Dag 56 (18.6kg) - Onormal eller normal?
När det gäller mig så innebar normalt att leva som om varje dag var en fest. Det vill säga jag nekade aldrig mig själv någonting. Var jag sugen på något så åt jag det. Ville jag helt plötsligt ha glass eller bullar eller godis stack jag till affären och köpte. Och när det gällde motion följde jag definitivt minsta motståndets lag. Det var ju helt enkelt för jobbigt!
Jag tror att smala personers version av normalt är ganska annorlunda än min. Till exempel så rör de antagligen mer på sig, i både stort och smått. Hur otroligt det än kan verka så är det väldigt många som anser att aktiv motion i form av jogging, aerobics eller styrketräning hör till ett av de måsten som ingår i livet. Dessutom tror jag att de anser det normalt att begränsa sitt matintag. De äter inte bullar och godis varje dag. Och de flesta håller sig till en bulle, en tårtbit eller bara några bitar godis.
Och det är de här skillnaderna som gör att de är normalviktiga medan några av oss inte är det. Dessutom ser man inte de här skillnaderna om man inte lever nära varandra. Vad jag menar är att om man ser vad folk gör på jobbet eller när man umgås då och då är det lätt att tro att alla lever som man själv gör. Visst jag kan hålla med om att andra saker också spelar in såsom medicinska orsaker eller ärftlighet. Men med mig själv som utgångspunkt vet jag att jag unnade mig själv en hel del mer än vad andra (läs normalviktiga) skulle anse normalt. Dessutom var motion något jag möjligen utsatte mig för sporadiskt och det var inte definitivt inte del av mina dagliga rutiner.
Jag hoppas att detta inte sårar någon och det är helt enkelt mina egna funderingar. Om någon vill kommentera så vore det intresssant att höra vad ni tycker.
Du har så rätt!!!
Vi som är överviktiga, har nog en sned uppfattning om vad som är normalt!
Vi lever normalt , i våra mått mätna, medan en "normalviktig" person troligtvis skulle tycka att vi absolut inte lever under normala förhållanden, med tanke på hur vi rör oss och hur mycket mat , bullar , choklad etc, vi stoppar i oss.
Och det är det jag menar med "normal".
Jag vill vara normal på så sätt, att jag inte behöver känna sug efter dessa saker, inte behöver känna att jag får hjärtklappning varje gång jag rör mig. Jag vill vara normalviktig och kunna äta vad jag vill i måttliga mängder. Motionera utan att det är jobbigt, men för att det är kul och nyttigt =)!
Jag tar inte illa vid mig, och det vet du!
Största kramen till dig, och tack för ett bra inlägg!
Luiza
Det bästa av allt är att vi är på väg att bli normala! Att kunna röra på oss utan att storkna och äta våra bullar men med bättre koll på vad vi gör. Det är ju just det vi håller på att lära oss! Och vi är jätteduktiga, för det här är nytt för oss. Och ibland är det jobbigt och svårt. Men vi kommer att lyckas. Oddsen ser i alla fall väldigt bra ut för statitiskt sett går de som är med i Itrim ner i vikt och behåller den. Heja oss och jättekram tillbaka!
