Kom itrim

... mot Itrim. Jag måste erkänna att jag följde ett gammalt råd från Sussie (tror jag det var) om att prova andra, lite billigare måltidsersättningar. Så i lördags köpte jag både Naturdiets och Nutriletts bars för att se om de var okej. Måste säga att de inte var dumma alls. Tvärtom är det några jag gillar bättre än Itrims och dessutom kostar de 17-18 kr styck istället för 25... Kaloriinnehållet är inte alltid det samma men nära nog. Dessutom är det kul med variation, eller hur?

- Mera snö förstås!!!

Men jag var faktiskt duktig igår och tränade på vägen hem. Det var mödan värt på flera sätt: inte nog med att vågen var extra snäll imorse utan jag fick även en röd tulpan med ett kort som berättigade till en veckas träning på Itrim Spånga. De är verkligen bra på att uppmuntra sina medlemmar tycker jag! Ska nog ta med mamma så hon får se vad jag sysslar med nu för tiden...

Jag kom tyvärr inte iväg till Itrim i fredags eftersom jag var helt insnöad. Snökaoset gjorde det dessutom svårt att komma ut och promenera i helgen. Men idag är en ny dag och det är soligt och vackert om än lite kallt. Jag bylsade på mig ordentligt och gick mina steg på lunchen och ikväll tänker jag stanna på Itrim och köra en pulsträning efter jobbet. Hoppas ni får en fin alla hjärtans dag allihop. Själv har jag en bukett blommor från maken som väntar där hemma! <3

Idag börjar min 27:e vecka med Itrim och därmed första dagen på andra halvårsperioden. Mitt tränande och promenerande gav resultat på vågen som visade ett halvt kilo ner denna vecka och nu vill jag bara se mindre siffror framöver. Det är i alla fall målet!

Imorgon är det dags för gruppmöte igen och jag hoppas verkligen att vi blir fler än förra gången. Det verkar som om folk droppar av efter hand och det är synd. Visst har vi alla en massa annat som tar tid men samtidigt är det ju kul att träffas och prata om hur det går.

En sak jag glömde berätta var att pulsträningen blev extra festlig igår. Varken musiken eller högtalarrösten fungerade så vi tränade under tystnad. Jag har nog nämnt tidigare hur fånigt jag tycker det ser ut med en grupp människor som på löpande band tränar energiskt och sen på givna signaler förflyttar sig steg för steg. Det är vekligen lite rymdålder över det. Igår var det som sagt ännu knäppare utan musik och vi turades om att kolla klockan och annonsera när det var dags att byta. Samtidigt visar det hur motiverade vi är som går på Itrim. Inget stoppar oss, speciellt inte små tekniska detaljer!!