Kom itrim

Mors dag förde ju med sig en del onyttigheter men kompenserade det med en löptur i lördags och ett pulspass igår. Denna vecka är det konferens med jobbet tisdag-onsdag och sen åker pappa och jag till landet torsdag-måndag. Tar med löparkläderna och planerar att springa i skogen varje dag. Men bloggandet lär det ju bli lite dåligt med denna vecka så om vi inte hörs önskar jag er alla en fin långhelg. Tänk vad sommaren är nära nu! Kram <3

Kom hem från klassresan i Oxelösund igår. Hade inte hört talas om Boda Borg innan men kan varmt rekommendera det för klassresor, teambuiding och vuxenfester. De har ett "Fångarna på Fortet"-koncept där man tävlar som lag i problemlösning, smidighet och fysisk styrka.

Banorna består av två till fyra rum med utmaningar som ska lösas på tid. Klarar man ett rum öppnas dörren till nästa men misslyckas man får man börja om från första rummet igen. I sista rummet är belöningen en stämpel (istället för nyckel) som visar att man slutfört hela banan.

Banorna är uppdelade i lite mer fysiskt utmanande, intellektuellt utmanande eller en blandning av båda. Eftersom allt detta sker i en sluten byggnad och ungarna var fullt upptagna med att samla stämplar så kunde vi föräldrar också leka. Och ungarna blev snabbt mer intresserade av att slå oss än varandra!!




Maten gick det däremot sämre med (ur min synvinkel). Jag åt det som serverades vilket blev tacobuffé till lunch, viltgryta med potatis till middag, frukostmackor på morgonen och grillad korv innan vi åkte hem. Det slank till och med in lite godis på kvällen tror jag...

Vågen stod således på 83 kg imorse. Inte bra! Dessutom är det min vägningsdag på Itrim men den skippade jag. Tar det på måndag istället för då jag hoppas att en del av det vanliga "svällandet efter svullandet" försvunnit. Inte blev det många steg heller men det tar jag igen ikväll. Då är det nämligen dags för föräldravandring.

Sist men inte minst vill jag tacka för berömmet angående VårRuset. Vet inte vilken plats det blev, men bland topp 1000 är väl inte omöjligt. Och välkommen till Kajsa! Jag blir alltid lika glad att höra hur bloggen inspirerar. Hoppas du inte tappar förtroendet för mig nu bara. Jag lovar att det blir skärpning framöver!

Ja, jag går på Itrim Spånga och brukar även träna där. Lite oregelbundet med tiderna eftersom det beror på om jag känner för att träna och när jag kör löpning eller pass på Frescatihallen. Nu är det däremot sommaruppehåll för anställningspassen så det blir nog mer Itrim fram till semestern. Blandat med lite badminton och kanske personalgymmet med kollegan?

Klarade inte att komma under 30 minuter men förbättrade min tid med två minuter! Hur lyckades jag med det? Jo, tack vare min nya löparklocka så kom jag fram till att min hemmarunda på 5 km är bara 4.7 km. Den har jag klarat på lite drygt 30 minuter vilket motsvarar en 5 km tid på ca 32 minuter. Så jag får vara riktigt nöjd som sprang VårRuset på 30 min och 20 sek.

Men det här med lopp är inte riktigt min grej. Jag blir så stressad av alla människor och vinnarskallen i mig tycker inte om att bli omsprungen av de som är snabbare. Jag kommer inte in i min normala rytm utan börjar flåsa som en galning och känner mig seg och trött. En otrolig skillnad mot flytet och energin jag upplever när jag springer själv.


Men mamma och ungarna var där och efteråt njöt vi av en picknick bestående av Itrims kycklingsallad och jordgubbar. Solen sken och det kändes härligt att sitta där bland alla glada, positiva människor. Så visst var det en trevlig kväll! Nu är det dags för sängen för imorgon åker jag på klassresa med 27 stycken 12-13 åringar. Håll tummarna att jag överlever...

Tack alla för att ni engagerar er och stöttar mig och varandra i detta. Och visst är det svårt att programmera om sig. Att vänja sig vid tanken på att denna livsstil numera är ens nya vardag och att en stor del av livet är över.

Som med alla gamla minnen blir det ju lätt så att man bara minns det positiva. Hur gott det var att mumsa pizza och glass i TV-soffan och att aldrig behöva tvinga sig ut på promenader eller svettas i gymmet. Man glömmer då gärna bort hur förnedrande det var att knappt nå ner för att knyta skorna, att aldrig hitta några snygga kläder i affären eller till och med ha problem med att knäppa flygplansbältet. Att skämmas över sig själv och sin storlek och att vara trött nästan jämt.

Men det blir faktiskt lättare efter hand. Precis som när man slutat röka så kommer suget alltmer sällan ju längre tiden går. Att ha en del hjälpsamma mantran i huvudet hjälper också. Det gäller bara att hitta några som hjälper just dig.

Här är några exempel på vad som funkar för mig:

Du behöver inte om du absolut inte vill. (Jag avskyr måsten, så detta gör faktiskt att jag oftast pallrar mig iväg när jag inte känner för att träna.)

Varför envisas vi med att se detta som belöning när det är rena giftet för kroppen? (Om snabbmat, godis, osv)

Tack för att du orkar trots allt jag gjort mot dig! (Till kroppen, speciellt när jag är ute och springer eller kämpar hårt på gymmet.)

Hur smakar det egentligen? (Stannar faktiskt upp och kollar när jag faller för en frestelse. Det smakar nästan aldrig så gott som jag förväntat mig eller som hjärnan försöker övertyga mig om.)

Om jag fick reda på att jag bara hade en månad kvar att leva, skulle jag då gå tillbaka till mitt tidigare sätt att leva? (När jag ärligt svarade nej på den frågan blev jag minst sagt förundrad. Visst skulle jag äta en del saker jag försakat, men äta skräpmat varje dag och sluta träna helt? Nej, absolut inte!!

Det här med mat och motion skulle verkligen vara lättare om det var vardag hela tiden! Förra måndagen skrev jag om de dumheter jag ägnat mig åt under helgen och den här blev inte bättre. Nu var det bröd jag föll dit på. Baguetter med ost närmare bestämt, med mjölk till. Många mackor blev det. Vet inte ens om det var så gott egentligen.

Nånting hände med motivationen då jag passerade 80. Är det så att jag inte riktigt unnar mig att gå i mål? Det liknar den svacka jag upplevde i vintras. Som om jag inte riktigt orkar vara duktig just nu. I alla fall med maten. Motionen funkar bra fortfarande, tack och lov.

Nej, skönt att det är ny vecka med nya möjligheter! Imorgon springer jag äntligen VårRuset och hoppas på en tid under 30 minuter vilket inte borde vara omöjligt. Sen åker jag med sonen på klassresa till Boda Borg onsdag-torsdag. Tar nog med mig ersättningar utifall det inte finns några bra matalternativ. Ska bli superkul!

Vill också passa på att hylla mina föräldrars granne M som nyligen börjat på Itrim och som redan gått ner 11 kilo! Hon såg så himla snygg ut när vi sågs i lördags, i ny fräsch sommarklänning. Jättestort grattis till henne och alla andra duktiga!!

Mötet imorse handlade om hur vi äter till vardags och fest. Om hur mycket man "har råd" att unna sig under en vecka och ändå hålla sig viktstabil. En kvinna som äter enligt handfast fyra gånger om dagen kan till exempel äta 1300-1500 kcal extra per vecka utan att gå upp i vikt (lite mer för män) och vi fick se hur långt dessa kalorier räcker genom att lista kaloriinnehållet i typiska godsaker som bullar, kakor, glass och godis.

Tar man bara lite varje gång så kan man faktiskt stoppa i sig ganska mycket onyttigt på en vecka. Om man nu klarar av att äta sånt, för jag upplever ju ofta att det triggar igång fortsatt felätande som kan vara svårt att stoppa. Suget sitter liksom i hjärnan och inte i kroppen.

Vi fick sen se hur mycket "extra" ett barn på 2-6 år kunde äta i form av glass, kakor och godis. Det slog mig hur fel det såg ut. Barn i den åldern äter ju bara det vi väljer att köpa hem och ge dom. Så varför ger vi våra barn sånt som de inte behöver? Dessutom lär vi dem att det är något väldigt speciellt som borde uppskattas extra mycket! Något man bara får äta på lördagar eller när man varit duktig, är ledsen eller för att fira något eller någon!

Det är ju inte svårt att se varför vi tar till dessa "speciella" saker även som vuxna när vi vill belöna eller trösta oss själva. Hade vi fått samma inlärning med frukt hade vi väl frossat i äpplen varje gång vi ville fira lite! Fast om vi jobbar med våra tankar kring det vi äter så kanske vi till slut kan programmera om oss? Det bästa vore ju förstås om vi slutade lära våra barn att skräpmat och godis är belöningar att längta efter. Jag har precis som de flesta andra gjort samma fel med mina egna barn och menar inte att kritisera någon här. Bara väcka tanken på hur fel vi faktiskt gör...

Vaknade med huvudvärk idag och stannade faktiskt hemma från jobbet. Magen funkade inte heller så bra igår efter träningen. Fick riktigt jobbig magknip vilket jag inte brukar drabbas av. Mår helt okej nu på eftermiddagen i alla fall.

Vågen stod inte på min sida denna vecka men jag tror ändå att dessa siffror (81.1kg) stämmer bättre med verkligheten än den otroliga dippen förra veckan. Fina vågen hintade ju om att det var mest vatten som försvunnit och det har väl kommit tillbaka igen. Har ätit som vanligt, dvs korrekt enligt handfast minus sedan den där hamburgaren i lördags så jag vill inte skylla på det. Däremot har jag tagit det lite lugnare med träningen och inte kört mer än ett pass om dagen (plus en vilodag).

Det blev således sex träningspass förra veckan och över 9000 steg sex av sju dagar. Så jag vägrar att hetsa upp mig över vikten. Den kommer ramla av förr eller senare om jag bara fortsätter att träna och äta bra. Fokus just nu är VårRuset på tisdag och sen Blodomloppet två veckor efter det. Dessutom börjar jag längta efter semestern som ju inte ligger så många veckor bort. Men först dags för gruppmöte imorgon: nummer sjutton av tjugo. Tänk vad fort ett år går ändå!

... det blev igår! Jag och dottern gav oss ut på promenad efter middagen och solen sken när vi gick. Vi var nästan hemma när de första regndropparna föll och jag sa att det är nog bäst vi springer. Hann precis hem innan haglet kom! Men visst är det maffigt när naturen visar sina krafter så där? Jag ställde mig under taket på uteplatsen och beundrade detta skådespel tills det lugnat ner sig igen.

Hoppas nu att vädret blir bättre ikväll för det är dags för sista delen av löparskolan på Itrim. Tänkte kombinera detta med att springa dit och hem plus köra ett pulspass innan. Har trots allt tagit det lugnare på sista tiden och hållit mig till högst ett träningspass per dag. Har istället tränat på min meditation och det går mycket bättre. Framförallt har det hjälpt mig att hålla mig närvarande i nuet även resten av min vakna tid. Men jag får skriva mer om det en annan dag. Kram på er!

Lina skrev igår om hur tråkigt det är att Itrim-bloggar med tiden stannar av och det blir mindre att läsa. Jag håller med om att det blivit svårare och svårare att få sin "dagliga fix" av inspiration. Samtidigt vet jag ju hur jobbigt det kan vara att komma på något att skriva om. Vågen pendlar lite fram och tillbaka, maten ser mer eller mindre likadan ut varje dag (utom när jag svullar på snabbmat) och aktiviteterna består mest av jobb, träning och sömn. Det enda nya som händer mig just nu är hur långt och snabbt jag klarar att springa. Men bara för att jag är besatt av löpning så vill ni antagligen inte läsa om det varje dag? Tidigare brukade jag mest få dåligt samvete när jag läste om hur mycket andra tränade. Själv kom jag knappt iväg till Itrim två gånger i veckan...

Men jag vill att ni ska veta att oavsett vilken vikt eller vilken träningsnivå ni ligger på så är ni fantastiska! För ni har bestämt er för att göra något åt er hälsa. När det lättaste skulle varit att bara fortsätta som förut. Något jag gjorde så där tjugo år för länge. Och dom åren får jag aldrig tillbaka. Men det är aldrig för sent att ändra sig och ingen idé att gräma sig över det som varit. Ok, livet kommer inte bli perfekt bara för att vi blir smalare men det kommer definitivt bli bättre än om vi fortsatt som överviktiga. Så ställ inte för hårda krav på er själva utan se till att uppskatta varje liten förbättring. Om ni aldrig tränade tidigare är en eller två gånger i veckan en fantastisk prestation. Om ni avstår från onyttigheter ibland är det bättre än aldrig. Motsatsen till perfekt behöver inte vara totalt misslyckande.

Kom ihåg: Lite är alltid bättre än inget!!

Som ni vet gör jag mindre bra val ibland. I fredags var jag jättetrött efter jobbet och eftersom det regnade sköt vi på den planerade grillningen och gick till pizzerian istället. Där kan man ju göra bra val i form av en fräsch sallad med jag slog förstås till med en pizza. Normalt brukar jag bara äta en halv men denna gång åt jag hela. Inte bra men hade kanske varit acceptabelt om det stannat vid detta.

Men min reptilhjärna gav sig inte där. I lördags då jag, sonen och hans kompis varit och jobbat (krattat och burit kvistar och löv i två timmar för att tjäna pengar till klasskassan) så bjöd jag killarna på lunch på McD. Jag tänkte ta en sallad som vanligt men istället blev det den där nya 1955-burgaren (den var definitivt inte värd det).

Så nu är det upp ett och ett halvt kilo på vågen trots en rekordrunda i löpspåret. Sprang 10 km på otroliga 65 minuter igår!!! Tror nästan jag räknat fel någonstans...

Nä, upp på vagnen igen. Snabbmat är definitivt inte värt besväret. Det grillade köttet och grönsakerna vi åt på lördagkvällen var så mycket godare och nyttigare. Sov väldigt mycket i helgen och det behövdes nog för det känns som om krafterna äntligen återvänt. Ha en fin dag mina vänner!

Trots att kroppen fortfarande känns trött och jag fick kämpa mig igenom pulspasset. Först var det ett trevligt möte med fina vågen som officiellt placerade mig i 70-talet med 79.5 kg. Kom fram till att jag inte vägt så här lite sedan 1994 då jag gick ner med viktväktarna. Tror också att jag låg däromkring när jag träffade min man ett par år innan. Känns bra även om en del av viktnedgången visade sig vara vatten.

Sen körde jag som sagt ett pulspass och där var ett ansikte i cirkeln jag tyckte mig känna igen. Var inte denna smala, snygga kvinna Helga? I omklädningsrummet tog jag mod till mig och frågade och visst var det hon! Jättetrevlig tjej även i verkligheten. Och så där lång och elegant som jag skulle vilja vara. Vad roligt att springa på varandra så här! Bad henne även hälsa till Krickan eftersom de känner varandra "på riktigt".

Träffade även Lisbet från min Itrimgrupp och fick beröm för min nya frisyr. Klippte nämligen av mitt långa hår igår och har nu vad frisören kallade Victoria Beckham-frisyren. Inte för att det är några andra likheter mellan henne och mig men snyggt blev det.

Kommer bara ta lite tid att vänja sig och att lära sig styla det rätt. Tanken var i alla fall att ha något lättskött som inte heller blir så varmt när jag tränar. Foton kommer nog snart, så ni får se.

Trevlig helg på er nu alla fina människor! Själv planerar jag en hel del vila men någon löprunda blir det nog också...

Vågen stannade under 80! En otrolig känsla. Nu börjar jag fatta att det inte är så himla långt kvar. Mitt fokus har ju varit på träningen och sen har vikten bara följt med. Vore roligt om den fina vågen håller med i morgon...

Idag har jag tänkt ta en vilodag. Var så otroligt slut när jag sprang till Itrim igår och det var länge sedan ett pulspass kändes så jobbigt. Räknade efter hur många träningspass jag kört nu i maj och kom fram till 18 stycken! Det kanske är lite mycket trots en vilodag i lördags? Så löpningen får vänta till imorgon och idag ska jag bara njuta av en skön promenad och att bli bortskämd hos frisören. Puss och kram på er!

Hej alla rara! :-D

I morse stod vågen hemma på 80.3 kg. Hade liksom inte räknat med att komma ner till sjuttiotalet förrän om två-tre veckor. Visserligen kan det ju pendla uppåt igen men vem vet, kanske det kan bli en officiell siffra under 80 redan på fredagens vägning?

Möjligheten finns i alla fall.

Har redan hunnit med poweryoga idag och ikväll blir det ett pulspass på Itrim. Imorgon blir det nog löpning på lunchen (om vädret tillåter) och sen frissan efter jobbet. Här ligger man inte på latsidan! Eller? Är ganska slut på kvällarna så inte blir det många knop där hemma precis...

... i mina nya löparskor!

Eftersom jag den senaste tiden börjat få ont i fötterna vid löpningen (irritation/rött, nästan som skavsår) beslutade jag mig för att jag inte kunde vänta sju veckor till på nya skor. Hade ju tänkt köpa flera par skor i USA eftersom de är mycket billigare där.

Så idag när min dator på jobbet helt oväntat avled gav jag mig av till XXL och provade skor. Fick springa på löpbandet så att den gulliga killen, dvs försäljaren kunde se vilken löpstil jag har. Det visade sig att jag är framfotslöpare (jo jag har jobbat på min teknik) med en liten tendens till underpronering, vilket betyder att jag springer tvärtemot de flesta andra och att de skor jag haft (som jag köpte för powerwalking inte löpning) är helt fel. Jag behöver neutrala skor med lågt hälparti och bra stötdämpning fram istället för bak.

Det blev därför ett par Nike Zoom Vomero+ 6 som är bland de mest stötdämpande av alla skor. Känns som att gå på moln! Skaffade även en söt löparkjol från Craft så jag kan få lite färg på benen när jag springer. Gav mig ut direkt när jag kom hem och snacka om att det var skillnad! Ingen känning av benhinnorna alls och fort gick det: 30 minuter blankt!!! Nu blir det till att putsa på den tiden till VårRuset eller vad säger ni?

Igår hade jag planerat att löpträna igen och nu har det blivit dags att få fart på benen. Jag har ju förbättrat uthålligheten efterhand och joggar/lunkar nu 10 km utan problem. Har även kört en del backträning, dvs sprungit sträckor där det är riktigt kuperat och det går också bra. Men jag har fortfarande inte lyckats förbättra mina tider på 5 km. Trots att jag ibland tycker att jag hållit högre tempo så slutar det alltid på 32-34 minuter. Har som bästa tid lyckats springa min flacka hemmarunda på 31 minuter och det var flera veckor sedan.

Nej, jag stod inte emot frestelsen att smaka på bullarna i fredags. Mums! Och visst vore livet trist utan njutningar? Men såna här kaloririka varianter bör ju inte avnjutas varje dag. Det finns så många nyttiga saker att njuta av också.

Här är några exempel på sånt jag njuter av:

Oj, glömde helt bort att tipsa dem som bor i Stockholms-området att Spånga Gymnasium har djurexpo denna helg.

Min dotters klass har hand om fikaförsäljningen på lördagen där alla pengar går till klassresan nästa år.

Om ni dyker upp då har ni chans att smaka mina fantastiska kanelbullar! Ska baka dom ikväll så håll tummarna att jag står emot frestelsen...

Välkomna!!!

Nu har jag äntligen provat bodypump för första gången! För er som inte vet så är det styrketräning i grupp med instruktör och peppande musik. Till hjälp har man en skivstång som laddas med olika vikter beroende på övning och styrka, eventuellt hantlar, en stepup-bräda och en matta. Vi jobbade mest med skivstången med vilken vi tränade armar, axlar, bröst, rygg och ben. Vi gjorde även utfall på golvet och från stepup-brädan för att träna benstyrka, vanliga armhävningar och situps plus planka för magen.

Det blev en tokig kväll igår. Jag sprang som sagt de drygt två kilometrarna till Itrim och körde ett pulspass innan inspirationsträffen. Jag hade ju fått för mig att det mest skulle bestå av demonstrationer och kanske lite testande av de olika rörelserna. Men jag hade fel för vi körde ett helt pass tillsammans. Med tre (!) av hälsorådgivarna där vilket gjorde att man ju tog i lite extra. Men min kära lilla kropp orkade!! Sen sprang jag hem också men i lugnt tempo. Var riktigt trötter efter det kan jag intyga.

Tolv timmar senare körde jag pulspass igen eftersom jag hade min hälsouppföljning nu i morse. Och den var jättekul! Vågen hemma visade superlåga 82.2 kg och Itrims våg visar ju alltid lite mindre. Så trots att jag inte nådde till det mycket optimistiska målet 80 kg var det inte långt ifrån: 81.4 kg och bara ett hekto från 35 kilos viktnedgång! Men den största förändringen jag genomgått de senaste tre månaderna gäller motionen som ligger på en helt ny nivå. Motivationen till att träna var ju väldigt låg innan (minst sagt) och nu är det mitt största intresse. Något jag ser fram emot varje dag (så nu ska jag börja fokusera på nedvarvning istället).

I siffror ser mina förbättringar ut så här (enligt kvittona från Itrimvågen):

	Start	12 veckor	6 månader	9 månader	Skillnad
Vikt	116.3kg	92.8kg (-23.5kg)	89.3kg (-3.5kg)	81.4kg (-7.9kg)	-34.9kg
Midjemått	126cm	101cm	99cm	91cm	-35cm
BMI	41.7	33.3	32.0	29.2	-12.5
Fettmassa	55.5kg (47.7%)	38.8kg (41.8%)	34.7kg (38.9%)	28.3kg (34.8%)	-27.2kg (-12.9%)
Fettfri massa	60.8kg (52.3%)	54.0kg (58.2%)	54.6kg (61.1%)	53.1kg (65.2%)	-7.7kg (+12.9%)
Vätska/vatten	44.5kg (38.3%)	39.5kg (42.6%)	40.0kg (44.8%)	38.9kg (47.8%)	-5.6kg (+9.5%)
Fettfri massa minus vatten	16.3kg (14.0%)	14.5kg (15.6%)	14.6kg (16.3%)	14.2kg (17.4%)	-2.1kg (+3.4%)
Blodtryck	140/100	108/80	121/81	128/77	(perfekt)

Har glömt att berätta om hur det står till med mitt hår sedan jag skrev om det i början på januari: Tunnare både på kroppen och knoppen. Då hade det gått två månader efter "snabbt" och håret bara rasade av. Inte så att det blev kala fläckar men det kändes helt klart tunnare och vid tvätt lossnade en hel del (läs massor). Detta är ju vanligt vid snabb viktnedgång och betyder att håret försatts i vilofas under "svälten". När det vilande hårstrået sen lossnar börjar normalt ett nytt växa ut men det tar ju lite tid. För att skynda på denna process finns ett kosttillskott på apoteket som heter Priorin och det skaffade jag då i januari. Man tar dessa kapslar morgon och kväll som innehåller näringsämnen speciellt nyttiga för hårtillväxten och kan användas vid just tillfälligt håravfall.

Vad trist det var att kliva upp imorse. Vad är det med denna snö som aldrig vill ta slut?

Vad skönt det är att vara hemma och träna igen! Fast igår kände jag mig faktiskt så seg att jag nästan skippade träningen. Hade en sån där molande huvudvärk som inte ville gå över trots tabletter. Men när klockan blev 15 och Itrim hade öppnat så sprang jag dit och körde ett pulspass i alla fall. Sprang även hem och upptäckte att huvudvärken hade försvunnit någonstans på vägen!

Idag började jag morgonen med poweryoga vilket är otroligt skönt just på måndagen då jag ofta känner mig trött och stel. Vågen stod på 84.0 kg så snart är jag tillbaka där jag låg innan Italien. Har ersatt tre mål med smoothies de senaste dagarna och bara ätit ett mål vanlig mat. Men vad det än beror på så är det skönt att det går neråt snabbt. De senaste två-tre kilona tog ju fem, sex veckor att få bort...

Till Sverige igen och även gamla tråkiga vikter. Kom hem i fredags kväll och somnade tidigt. Ställde mig på vågen igår morse och fick en smärre chock. Över 86 kg! Som ni förstår har jag ätit en hel del i Italien och det var det faktiskt värt. Av allt fantastiskt vi fick se och uppleva i Rom så var nog maten, vinet och glassen bland de mest minnesvärda. Tänker motarbeta detta med en liten LCD-kur några dagar och hoppas att en del ramlar av innan torsdag då jag har min niomånaders-uppföljning. Ett kilo har redan försvunnit så man kan ju hoppas...

Valborg firades med grillning hos goda vänner men jag hann med att springa 5 km innan. Blev glad att upptäcka att konditionen fortfarande kändes lika bra som innan resan. Ska ut igen idag tror jag och ser fram emot poweryogan imorgon bitti. Gjorde en summering över hur min träning såg ut i april och trots fem dagars resa under vilken jag "bara" promenerade (ca 40 km totalt under dessa dagar) så blev det en hel del träning:

Träning April

Löpning + Promenader	79 km + 78 km = 157 km
Träningspass	27
- Löpning	15
- Itrim pulspass	5
- Afrodans	3
- Poweryoga	4