsta vilket enligt Eniro kartor är exakt 3 km från mitt hus. Det tog 19 minuter så jag kom väldigt nära den hastighet jag strävar efter: 6 min/km. Sen blev det lite vila innan själva loppet på 3 km. Det var mycket mer kuperat än vad jag är van vid men trots en hel del trängsel i spåret lyckades jag hålla ganska bra tempo och kom i mål på exakt 20 minuter. Blev faktiskt förvånad att det gick så fort för backarna tog nästan död på mig och jag hade noll energi kvar till slutspurten. Fick skjuts hem av mamma som hade köpt jordgubbar som belöning (tack snälla mamma). En perfekt kväll och underbart väder var det också!
Idag gick jag upp supertidigt och var på Itrim strax efter sju för vägning och pulsträning. Hör och häpna men vågen hamnade på otroliga 83.3 kg!!! Det betyder att mitt BMI nu ligger under 30 och att jag därmed lämnat kategorin fet och numera hör till gruppen överviktig. Vågen hemma stod på 84.0 och den visar alltid 0.7 kg mer än den på Itrim. Det blir exakt 33 kilos viktnedgång och bara 8 kvar till målvikten 75 kg (fast jag tror jag kommer vilja gå ner till 73 för att ha lite marginaler). Pulsträningen gick trögt idag och det var länge sedan den gjorde mig så trött. Måste vara allt springande igår. Hade gruppmöte på jobbet med mina trevliga kollegor och därefter träffades dottern och jag för gemensam lunch så här sista dagen på hennes prao. Åt en jättegod kebabsallad och promenerade sedan bort till hunddagiset med henne i solskenet. En underbar dag med andra ord och nu är det snart dags för helg. Jag hoppas ni får en trevlig sådan!! Kramar <3
När man minst anar...
Blev minst sagt förvånad imorse då vågen äntligen annonserade viktnedgång och ett nytt all-time-low: 84.4 kg. Vill inte se 85 någonsin igen!! Vad är hemligheten? Kanske kvargen jag börjat äta på morgonen (all heder åt Krickan)? Eller kanske de 6.5 kilometrarna jag sprang på lunchen igår? Ska verkligen bli spännande att se vad fina vågen säger imorgon då det är dags för officiell Itrimvägning igen.
Har precis anmält mig till Ljusruset där man springer 3 km för att sponsra byggandet av nya elljusspår i Stockholm. Jag springer för Grimstaskogen eftersom det ligger närmast. Hade ju ändå tänkt springa ikväll så varför inte kombinera det med mitt första officiella lopp? Ha en fin torsdag och tack igen för allt stöd. Det bästa med bloggandet är helt klart alla fina människor man träffar. <3
Har precis anmält mig till Ljusruset där man springer 3 km för att sponsra byggandet av nya elljusspår i Stockholm. Jag springer för Grimstaskogen eftersom det ligger närmast. Hade ju ändå tänkt springa ikväll så varför inte kombinera det med mitt första officiella lopp? Ha en fin torsdag och tack igen för allt stöd. Det bästa med bloggandet är helt klart alla fina människor man träffar. <3
