Kom itrim

För mig är motivationen fortfarande stor när det gäller att hålla mig till rätt kost och det beror nog på min stora viktnedgång. Resultaten är så uppenbara att det inte finns på kartan att jag skulle göra något för att riskera att gå upp ett enda hekto! Och vågen och jag är fortfarande goda vänner. Ytterligare 0.7 kg försvann nu under första veckan på varierat (2+2). Nu börjar det verkligen närma sig den där magiska 90-gränsen och jag borde passera den om en vecka eller två. Känns otroligt skönt.

Men tillbaka till gruppmötet och det vi pratade om där. Vi började med att gå igenom vad vi är stolta över så här långt och de flesta tyckte att det var att vi tagit tag i våra mat- och motionsvanor och gjort något åt dem. Vi har ju gått ner i vikt och börjat röra på oss regelbundet. Sen pratade vi om vad vi kände att vi kunde justera eller förbättra framöver och för egen del är det motionen jag måste jobba med. Att sluta förhandla med mig själv om huruvida jag ska skippa ett motionspass då det känns motigt och kanske hitta mer inspirerande former av motion där det inte uppstår ett så stort motstånd.

Slutligen tog vår coach fram en bunt inspirationskort där vi fick välja ut något som tilltalade oss och som stämde överens med hur vi känner. Jag kommer inte ihåg mitt kort ordagrant men det stod ungefär "Mina tankar styr min verklighet". Det vill säga att hur vi väljer att tänka påverkar hur vår verklighet ser ut och vad som faktiskt händer. Andra otroligt inspirerande kort beskrev friheten att välja hur vi agerar (ingen tvingar oss äta något vi inte vill och de flesta av oss har både tid och råd att röra på oss om vi bara vill), att vår framtid inte dikteras av vår bakgrund (vi behöver inte fortsätta vara den vi alltid varit eller se ut på ett visst sätt) och hur viljan att ta hand om sin kropp visar på självrespekt (varför behandlar vi vår kropp så illa egentligen?).

Just det där sista kändes som det talade direkt till mig. Jag har alltid velat ta hand om andra men samtidigt inte sett det som speciellt viktigt att ta hand om mig själv. Tvärtom har jag nog tyckt att det varit lite fult att ägna tid och pengar på mig själv. Jag har varit väldigt självutplånande genom åren, speciellt då barnen var små. Att ta hand om min familj och vara framgångsrik på jobbet såg jag som tecken på styrka, medan att bry mig om utseende och hälsa (att vara smal var ju likställt med att bry sig om utseendet) var ytligt och sånt som mindre intelligenta bimbos ägnade sig åt. Snacka om dumt! Dålig hälsa mår väl varken min familj eller jag bra av? Och mina uppoffringar uppskattades nog inte som jag tänkt mig heller. Ja, ja, det är aldrig för sent att bli klokare.

Sköt om er där ute och glöm nu inte att ju bättre ni mår desto mer har ni att erbjuda alla i er omgivning! <3