Snabbt
Snabbt är Itrims namn på den kostplan som innebär att man äter enbart måltidsersättningar under tio till tolv veckor. De första tre veckorna kallas för rivstart och innebär att man äter fyra VLCD (Very Low Calorie Diet) mål om 150 kcal per dag. Det vill säga 600 kcal om dagen. Efter det äter man istället LCD (Low Calorie Diet) mål som innehåller 200 kcal. Därefter börjar man introducera mat igen, fast i små portioner och eventuellt utan ris, pasta och andra energirika kolhydrater. Beroende på om man behöver gå ner mer kan man även fortsätta med måltidsersättningar fast då bara en eller ett par gånger om dagen.
De VLCD-produkter jag har att välja på nu i början är tre olika soppor (morot/ingefära, potatis/purjolök och kyckling), två shaker (skogsbär och choklad) och en gröt (äpple/kanel). Idag köpte jag morots- och kycklingsoppan, skogsbärsshaken och gröten. Har läst på andras bloggar att potatissoppan inte var god så därför hoppade jag den. Chokladshaken kanske jag provar senare.
Så hur känns det att leva på 600 kcal om dagen? Mina egna erfarenheter tänker jag beskriva här i bloggen men vad jag förstått från den information Itrim gett mig kommer de första tre dagarna vara värst. Därefter kommer fettförbränningen igång och de ketoser som bildas gör att hungerskänslorna dämpas. Och andedräkten gör att man inte längre behöver trängas på bussen! Som tur är får man tugga sockerfritt tuggummi i alla fall. Vatten är också viktigt och motverkar eventuella biverkningar. Jag ska som sagt försöka dricka 2.5 liter om dagen.
So far so good. Vi får se hur det blir i praktiken...
De VLCD-produkter jag har att välja på nu i början är tre olika soppor (morot/ingefära, potatis/purjolök och kyckling), två shaker (skogsbär och choklad) och en gröt (äpple/kanel). Idag köpte jag morots- och kycklingsoppan, skogsbärsshaken och gröten. Har läst på andras bloggar att potatissoppan inte var god så därför hoppade jag den. Chokladshaken kanske jag provar senare.
Så hur känns det att leva på 600 kcal om dagen? Mina egna erfarenheter tänker jag beskriva här i bloggen men vad jag förstått från den information Itrim gett mig kommer de första tre dagarna vara värst. Därefter kommer fettförbränningen igång och de ketoser som bildas gör att hungerskänslorna dämpas. Och andedräkten gör att man inte längre behöver trängas på bussen! Som tur är får man tugga sockerfritt tuggummi i alla fall. Vatten är också viktigt och motverkar eventuella biverkningar. Jag ska som sagt försöka dricka 2.5 liter om dagen.
So far so good. Vi får se hur det blir i praktiken...
Coach-mötet
Idag träffade jag min coach på tu man hand för första gången. Vi gick igenom hur länge jag varit överviktig (hela livet), hur jag äter (för sällan och för mycket) och om jag tränar (sällan eller aldrig). Sedan satte vi upp mål för mina första 12 veckor. Jag ska gå ner 16 kg och därmed hamna under 100 kg och det ska jag lyckas med genom att följa deras Snabbt-program och följande fem livsstilsförändringar:
1. Träna på Itrims pulsträning två gånger i veckan.
2. Gå minst 7000 steg per dag.
3. Äta fyra gånger per dag, med 3-4 timmars mellanrum.
4. Dricka 2.5 liter vatten per dag.
5. Följa mitt kostprogram utan att avvika.
Den bästa nyheten med att ställa mig på vågen var att den verkar visa lite mindre än den här hemma (116.3 kg mot 117.0). OCH jag hade en väldigt hög muskelmassa (!?). Så målvikt enligt vågen var 81 kg, vilket är typ 10 kg mer än jag borde väga enligt alla tabeller. Fast det kanske kommer ändras efter hand? Coachen sa i alla fall att vi skulle sätta det som målvikt till att börja med. Så...
35 kg to go!!
1. Träna på Itrims pulsträning två gånger i veckan.
2. Gå minst 7000 steg per dag.
3. Äta fyra gånger per dag, med 3-4 timmars mellanrum.
4. Dricka 2.5 liter vatten per dag.
5. Följa mitt kostprogram utan att avvika.
Den bästa nyheten med att ställa mig på vågen var att den verkar visa lite mindre än den här hemma (116.3 kg mot 117.0). OCH jag hade en väldigt hög muskelmassa (!?). Så målvikt enligt vågen var 81 kg, vilket är typ 10 kg mer än jag borde väga enligt alla tabeller. Fast det kanske kommer ändras efter hand? Coachen sa i alla fall att vi skulle sätta det som målvikt till att börja med. Så...
35 kg to go!!
Äntligen igång
Så har jag till sist varit där, på mitt lokala Itrim. Först på informationsmöte och introduktion till pulsträningen igår och idag mitt första individuella coach-möte då vi pratade om mina vanor och min historik. Dessutom är det min första dag på Snabbt, vilket är namnet på den kostplan där man endast äter/dricker måltidsersättningar 4 timmar om dagen. Jag återkommer till det senare för först måste jag berätta om gårdagen. Hade tänkt att blogga om det igår kväll men var helt slut och stupade i säng tidigt. Lider fortfarande av jetlag sedan jag kom hem från Kalifornien i söndags.
På informationsträffen gick min blivande coach igenom hur Itrim startades, hur programmet är uppbyggt m.m. Kan inte säga att det var så mycket som var nytt eftersom jag redan läst allt jag kunnat på deras hemsidor och en massa bloggar. Däremot fick vi smaka på några av måltidsersättningarna (smoothies och bars) och som sagt träffa de som jobbar där. Måste säga att alla var otroligt trevliga och positiva och fick mig att känna mig riktigt välkommen.
På kvällen var det sen dags att bli introducerad till pulsträningen. Det är en typ av cirkelträning bestående av 20 stationer där varannan station är antingen en step-up bräda eller "joggingplatta" och varannan en styrketräningsmaskin. Man arbetar på varje station i 30 sekunder och en röst i högtalaren talar om när det är dags att byta. Ett varv tar således 10 minuter och man bör träna 30 minuter, dvs tre varv per gång. Så hur var det? Inte så tokigt tyckte jag. Då jag kom över det bizarra med 10-15 personer som hoppar, studsar eller lyfter vikter i en stor cirkel utan att prata med varandra och lydigt byter station efter en högtalarröst. Det är verkligen träning i sin mest effektiva och koncentrerade form! Men att vara i cirkeln var både jobbigare och lättare än jag förväntat mig. Det mest intressanta är att svårigheten är helt beroende på hur man väljer att träna. Ju mer man tar i desto jobbigare blir det. Jag hoppas att jag kommer att lära mig tycka om det eftersom jag ska dit minst två gånger i veckan framöver.
På informationsträffen gick min blivande coach igenom hur Itrim startades, hur programmet är uppbyggt m.m. Kan inte säga att det var så mycket som var nytt eftersom jag redan läst allt jag kunnat på deras hemsidor och en massa bloggar. Däremot fick vi smaka på några av måltidsersättningarna (smoothies och bars) och som sagt träffa de som jobbar där. Måste säga att alla var otroligt trevliga och positiva och fick mig att känna mig riktigt välkommen.
På kvällen var det sen dags att bli introducerad till pulsträningen. Det är en typ av cirkelträning bestående av 20 stationer där varannan station är antingen en step-up bräda eller "joggingplatta" och varannan en styrketräningsmaskin. Man arbetar på varje station i 30 sekunder och en röst i högtalaren talar om när det är dags att byta. Ett varv tar således 10 minuter och man bör träna 30 minuter, dvs tre varv per gång. Så hur var det? Inte så tokigt tyckte jag. Då jag kom över det bizarra med 10-15 personer som hoppar, studsar eller lyfter vikter i en stor cirkel utan att prata med varandra och lydigt byter station efter en högtalarröst. Det är verkligen träning i sin mest effektiva och koncentrerade form! Men att vara i cirkeln var både jobbigare och lättare än jag förväntat mig. Det mest intressanta är att svårigheten är helt beroende på hur man väljer att träna. Ju mer man tar i desto jobbigare blir det. Jag hoppas att jag kommer att lära mig tycka om det eftersom jag ska dit minst två gånger i veckan framöver.
Stegräknaren
Tog fram stegräknaren igår för att se hur många steg jag egentligen tar i mitt stillasittande liv. Det visade sig att de få stegen till och från bilen plus en tur på ICA slutade på 1400 steg. Hmm.. En bra bit från de 10.000 jag borde gå varje dag. Så idag passade jag på att ta en promenad för att se hur länge jag måste gå eftersom jag sitter mer eller mindre still på jobbet. Kom fram till att antalet steg rullar på ganska fort och att 10.000 steg inte tar mer än 1-1.5 timme beroende på hur fort man knatar på. Borde inte vara helt omöljigt att hinna med. Har faktiskt saknat de dagliga promenader jag tog varje dag under vintern och våren. Vet inte varför jag slutade för det var otrolig skön avkoppling. Speciellt med en bra ljudbok i lurarna.
Mitt mål i början när det gäller motion kommer nog att bli 10.000 steg om dagen plus pulsträningen på Itrim 2-3 gånger i veckan. Hoppas också att det blir en fortsättning på min magdansklass den här terminen för det är fantastiskt roligt samtidigt som man är totalt slut efteråt. Rekommenderas verkligen till alla kvinnor för den tränar precis de muskler vi är mest intresserade av och får en att känna sig jättesensuell!
Mitt mål i början när det gäller motion kommer nog att bli 10.000 steg om dagen plus pulsträningen på Itrim 2-3 gånger i veckan. Hoppas också att det blir en fortsättning på min magdansklass den här terminen för det är fantastiskt roligt samtidigt som man är totalt slut efteråt. Rekommenderas verkligen till alla kvinnor för den tränar precis de muskler vi är mest intresserade av och får en att känna sig jättesensuell!
Blogga är bra
Som ni märker försöker jag komma igång med bloggandet och vänja mig vid denna för mig nya uttrycksform. Har aldrig lyckats föra dagbok någon längre tid, trots många helhjärtade försök.
Så varför börja en blogg? Jo, för att jag hoppas att det kan hålla mig på banan och ge utlopp för alla tankar och känslor som kommer med mitt byte av livsstil. Dessutom har andras bloggar varit helt avgörande för att jag nu är redo att börja den här hälsoresan. Om jag inte studerat andras upplevelser hade jag nog aldrig ens kunnat tänka mig att leva på måltidsersättningar i tolv veckor! Dessutom är det så otroligt inspirerande att ta del av den glädje och förundran en stor vikt-nedgång medför. Jag hoppas att någon hittar hit så kanske jag också kan inspirera med min berättelse.
Jag vill verkligen tacka alla som så modigt vågat öppna upp sig och dela med sig genom sina viktdagböcker. Jag försöker läsa någon varje dag för att hålla motivationen uppe. Några av mina favoriter har jag länkat här brevid, men det finns många, många fler.
Varför Itrim?
Efter noggrant övervägande bestämde jag mig för att Itrim skulle få äran att hjälpa mig på min väg mot normalvikt och en ny hälsosam livsstil. Jag gillar att de fokuserar lika mycket på kost som motion och att de tänker långvarit (grundprogrammet omfattar ett helt år).
Jag har tidigare provat så gott som alla metoder som finns. Har haft framgång med Viktväktarna som med sina gruppmöten tvingar en till att skärpa sig i veckorna så man inte behöver skämmas vid vägningen. Det var första och enda gången som normalviktig. Jag var 22 år och gick ner 17 kilo på 17 veckor - som jag gick upp igen på mindre än ett år (troligtvis för att jag varit hungrig i sjutton veckor).
Då jag bodde i USA följde jag Atkins under en tid (kallas av någon anledning LCHF numera) och gick ner omkring 15 kg. Det jag gillade med den metoden var att man fick äta normala portioner mat och känna sig mätt mellan måltiderna. Det som var jobbigast var frukosten eftersom jag inte tycker om lagad mat på morgonen (speciellt inte bacon och ägg). Men i USA kunde man köpa äggvita på tetrapack, så min lösning blev smoothies till frukost gjord på just äggvita med frusna bär och lite grädde. Fungerade bra så länge jag bodde där, men sen kom jag hem till Sverige, mackornas och smågodisets land...
Det som jag tror gör att Itrims program kan fungera för mig är följande:
Personlig coach - som vet var ens styrkor och svagheter ligger. Tar bort anonymiteten jag upplevde i Viktväktarna, och betyder förhoppningsvis att det är svårare att "glida iväg" och avbryta programmet då det känns motigt.
Ekonomiskt bindande i ett år - eftersom man ändå betalar måste man ju se till att få valuta för pengarna. Och går dit!
Möten med fasta grupper - kommer förhoppningsvis betyda att man får dela denna resa med samma gäng. Opersonligheten hos Viktväktarna låg mycket i att man sällan såg samma människor två gånger. De flesta gick på sina möten olika tider varje vecka.
Cirkelträning i eget gym - med andra tjockisar eller före detta tjockisar. Och 30 minuter låter också överkomligt för en bra genomgång av både muskler och kondition. Ser fram emot att prova.
Snabb start - tufft men ger stor viktnedgång i början. Tror denna del är viktigast för mig som har så dåligt tålamod och lätt tröttnar. Hoppas bara att jag klarar det. Blir väl som att sluta röka antar jag. Ständigt sugen men det går över med tiden...
Har redan varit i kontakt med mitt lokala Itrim och ska dit första gången på onsdag. Första coach-mötet är på torsdag morgon och jag hoppas det blir min första dag på pulver. Fram till dess ska jag försöka hålla igen lite genom att följa handflate-metoden. Ägnade ju hela semestern till att glufsa i mig god mat så är inte precis sugen på något annat än att ta tag i det här nu.
Jag har tidigare provat så gott som alla metoder som finns. Har haft framgång med Viktväktarna som med sina gruppmöten tvingar en till att skärpa sig i veckorna så man inte behöver skämmas vid vägningen. Det var första och enda gången som normalviktig. Jag var 22 år och gick ner 17 kilo på 17 veckor - som jag gick upp igen på mindre än ett år (troligtvis för att jag varit hungrig i sjutton veckor).
Då jag bodde i USA följde jag Atkins under en tid (kallas av någon anledning LCHF numera) och gick ner omkring 15 kg. Det jag gillade med den metoden var att man fick äta normala portioner mat och känna sig mätt mellan måltiderna. Det som var jobbigast var frukosten eftersom jag inte tycker om lagad mat på morgonen (speciellt inte bacon och ägg). Men i USA kunde man köpa äggvita på tetrapack, så min lösning blev smoothies till frukost gjord på just äggvita med frusna bär och lite grädde. Fungerade bra så länge jag bodde där, men sen kom jag hem till Sverige, mackornas och smågodisets land...
Det som jag tror gör att Itrims program kan fungera för mig är följande:
Personlig coach - som vet var ens styrkor och svagheter ligger. Tar bort anonymiteten jag upplevde i Viktväktarna, och betyder förhoppningsvis att det är svårare att "glida iväg" och avbryta programmet då det känns motigt.
Ekonomiskt bindande i ett år - eftersom man ändå betalar måste man ju se till att få valuta för pengarna. Och går dit!
Möten med fasta grupper - kommer förhoppningsvis betyda att man får dela denna resa med samma gäng. Opersonligheten hos Viktväktarna låg mycket i att man sällan såg samma människor två gånger. De flesta gick på sina möten olika tider varje vecka.
Cirkelträning i eget gym - med andra tjockisar eller före detta tjockisar. Och 30 minuter låter också överkomligt för en bra genomgång av både muskler och kondition. Ser fram emot att prova.
Snabb start - tufft men ger stor viktnedgång i början. Tror denna del är viktigast för mig som har så dåligt tålamod och lätt tröttnar. Hoppas bara att jag klarar det. Blir väl som att sluta röka antar jag. Ständigt sugen men det går över med tiden...
Har redan varit i kontakt med mitt lokala Itrim och ska dit första gången på onsdag. Första coach-mötet är på torsdag morgon och jag hoppas det blir min första dag på pulver. Fram till dess ska jag försöka hålla igen lite genom att följa handflate-metoden. Ägnade ju hela semestern till att glufsa i mig god mat så är inte precis sugen på något annat än att ta tag i det här nu.
Nu är det dags
118 kg! HUR har jag tillåtit mig själv att hamna här?
Kanske för att jag alltid varit överviktig? Då är antal kilo bara olika grad av elände. Och man blir ganska apatisk till sin vikt till slut. Jag vägde mig inte alls under många år. Det om något visar ju att man gett upp helt.
Men så för två år sen blev jag sjuk. Gick in i väggen, blev långtidssjukskriven och fick medicinera mot depression. Helt plötsligt blev man medveten om att den livsstil jag följt sen tonåren inte riktigt funkar. Inte om man ska må bra i alla fall. Jag sov alldeles för lite, oftast inte mer än 4-5 timmar per natt. Rökte, mellan ett halvt till två paket om dagen beroende på stress och antalet timmar vid datorn. Rörde inte på mig, mer än de få metrarna till och från bilen då jag skulle någonstans. Med andra ord funkade inte mitt "studentleverne" i långa loppet och till slut sa kroppen stopp.
Så här i efterhand tycker jag förstås att det som hände var bra i och med att det fick mig att vakna upp och ta tag i mitt liv. Det första jag fick lära mig var att sova ordentligt. För det mesta funkar det bra med sömnen men det är på den jag känner när jag är stressad eller upprymd över något. Då är det fortfarande svårt att slappna av tillräckligt för att sova. Min hjärna är helt enkelt för aktiv och blåser ofta bort tröttheten så fort jag lägger mig. Jag slutade även röka för snart ett år sen. Det är jag stolt över och eventuell påverkan på vikten kändes inte viktig just då. Började även röra på mig så smått. En timmas promenader dagligen fram under vintern och våren samt sporadiska besök på gymmet för styrketräning.
Kanske för att jag alltid varit överviktig? Då är antal kilo bara olika grad av elände. Och man blir ganska apatisk till sin vikt till slut. Jag vägde mig inte alls under många år. Det om något visar ju att man gett upp helt.
Men så för två år sen blev jag sjuk. Gick in i väggen, blev långtidssjukskriven och fick medicinera mot depression. Helt plötsligt blev man medveten om att den livsstil jag följt sen tonåren inte riktigt funkar. Inte om man ska må bra i alla fall. Jag sov alldeles för lite, oftast inte mer än 4-5 timmar per natt. Rökte, mellan ett halvt till två paket om dagen beroende på stress och antalet timmar vid datorn. Rörde inte på mig, mer än de få metrarna till och från bilen då jag skulle någonstans. Med andra ord funkade inte mitt "studentleverne" i långa loppet och till slut sa kroppen stopp.
Så här i efterhand tycker jag förstås att det som hände var bra i och med att det fick mig att vakna upp och ta tag i mitt liv. Det första jag fick lära mig var att sova ordentligt. För det mesta funkar det bra med sömnen men det är på den jag känner när jag är stressad eller upprymd över något. Då är det fortfarande svårt att slappna av tillräckligt för att sova. Min hjärna är helt enkelt för aktiv och blåser ofta bort tröttheten så fort jag lägger mig. Jag slutade även röka för snart ett år sen. Det är jag stolt över och eventuell påverkan på vikten kändes inte viktig just då. Började även röra på mig så smått. En timmas promenader dagligen fram under vintern och våren samt sporadiska besök på gymmet för styrketräning.
Vikten däremot, hur var det med den? Jo, eftersom jag haft bra resultat tidigare med Atkins (LCHF) så gjorde jag ett försök i början på året. Började på 106 kg, gick ner fem kilo på två veckor, åt tårta på sonens födelsedag och gick upp två kilo som tog två veckor att gå ner, och sen stod det still. Jag tröttnade, gav upp och gick upp till 109-110 kg istället... Sex veckor i Kalifornien nu i sommar med fantastiskt god mexikansk mat i enorma portioner gav åtta kilo till. Om det är något jag är riktigt bra på så är det att gå upp i vikt. Synd bara att jag inte är någon grottmänniska - då skulle jag överleva hela klanen i svåra tider! :-P
Men sommaren gav också en välbehövlig semester, med sol och bad och tid att tänka och planera. Har således bestämt mig att den andra hälften av mitt liv ska bli bättre hälsomässigt än den första. Om jag kan sluta röka efter tjugo års beroende så kan jag lära mig att äta rätt också. Och jag vill inte bara vara smal, jag vill framförallt vara vältränad! Orka springa mer än hundra meter. Kunna nå tårna igen. Jag vill galoppera fram på hästryggen, klättra i berg och lära mig att surfa efter alla år på Kaliforniens stränder. Nu när barnen är stora finns det äntligen tid och därmed inga ursäkter kvar att misshandla min kropp som jag gör med mat, godis och stillasittande.
Men sommaren gav också en välbehövlig semester, med sol och bad och tid att tänka och planera. Har således bestämt mig att den andra hälften av mitt liv ska bli bättre hälsomässigt än den första. Om jag kan sluta röka efter tjugo års beroende så kan jag lära mig att äta rätt också. Och jag vill inte bara vara smal, jag vill framförallt vara vältränad! Orka springa mer än hundra meter. Kunna nå tårna igen. Jag vill galoppera fram på hästryggen, klättra i berg och lära mig att surfa efter alla år på Kaliforniens stränder. Nu när barnen är stora finns det äntligen tid och därmed inga ursäkter kvar att misshandla min kropp som jag gör med mat, godis och stillasittande.