Dag 104 - Den är här!
Mitt nya sällskap vid TVn på kvällarna är en skinande ny crosstrainer. Det tar väl ett tag innan jag ser ut som på bilden men jag trampade på i en halvtimme igår medan jag tittade på finalen av Biggest Loser Sverige. Vilka fantastiska resultat de visade upp! Det var nästan så jag grät en skvätt då jag såg hur mycket gladare och friskare de såg ut nu. Tänk hur dåligt man mår med en stor övervikt och ändå gör man inget åt det. År efter år har jag känt mig tjock och ful, inte kunnat hitta kläder som passade och var så trött att jag ibland tagit en tupplur på eftermiddagen. Inte konstigt då man bar på 40 kg extra hela tiden...
Men nu är det nya tider och jag orkar till och med springa!! Tack Itrim och tack alla som sporrar mig att fortsätta! <3
Dag 103 - Att må bra inuti
God hälsa innefattar ju inte bara en god fysisk kondition utan även psykiskt välmående. Förmåga att hantera stress, god sömn och ett bra självförtroende är bara några bitar i detta pussel. I motsats till Xtravaganza så fokuserar Itrim väldigt lite på psykologi. Visst är det i grunden mat och motion som leder till viktnedgång men när det sen gäller att behålla de nya vanorna tror jag det är viktigt att ta itu med orsakerna till att det blev fel från början. Det kommer säkert diskuteras mer framöver men än så länge har det pratats väldigt lite om betydelsen av sömn, målbilder, stresshantering, känslomässigt ätande osv osv. Kognitiv beteendeterapi har ju visat sig vara en framgångsrik metod för behandling av övervikt så det är lite förvånande att Itrim inte nappat på det. De säljer visserligen en CD med några inspirerande suggestioner men min coach har inte precis rekommenderat den eller tagit upp dess betydelse på gruppmötena.
Eftersom jag en gång drabbats av utmattningsdepression vet jag hur viktigt det är att må bra inuti. Och jag har märkt att trots glädjen över att gå ner i vikt så skapar programmet även en hel del stress. Det är ju inte så konstigt för man genomgår väldigt stora förändringar på kort tid och skaffar sig även en rad nya "måsten". Dessutom skruvar man upp sin förbränning medan man i realitet svälter samtidigt. Det är ju just därför man kan drabbas av biverkningar och inte bör hålla på längre än 12 veckor. Och några få måste till och med avbryta på grund av fysisk ohälsa eller depressionsliknande symptom (vilket jag sett både i min Itrim-grupp och i andras bloggar). Man går ju ner en himla massa på kort tid och det är bra, missförstå mig rätt, men just därför är det extra viktigt att ta hand om sitt inre samtidigt. Att se till att varva ner ordentligt emellanåt samt jobba med sin självkänsla och orsakerna bakom sin övervikt. Som en del av detta satte jag upp ett nytt dagligt mål efter mina första 12 veckor, nämligen att försöka meditera 10-15 minuter varje dag. Jag tänkte att det blir ju ett lätt kryss i övningsboken men det har visat sig vara det svåraste! Tänk att det ska vara så svårt att ta sig tid att stänga dörren och sitta still en kvart. Men det visar samtidigt hur viktigt detta mål är. Kanske något för er andra att fundera över? Ni är så duktiga och motionerar flera timmar i veckan men hur duktiga är ni på att sitta ner och slappna av? Kram <3
Dag 101 - Mirakel sker
Igår hände något fantastiskt. I alla fall för mig. Jag följde med kollegan till gymmet med tanken att jag kunde köra lite crosstrainer och styrketräna armar, mage och rygg. Vilket jag också gjorde, 15 min på crosstrainern och sen alla maskiner som inte hade med benen att göra. Då jag var klar hade kollegan 5 min kvar på sitt crosstrainerprogram så jag bestämde mig för att gå lite på löpbandet. Och när jag väl stod där tänkte jag att jag skulle kolla hur länge jag orkade springa utan uppehåll. Saken är den att jag alltid varit värdelös på att springa och brukar orka typ 2-3 minuter innan luften så att säga tar slut och jag är så andfådd att jag måste avbryta. Fast det är nu miraklet sker: efter 5 minuter sprang jag fortfarande utan problem!!?? Så jag sa till kollegan att ursäkta men jag måste fortsätta i 5 minuter till. Jag vet inte om jag nämnt det någonstans här i bloggen men jag har haft ett hemligt mål att uppnå en kondition som tillät att jag klarade av att springa tio minuter utan att stanna. Något som kändes näst intill omöjligt... Jag behöver väl knappast tala om att det var precis vad jag gjorde? Jag sprang i tio minuter utan uppehåll och hade kunnat fortsätta!! Visst började jag känna mig trött men jag fick ju fortfarande luft! För tre månader sedan skulle jag inte kunnat andas efter tre minuter. Det är otroligt vilken skillnad 25 kilo och regelbunden träning gör. Så nu har jag satt upp ett nytt mål: jag ska springa vårruset i vår (5 km) utan att stanna. Jag vill och jag kan!!Dag 100 - Gruppmöte sju om motivation
Det känns nästan lite högtidligt att skriva dag 100. Tänk att jag hållit på med detta så länge (okej inte så länge om man tänker att jag ska göra det typ för alltid). Passande nog handlade dagens gruppmöte just om motivation och hur man håller fast vid sina nya vanor nu när den initiala entusiasmen kanske börjar falna. Och det har ju varit ganska uppenbart i den här bloggen.
För mig är motivationen fortfarande stor när det gäller att hålla mig till rätt kost och det beror nog på min stora viktnedgång. Resultaten är så uppenbara att det inte finns på kartan att jag skulle göra något för att riskera att gå upp ett enda hekto! Och vågen och jag är fortfarande goda vänner. Ytterligare 0.7 kg försvann nu under första veckan på varierat (2+2). Nu börjar det verkligen närma sig den där magiska 90-gränsen och jag borde passera den om en vecka eller två. Känns otroligt skönt.
Men tillbaka till gruppmötet och det vi pratade om där. Vi började med att gå igenom vad vi är stolta över så här långt och de flesta tyckte att det var att vi tagit tag i våra mat- och motionsvanor och gjort något åt dem. Vi har ju gått ner i vikt och börjat röra på oss regelbundet. Sen pratade vi om vad vi kände att vi kunde justera eller förbättra framöver och för egen del är det motionen jag måste jobba med. Att sluta förhandla med mig själv om huruvida jag ska skippa ett motionspass då det känns motigt och kanske hitta mer inspirerande former av motion där det inte uppstår ett så stort motstånd.
Slutligen tog vår coach fram en bunt inspirationskort där vi fick välja ut något som tilltalade oss och som stämde överens med hur vi känner. Jag kommer inte ihåg mitt kort ordagrant men det stod ungefär "Mina tankar styr min verklighet". Det vill säga att hur vi väljer att tänka påverkar hur vår verklighet ser ut och vad som faktiskt händer. Andra otroligt inspirerande kort beskrev friheten att välja hur vi agerar (ingen tvingar oss äta något vi inte vill och de flesta av oss har både tid och råd att röra på oss om vi bara vill), att vår framtid inte dikteras av vår bakgrund (vi behöver inte fortsätta vara den vi alltid varit eller se ut på ett visst sätt) och hur viljan att ta hand om sin kropp visar på självrespekt (varför behandlar vi vår kropp så illa egentligen?).
Just det där sista kändes som det talade direkt till mig. Jag har alltid velat ta hand om andra men samtidigt inte sett det som speciellt viktigt att ta hand om mig själv. Tvärtom har jag nog tyckt att det varit lite fult att ägna tid och pengar på mig själv. Jag har varit väldigt självutplånande genom åren, speciellt då barnen var små. Att ta hand om min familj och vara framgångsrik på jobbet såg jag som tecken på styrka, medan att bry mig om utseende och hälsa (att vara smal var ju likställt med att bry sig om utseendet) var ytligt och sånt som mindre intelligenta bimbos ägnade sig åt. Snacka om dumt! Dålig hälsa mår väl varken min familj eller jag bra av? Och mina uppoffringar uppskattades nog inte som jag tänkt mig heller. Ja, ja, det är aldrig för sent att bli klokare.
Sköt om er där ute och glöm nu inte att ju bättre ni mår desto mer har ni att erbjuda alla i er omgivning! <3
