Kom itrim

... det blev igår! Jag och dottern gav oss ut på promenad efter middagen och solen sken när vi gick. Vi var nästan hemma när de första regndropparna föll och jag sa att det är nog bäst vi springer. Hann precis hem innan haglet kom! Men visst är det maffigt när naturen visar sina krafter så där? Jag ställde mig under taket på uteplatsen och beundrade detta skådespel tills det lugnat ner sig igen.

Hoppas nu att vädret blir bättre ikväll för det är dags för sista delen av löparskolan på Itrim. Tänkte kombinera detta med att springa dit och hem plus köra ett pulspass innan. Har trots allt tagit det lugnare på sista tiden och hållit mig till högst ett träningspass per dag. Har istället tränat på min meditation och det går mycket bättre. Framförallt har det hjälpt mig att hålla mig närvarande i nuet även resten av min vakna tid. Men jag får skriva mer om det en annan dag. Kram på er!

Lina skrev igår om hur tråkigt det är att Itrim-bloggar med tiden stannar av och det blir mindre att läsa. Jag håller med om att det blivit svårare och svårare att få sin "dagliga fix" av inspiration. Samtidigt vet jag ju hur jobbigt det kan vara att komma på något att skriva om. Vågen pendlar lite fram och tillbaka, maten ser mer eller mindre likadan ut varje dag (utom när jag svullar på snabbmat) och aktiviteterna består mest av jobb, träning och sömn. Det enda nya som händer mig just nu är hur långt och snabbt jag klarar att springa. Men bara för att jag är besatt av löpning så vill ni antagligen inte läsa om det varje dag? Tidigare brukade jag mest få dåligt samvete när jag läste om hur mycket andra tränade. Själv kom jag knappt iväg till Itrim två gånger i veckan...

Men jag vill att ni ska veta att oavsett vilken vikt eller vilken träningsnivå ni ligger på så är ni fantastiska! För ni har bestämt er för att göra något åt er hälsa. När det lättaste skulle varit att bara fortsätta som förut. Något jag gjorde så där tjugo år för länge. Och dom åren får jag aldrig tillbaka. Men det är aldrig för sent att ändra sig och ingen idé att gräma sig över det som varit. Ok, livet kommer inte bli perfekt bara för att vi blir smalare men det kommer definitivt bli bättre än om vi fortsatt som överviktiga. Så ställ inte för hårda krav på er själva utan se till att uppskatta varje liten förbättring. Om ni aldrig tränade tidigare är en eller två gånger i veckan en fantastisk prestation. Om ni avstår från onyttigheter ibland är det bättre än aldrig. Motsatsen till perfekt behöver inte vara totalt misslyckande.

Kom ihåg: Lite är alltid bättre än inget!!

Som ni vet gör jag mindre bra val ibland. I fredags var jag jättetrött efter jobbet och eftersom det regnade sköt vi på den planerade grillningen och gick till pizzerian istället. Där kan man ju göra bra val i form av en fräsch sallad med jag slog förstås till med en pizza. Normalt brukar jag bara äta en halv men denna gång åt jag hela. Inte bra men hade kanske varit acceptabelt om det stannat vid detta.

Men min reptilhjärna gav sig inte där. I lördags då jag, sonen och hans kompis varit och jobbat (krattat och burit kvistar och löv i två timmar för att tjäna pengar till klasskassan) så bjöd jag killarna på lunch på McD. Jag tänkte ta en sallad som vanligt men istället blev det den där nya 1955-burgaren (den var definitivt inte värd det).

Så nu är det upp ett och ett halvt kilo på vågen trots en rekordrunda i löpspåret. Sprang 10 km på otroliga 65 minuter igår!!! Tror nästan jag räknat fel någonstans...

Nä, upp på vagnen igen. Snabbmat är definitivt inte värt besväret. Det grillade köttet och grönsakerna vi åt på lördagkvällen var så mycket godare och nyttigare. Sov väldigt mycket i helgen och det behövdes nog för det känns som om krafterna äntligen återvänt. Ha en fin dag mina vänner!

Trots att kroppen fortfarande känns trött och jag fick kämpa mig igenom pulspasset. Först var det ett trevligt möte med fina vågen som officiellt placerade mig i 70-talet med 79.5 kg. Kom fram till att jag inte vägt så här lite sedan 1994 då jag gick ner med viktväktarna. Tror också att jag låg däromkring när jag träffade min man ett par år innan. Känns bra även om en del av viktnedgången visade sig vara vatten.

Sen körde jag som sagt ett pulspass och där var ett ansikte i cirkeln jag tyckte mig känna igen. Var inte denna smala, snygga kvinna Helga? I omklädningsrummet tog jag mod till mig och frågade och visst var det hon! Jättetrevlig tjej även i verkligheten. Och så där lång och elegant som jag skulle vilja vara. Vad roligt att springa på varandra så här! Bad henne även hälsa till Krickan eftersom de känner varandra "på riktigt".

Träffade även Lisbet från min Itrimgrupp och fick beröm för min nya frisyr. Klippte nämligen av mitt långa hår igår och har nu vad frisören kallade Victoria Beckham-frisyren. Inte för att det är några andra likheter mellan henne och mig men snyggt blev det.

Kommer bara ta lite tid att vänja sig och att lära sig styla det rätt. Tanken var i alla fall att ha något lättskött som inte heller blir så varmt när jag tränar. Foton kommer nog snart, så ni får se.

Trevlig helg på er nu alla fina människor! Själv planerar jag en hel del vila men någon löprunda blir det nog också...

Vågen stannade under 80! En otrolig känsla. Nu börjar jag fatta att det inte är så himla långt kvar. Mitt fokus har ju varit på träningen och sen har vikten bara följt med. Vore roligt om den fina vågen håller med i morgon...

Idag har jag tänkt ta en vilodag. Var så otroligt slut när jag sprang till Itrim igår och det var länge sedan ett pulspass kändes så jobbigt. Räknade efter hur många träningspass jag kört nu i maj och kom fram till 18 stycken! Det kanske är lite mycket trots en vilodag i lördags? Så löpningen får vänta till imorgon och idag ska jag bara njuta av en skön promenad och att bli bortskämd hos frisören. Puss och kram på er!