Kom itrim

Lina skrev igår om hur tråkigt det är att Itrim-bloggar med tiden stannar av och det blir mindre att läsa. Jag håller med om att det blivit svårare och svårare att få sin "dagliga fix" av inspiration. Samtidigt vet jag ju hur jobbigt det kan vara att komma på något att skriva om. Vågen pendlar lite fram och tillbaka, maten ser mer eller mindre likadan ut varje dag (utom när jag svullar på snabbmat) och aktiviteterna består mest av jobb, träning och sömn. Det enda nya som händer mig just nu är hur långt och snabbt jag klarar att springa. Men bara för att jag är besatt av löpning så vill ni antagligen inte läsa om det varje dag? Tidigare brukade jag mest få dåligt samvete när jag läste om hur mycket andra tränade. Själv kom jag knappt iväg till Itrim två gånger i veckan...

Men jag vill att ni ska veta att oavsett vilken vikt eller vilken träningsnivå ni ligger på så är ni fantastiska! För ni har bestämt er för att göra något åt er hälsa. När det lättaste skulle varit att bara fortsätta som förut. Något jag gjorde så där tjugo år för länge. Och dom åren får jag aldrig tillbaka. Men det är aldrig för sent att ändra sig och ingen idé att gräma sig över det som varit. Ok, livet kommer inte bli perfekt bara för att vi blir smalare men det kommer definitivt bli bättre än om vi fortsatt som överviktiga. Så ställ inte för hårda krav på er själva utan se till att uppskatta varje liten förbättring. Om ni aldrig tränade tidigare är en eller två gånger i veckan en fantastisk prestation. Om ni avstår från onyttigheter ibland är det bättre än aldrig. Motsatsen till perfekt behöver inte vara totalt misslyckande.

Kom ihåg: Lite är alltid bättre än inget!!