Kom itrim

Det vet vi ju egentligen. Att om vi förbrukar mer energi så går vi fortare ner i vikt. Det handlar helt enkelt om plus och minus, dvs hur mycket vi äter och vad vi gör av med. Så för att peppa mig själv räknade jag ut den viktnedgång de dagliga promenaderna egentligen står för (i teorin och kanske inte alltid i praktiken). På en timmas promenad vilket i min normala takt ger ca 7000 steg så förbränner jag ca 250 kcal. På en vecka blir det således 1750 kcal eller ca 2.5 hg (7000 kcal/kilo fett). Om man dessutom lägger till tre pulspass i veckan á 300-400 kcal (lågt räknat då förbränningen beror på hur man tar i och vad man väger) så blir det kanske ytterligare 2 hg. Slutsatsen är att om man motionerar enligt Itrims rekommendationer så går man förhoppningsvis ner ett halvt kilo mer per vecka än om man bara följer kost- programmet. Och då pratar vi inte om hälsovinsterna man får från träning i form av bättre kondition, frisk luft, avstressande hormoner osv. Jag ska verkligen försöka påminna mig själv om detta varje gång det tar emot att gå ut. Dessutom har min deppighet på sista tiden säkert en hel del att göra med att jag inte promenerat lika mycket och att jag dessutom börjat äta igen. Spännande är också hur stor energivinsten är från promenader och daglig motion jämfört med den ombytta träningen, vilket dom ju pratat om flera gånger på gruppmötena. Och en annan sak som slår mig är hur mycket extra gott man kan äta för de här kalorierna den dag man ska hålla sig viktstabil. Två tusen extra kalorier att unna sig till fredagsmyset och lördagsmiddan är ju inte dumt!

Då det gäller motionen har jag ju som sagt inte varit speciellt aktiv på sista tiden. Men Cathrine har rätt i att man inte ska fokusera allt för mycket på de hinder man stöter på utan se framåt. Jag tänker så här, att under den ljusare och varmare delen av året kommer det alltid vara lättare och roligare att promenera och sköta motionen. På vintern är det inte bara sämre väder utan mörkret suger liksom musten ur en. Det känns som om det inte är lika många timmar på dygnet och att det är mer att göra både på jobbet och hemma.

Så om jag nu ska leva hälsosamt resten av mitt liv gäller det att hitta ett sätt som fungerar både med min vardag och mitt temperament. Visst går det att träna mycket och ofta under en kortare period då motivationen är hög men det gäller att inte lägga av eller ge upp om man inte klarar att hålla samma tempo då vardagen sätter in. Man måste sätta rimliga mål för sig själv helt enkelt. Har jag till exempel tid att promenera en timme varje dag? För det mesta har jag det men ibland är jag helt enkelt för trött. Eller så är vädret uruselt. Och om det blir för sent på kvällen ska jag då prioritera motionen och gå ut ensam eller tänka på min egen säkerhet? Om det nu inte blir någon promenad ska jag verkligen ha dåligt samvete eller istället fira att jag faktiskt går ut flera gånger i veckan? Något som jag inte gjorde tidigare... När det gäller Itrims pulspass tycker jag det är okej men inte speciellt roligt. Just nu är jag dessutom rädd för att få ont igen om jag går dit. Och med så många roligare former av motion tror jag knappast att det kommer bli mitt val av motion i framtiden. Jag börjar mycket hellre dansa igen eller kanske tar upp ridning, spelar badminton nån gång ibland och (förhoppningsvis) styrketränar.

Men om jag ska vara riktigt ärlig så kommer jag kanske aldrig bli en av dem som älskar att sporta utan får nöja mig om jag kan hålla mig på en nivå där min vikt och grundkondition är okej. Visst är det bra att Itrim sparkar igång oss men i slutändan måste den livsstil vi väljer fungera med vår personlighet och livssituation. Så jag vägrar ha dåligt samvete för att det blivit få kryss i min arbetsbok på sista tiden. Jag gör ett bra jobb med kosten, sömnen och egen tid (vila och meditation). Motionen och träningen är definitivt ett område för förbättring och där får jag prova mig fram för att hitta vad som funkar bäst för mig.

Annars har det fortsatt vara jobbigt hemma och det är tufft att klara av allting själv då maken är i USA. Ni skulle inte ens tro mig om jag berättade vad som hände i slutet på förra veckan, men jag kan avslöja att det började med att sonen råkade förväxla sin jacka men en annans och därpå följde en rad händelser där vi blev anklagade för både lögner och stöld. Inte kul då man försöker vara en ärlig människa och gjorde sitt bästa för att alla skulle få tillbaka det som tillhörde dem... Ibland vet man liksom inte om man ska skratta eller gråta. Eller undra varför sånt där alltid lyckas drabba mig!

Hoppas ni andra har mindre drama i era liv och att det går bra för er som kämpar med vikten. Försöker följa era bloggar och tycker ni är så duktiga allihop. Vill också tacka Eva från fredagsgruppen för värdefulla kommentarer då allt känns deppigt. Kram på er!