Måndag hela veckan
Nånting hände med motivationen då jag passerade 80. Är det så att jag inte riktigt unnar mig att gå i mål? Det liknar den svacka jag upplevde i vintras. Som om jag inte riktigt orkar vara duktig just nu. I alla fall med maten. Motionen funkar bra fortfarande, tack och lov.
Nej, skönt att det är ny vecka med nya möjligheter! Imorgon springer jag äntligen VårRuset och hoppas på en tid under 30 minuter vilket inte borde vara omöjligt. Sen åker jag med sonen på klassresa till Boda Borg onsdag-torsdag. Tar nog med mig ersättningar utifall det inte finns några bra matalternativ. Ska bli superkul!
Vill också passa på att hylla mina föräldrars granne M som nyligen börjat på Itrim och som redan gått ner 11 kilo! Hon såg så himla snygg ut när vi sågs i lördags, i ny fräsch sommarklänning. Jättestort grattis till henne och alla andra duktiga!!
Åh, jag tror att det ordnar sig :-) När viktminskningen börjar plana ut kan man välja mellan två saker. a. Äta mindre (=trååkigt) b. Träna hårdare. Dvs inte mer, utan intensivare.
Kanske lite bodypump? Eller crossfit på johannelundstoppen, hhhe. Har försökt få kontakt med H, men inte fått nåt svar.
Vinkevink Krickan
Hej hej
Kommenterings-galningen här igen. Får jag ändra mig? Du, det låter som om du drabbats av "tyngdlyftarhunger". Om man tränar som en galning och dessutom försöker hålla emot och inte äta för mycket så kan det bli att man tillfälligt "tappar greppet" och tex mackor blir oemotståndliga. Har även hänt mig på sistone. Faktiskt med sonen polarkakor!
Ge efter för din aptit, men ät rejält av godkända/nyttiga saker. Om du är mätt på rejäl mat är det enklare att stå emot sug. Så, käka på, och sluta räkna. Det är en bra ide att börja lyssna på sin kropp/aptit. Det är också en viktig skola för oss med viktproblem, att börja lyssna inåt. Vi är ju dåliga på det, iallafall mina viktproblem beror på att jag är dålig på att känna av aptit/förbränning och vräka i mig av fel saker.
Hmm, du kan det vara så att du drabbats av "tyndlyftarhunger"? Om man tränar som en galning och försöker hålla igen för hårt kan livet/frestelserna lätt bli övermäktiga. När det händer mig så brukar jag se till att äta mer av "godkänd" mat, med fokus på protein. Se snedstegen som kroppens sätt att signalera att du behöver mer mat. Iallfall jag behöver bli bättre på att lyssna på hunger/mättnad. Det är när jag tappar dom reglagen som jag går upp i vikt.
Testa och se vad som händer!
Hej där kommenteringsgalning! :-)
Jo, det där med tyngdlyftarhunger är nog vad jag upplevde för någon månad sedan när jag körde på med varierat dvs två ersättningar om dagen, samtidigt som jag tränade 5-6 gånger i veckan. Då var jag hungrig jämt och vikten stod stilla till jag började äta mer. Men det jag upplevt de senaste två helgerna är inte precis hunger utan jag är bara trött på att avstå från allt hela tiden. På att säga nej till allt gott och "vara duktig". Men ett misstag var att jag gick iväg hungrig och storhandlade i lördags. Annars hade nog inte de där nybakade baquetterna fått följa med hem... Kramar
Ha ha...jag känner igen mig varje dag hela tiden. Här kommer ingen direkt peppingkommentar, utan jag vill bara tacka för att du delar med dig av det som är jobbigt. Det är så stödjande när man har det tufft själv.
Jag har nu gått sju veckor på snabbt. Jag hade verkligen hoppats på att ju längre tiden går- desto mindre sug blir kvar. Jag hade hoppats att de gamla onyttiga vanorna med småätande och sug efter snabba kolhydrater skulle blekna. MEN ICKE. jag kämpar KONSTANT mot att småäta. Och det är endast mackor, choklad, glass, chips som jag är sugen på. Allt som kan förstöra min ketonfas. Om jag ändå blev sugen på grönsaker som inte innehåller kalorier, eller åtminstone kött, som inte bråkar med ketonfasen. Men icke!
VARJE DAG tänker jag att jag inte orkar vara duktig längre.
SÅ TÄNK: VAD LÄNGE DU ÄNDÅ ORKAT VARA DUKTIG NU! Då kommer du att orka lika länge till! Och förhoppningsvis blir det lättare med tiden (om några år :P) Men jag tror också som Krickan att eftersom du tränar så mycket så behöver din kropp MER än den får i sig. Och då blir man sugen på snabba kolisar. Men jag vet hur svårt det är att TA DET RÄTTA i matväg. Det svåraste som finns i livet.
Kämpa på
Kramar från...eh uppstaskommenteraren :D