Tyckte vågen eller snarare min kropp idag. Upp ett helt kilo sen igår och känner mig rejält svullen i händer och fötter. Har ingen aning om varför men typiskt just idag då det var dags för Itrim-vägning. Deras våg visade samma sak. Visserligen 0.9 kg mindre än för två veckor sedan men mycket vätska i kroppen. Hade minskat 2.5 kg i fettmassa (jippie) och samtidigt ökat den fettfria massan med 1.6 kg varav 1.2 kg var vatten/vätska (hoppas det betyder att de resterande 4 hektona är nya muskler). Mest positivt är att vågen nu tycker att jag "bara" behöver gå ner 11.8 kg och för 14 dagar sedan sa den 14.8 kg...
Nu är marsutmaningen officiellt avslutad och nedan följer en summering av vad jag presterade:
Igår kväll var det dags för säsongens första löparskola på Itrim. Jag passade på att köra ett pulspass innan vilket visade sig vara ett misstag. Under tredje varvet sträckte jag en vadmuskel och först blev jag rädd att det var samma sak som hände i höstas då jag fick problem med muskelfästet i samma vad. Men detta kändes annorlunda: ungefär som sendrag fast inte lika ont utan mer som att det stramade. Visste inte om jag skulle kunna springa på benet efteråt men det gick bra. 2.1 km sprang vi och jag höll ett betydligt högre tempo än då jag sprang mina 5 km i lördags. Försökte massera benet när jag kom hem och tog sen ett hett bad. Vaden känns lite stel nu på morgonen men jag har inte ont så det blir nog bra snart (hoppas jag). Vågen är envis och vägrar ligga ett gram under 85 kg idag men det bjuder jag på!! Fortfarande supernöjd med nästan ett kilo ner sen förra veckan. Idag är sista dagen på marsutmaningen och dags för egentid i form av frisören på eftermiddagen. Ska bli skönt att bli fin i håret och slappa lite. Hoppas ni andra får en fin dag ni också! Kram <3
Det roligaste med mitt nya liv är just detta med att passera gränser och upptäcka att jag klarar saker som jag skulle trott omöjliga. Visst är det underligt hur man intalat sig själv att man är på ett visst sätt och därmed ursäktat sina dåliga vanor? Jag brukade beskriva mig själv som en soffpotatis, en som visserligen kunde tvingas röra på mig men som aldrig frivilligt kunde njuta av motion. Och så länge som jag intalade mig det behövde jag ju inte ändra mig! Dessutom är jag genetiskt betingad att vara överviktig! Och visst stämmer det att många i min släkt har problem med vikten men de bestämmer ju inte hur mycket och vad jag ska äta, eller hur? Uppenbarligen kan jag som alla andra väga normalt om jag bara äter mindre och nyttigare. Att skylla på något annat är ju bara ett sätt att försvara ett dåligt beteende. Jag säger inte att det är lätt att ändra sina vanor men det är faktiskt bara vanor. Ett halvår med Itrim har gett mig helt nya vanor och det som jag tidigare fnyste åt är nu del av min vardag. Människor som tackade nej till god mat och dessutom tränade varje dag var ju inte riktigt kloka men nu är jag en av dem! En som dessutom väger under 85 kg!!! Veckovägningen är först imorgon men jag lovar att om vågen ändrar sig till dess så förvisas den till soptippen...
Jag satt och fyllde i min Itrimbok igår och såg så tydligt hur jag fungerar när det gäller motivationen. Jag är en typisk tävlingsmänniska som alltid försöker bli bättre och "vara duktig". Tricket är hur jag kan utnyttja det för att fortsätta träna och äta rätt. För mig är svaret att hela tiden sätta upp nya mål att sträva mot. Rutiner med matplanering och träning 2-3 gånger i veckan är helt enkelt inte tillräckligt. Om det blir för inrutat tappar jag bara gnistan och då går det gärna utför tills dess att ingenting blir gjort. Ni vet hur det är när man hela tiden skjuter på träningen till nästa dag och planerar att äta bättre efter helgen.
På min sexmånadersuppföljning satte vi upp två nya mål: att fylla i Itrim-boken varje dag (blir ju ett gratis kryss då, haha) och nolltolerans mot energirika kolhydrater (potatis, bröd, ris, pasta). Detta har hjälpt mig att komma på banan igen (jagar fler kryss varje vecka). Och marsutmaningen var perfekt för att sätta fart på motionerandet. Ett riktigt högt uppställt mål som jag fick bita tänderna i! Nu hoppas jag att förbättring av tiden på distansen 5 km kommer att peppa mig att springa mer framöver och så småningom ska jag flytta fram ambitionerna genom att öka distansen. Allt för att inte hamna i "rutinfällan". Jag vet att jag skrivit om det tidigare men det är verkligen viktigt att komma på hur man fungerar. Då kan man börja hitta metoder som gör att man kan leva med sina nya vanor. Eller vad tycker ni?
I lördags hände det. Skulle ge mig ut på min 5 km runda och målet var att springa/jogga så mycket som möjligt. Började därför i lugnt tempo och de första 5 minuterna var relativt jobbiga. Hade kraftig motvind och svag uppförsbacke så den första kilometern tog emot lite. Men så fort jag blivit varm flöt det bara på - jag sprang och sprang och sprang. Visserligen lite långsammare i uppförsbackarna men jag vägrade sakta ner till gående. Under den sista kilometern började det kännas ganska trögt men då hade jag ju målet i sikte: att klara av hela rundan utan att stanna!
Snacka om att det var en underbar känsla att komma hem: 5 km på 40 minuters oavbruten löpning! Nu ska jag börja jobba mot en bättre tid och känna hur orken ökar med fortsatt träning. Men målet jag satte inför Vårruset är redan uppfyllt. Helt otroligt!!
Nu är det inte många dagar kvar på marsutmaningen och bara 3 minuter planka återstår (hatar den övningen och gör nog hellre situps i fortsättningen). I april kommer jag framförallt satsa på löpning blandat med några yoga, afro och pulspass.
Dagens gruppmöte handlade om motion. Riktigt passande med tanke på min marsutmaning. Kul att höra att de flesta i gruppen håller igång. En har skaffat PT och några har gett sig ut i löpspåret nu när snön äntligen försvunnit. Vi har bestämt att vi ska springa Blodomloppet tillsammans - heja fredagsgruppen!!
Körde ett pulspass efter mötet och sitter nu vid skrivbordet med en kopp kaffe och tittar längtansfullt på solen utanför. Ska ta en ordentlig promenad idag på lunchen. Dagens väder är perfekt, lagom svalt men ändå soligt. Kunde förstås vara lite grönare men man kan inte få allt...
I helgen ska jag besöka trädgårdsmässan med mamma och bästa kompisen. Kanske man kan klämma in en löprunda också? Det är dags att börja köra på med springandet nu och det ska bli spännande att se hur det går. Hoppas ni får en fin helg allihop! <3
... och dags att rapportera vikten. Blev ett hekto upp denna vecka och visserligen har jag ätit lite mer än jag borde men tycker ändå att det är lite svårt att förklara. Fast kroppen ändras hela tiden tack vare träningen så vikten följer nog med ner snart. Känner mig stark och orkar otroligt mycket mer fysiskt nu. Den här marsutmaningen sporrade mig att öka träningen så stort tack till Sandra som föreslog den!
Och tack till alla andra också som peppar och stöttar här i bloggen - det betyder otroligt mycket!! <3
Gårdagen blev hur trevlig som helst och förvånansvärt många steg blev det också. Trodde inte det eftersom man stannar så mycket när man går på museum. Åt en god lunch ute på Stora Skuggan (lax med grönsaker) och tog senare en kaffe på naturhistoriska. Vi började med att se en film om förhistoriska undervattensmonster i 3D på Cosmonova sen besökte vi utställninarna om kroppens sinnen (kul med alla tester) och polartrakterna (jag älskar pingviner). Idag blir det fokus på jobbet men först yoga halv åtta. Hej hopp!
Idag har dottern halv studiedag och ville spendera den med mig. Vad valde hon? Jo, att gå på naturhistoriska! Blir lite stolt att barnen trots allt gillar vetenskap. Vågar nästan påstå att det hör till deras bästa ämnen (fast de skulle aldrig erkänna att de tycker om det).
:-)
Så det blir nog en god lunch, museibesök och kanske en promenad i solskenet. Mysigt!!
Jag lever fortfarande även om det varit lite tyst från mig ett tag. Har mått lite sisådär men har i alla fall sett till att röra på mig varje dag. Fick äntligen till mitt 100 minuters pass vilket blev en powerwalk med lite löpning inblandat. Sen har jag kört ett pulspass, spelat badminton med ungarna och tränat afrodans. Vågen står ganska still och jag har varit väldigt hungrig så någon avvikelse med maten har det blivit. Vi får se hur hårt det straffar sig på torsdagens veckovägning. Men jag är nöjd med mig själv och träningen har funkat bra. Nästa månad drar jag igång ordentligt med löpningen och det ser jag verkligen fram emot. När jag var ute på min 100 minuters powerwalk så slog det mig hur lätt det är att röra sig nu för tiden. Jag riktigt flyger fram!! Och springa går ju också ganska lätt, en otrolig känsla! För ett halvår sedan var det jättejobbigt bara att promenera (speciellt i uppförsbackarna) men då hade jag 30 kilo mer att bära på...
Svar till Sara: När man börjar med viktminskning på Itrim kan man välja att äta enbart måltidsersättningar under tolv veckors tid. De första tre veckorna med VLCD (4 måltider om dagen på 150 kcal) och därefter nio veckor med LCD (200 kcal per måltid, totalt 800 per dag). Därefter måste man börja äta varierat, dvs två mål riktig mat om dagen och två ersättningar (om man fortfarande behöver gå ner). De rekommenderar inte LCD längre än 12 veckor och inte mer än en 12-veckors period per år. Jag vet att några kör en kortare LCD period andra året för att få lite extraskjuts om man har svårt att gå ner de där sista kilona.
Nästan ett kilo mindre denna vecka också och det känns verkligen bra. Mest för att jag tränar så mycket och tycker det är roligt. Det betyder en hel del för självförtroendet att våga prova nya saker utan rädsla för att misslyckas (så självkänslan är bättre den också).
Viktmässigt börjar jag närma mig två speciella gränser. Först 85 kg vilket är den vikt jag vägde in mig på när jag gick med i viktväktarna hösten 1993. Jag gick ner 17 kilo på 17 veckor och var därmed nere på den lägsta vikt jag haft som vuxen: 67-68 kg. Men den gången såg jag det bara som en bantning och ett år senare hade jag redan gått upp och passerat min startvikt. Så att komma under 85 kg känns som att vara tillbaka där allting började och den här gången tänker jag inte göra om samma misstag!
Sen har vi 83 kg som är BMI 30 för mig och gränsen mellan övervikt och fetma. Fast om man tittar på fettprocent (<40%) så passerade jag den gränsen i början av februari. Det börjar kännas mer och mer möjligt att komma under 80 kg innan sommaren även om jag inte vågar hoppas på att nå målvikt (73 kg). Fast man vet aldrig...
Det har gått 15 dagar och därmed är jag halvvägs genom marsutmaningen. Det har verkligen varit kul för den gjorde att jag kom iväg och provade nya träningsformer och börja utnyttja de gratispass i Frescatihallen som vi universitetsanställda erbjuds. Det kommer jag verkligen fortsätta med!! Tycker mycket om afrodansen och imorgon har vi ett extrainsatt Zumba som jag definitivt ska gå på. Framöver vill jag även prova andra pass, tex bodypump, pilates, vanlig aerobics och BodyVive som verkar vara någon form av dansträning. Jag har fortfarande mitt 100 minuters pass att se fram emot vilket troligen blir i form av en långpromenad. Men om inget oväntat händer så kommer jag nog gå i mål med den här utmaningen. Otroligt nog tycker jag träning är riktigt kul just nu och ser fram emot att öka löpträningen när snön försvinner. Ha en bra dag!!
.. så det blir kort idag. Har dessutom blivit dåligt med steg, plankor och armhävningar de senaste dagarna. Men jag gick på poweryoga igen igår och afrodans idag. Solen skiner så det blir nog en liten promenad också, sen ska jag hem och fira dottern som fyller år. Kommer nog ta en bit tårta tror jag... Förresten blev det lite egentid igår med fotmassage och pedikyr. En födelsedagspresent från mamma. Det var jätteskönt och tossingarna ser väldigt fina ut nu!
Min dotter visade mig denna video och den är verkligen bedårande:
Njae, skulle jag nog inte vilja säga att jag har. Jag följer för det mesta minsta motståndets lag och avskyr allt som "måste" göras. Har däremot en otrolig tävlingsinstinkt och avskyr att förlora. Under viktminskning och träning är det lätt att mäta resultaten men problemet är att jag gärna tappar sugen när det går trögt.
Så hur har jag lyckats så här långt? Ni som läst hela bloggen vet att jag var riktigt trött på allt under december och januari. Men ändå gick jag inte tillbaka till gamla vanor utan fortsatte kolla vad jag stoppade i mig. Den stora viktnedgången i början gav mig motivation att hålla mig på mattan och allt vi pratat om på gruppmötena gör att jag numera tänker annorlunda om mat och motion. Jag vet vad jag vill och det är god hälsa!
Framförallt är jag jättenoga med att inte ställa för hårda krav på mig själv. Jag vill inte att det här med Itrim ska bli en ny källa till stress. Därför tränar jag när jag känner för det och avstår när jag absolut inte vill (fast det är klart att man får sparka sig själv i baken ibland). Och jag vägrar ha dåligt samvete om jag avviker från programmet. Jag vet att om jag skulle börja förknippa detta med en massa måsten så skulle jag tröttna och lägga av. Mitt tips är alltså att ständigt fråga sig vad man verkligen vill. Varför gör jag detta? Är det viktigt att bli smal eller är det kanske viktigare att må bra och vara hälsosam? Om jag är helt slut och inte orkar träna ska jag då lyssna på kroppen och låta den vila? Eller är jag egentligen bara lat och skulle bli piggare om jag kom iväg? Var snälla mot er själva och älta aldrig de tillfällen då ni gjort fel. Man får hela tiden nya chanser att göra rätt och ingen är perfekt hela tiden.
När det gäller maten har jag märkt att så länge som jag äter ordentligt så funkar det. Om jag däremot slarvar med tiderna eller tar något "förbjudet" så startar ofta suget. Men även där är jag inte alltför hård mot mig själv. Blir jag verkligen vrålhungrig fastän det inte är dags att äta så äter jag i alla fall. Antingen flyttar jag fram en måltid eller så lägger jag till en extra. Men då ska det vara något bra enligt handfast minus och inte skräp! Om jag någon gång vill äta en bit tårta så gör jag det och räknar den som ett mellanmål. Fast då får jag räkna med att kämpa med suget efteråt. Och om jag skulle överäta och tappa kontrollen helt? Då skulle jag försöka att inte fundera mer på det utan fortsätta med bra val så snart det går. Det är ju vad vi gör varje dag som räknas och inte enstaka misstag! Kramar på er och välkomna alla nya läsare! <3
Passande då jag just nu jobbar aktivt med Mia Törnbloms bok. Fick därför chans att tipsa andra om hur man kan träna upp självkänslan med hjälp av en "Jag är bra"-bok där man skriver varje dag minst tre positiva saker om sig själv. Vi tog upp skillnaden mellan självförtroende (som är baserat på prestationer och situationer) och självkänsla (egenvärdet, känslan att man duger). Coachen liknade det med en sån där uppblåsbar leksak som alltid ställer sig upp när man knuffar på den. Bra självkänsla är som att ha mer tyngd i botten så att man inte rubbas så lätt av de slag man får i livet och man reser sig snabbare efteråt. En mycket bra jämförelse, eller hur?
Vi fick också prata om hur viktnedgången påverkat vårt självförtroende och där måste jag säga att jag känner stor skillnad. Jag är mer villig att prova nya saker och är inte lika rädd att misslyckas eller göra bort mig som jag kanske var tidigare. Jag bryr mig mer om mitt utseende nu (förut spelade det inte så stor roll eftersom jag ändå var så tjock) och jag kan se kort på mig själv utan att skämmas. Men en sak som kom upp och som jag nämnt här tidigare är att det tar tid för självbilden att ändras. Att man tror att man är tjockare än man egentligen är (och tidigare var det tvärtom).
Körde ett pulspass efter mötet och ska iväg och prova Tai-Chi snart. Ha en underbar helg mina vänner - solen skiner och livet är väl inte så dumt ändå?! <3
Torsdag och veckovägning igen. Denna vecka känns det roligare eftersom det blev nya, lite mindre siffror (86.7 kg). Har tränat hårt de senaste sju dagarna: löpning plus styrketräning på torsdagen, pulspass både söndag och onsdag, yoga på måndagen och afrodansen i tisdags. Dessutom har jag fått ihop mina steg (>8500) alla dagar utom fredag och gjort armhävningar/plankan nästan varje dag.
Det som jag varit sämst på med marsutmaningen är egentiden. Eller, jag vet inte riktigt vad det menades med just egentid. Jag är ju lite av en latmask så jag är väldigt bra på att koppla av när jag kommer hem. Ligger och såsar framför TVn eller i sängen med en bra bok. I så fall har jag egentid varje dag. Men massage är inget jag brukar gå på och av någon anledning har jag inte varit sugen på att bada heller trots att jag faktiskt älskar att koppla av i badkaret!
Igår var jag på bio med en kompis och vi åt ute på restaurang innan. Det är ju utöver det vanliga så jag tar och räknar det som egentid. Vi såg "The King's Speech" och den var helt fantastisk!! Rekommenderar den varmt. Jag har alltid gillat Colin Firth men hans prestation i just denna film var helt makalös (inte undra på att han fick en Oscar för rollen). Så filmen bjöd på ovanligt bra skådespeleri och en fin historia med mycket allvar men också underbar humor. (Fick nog med tillräckligt många superlativ där!)
Idag hade jag tänkt att löpträna på personalgymmet men känner mig ganska trött och har fortfarande ordentlig träningsvärk. Så jag får se. Kanske tar jag en vilodag och bara njuter av en extra lång promenad i solskenet istället? Kram på er allihop och ha en superfin dag!
I morse var det dags för månadens motivationssamtal och det var ju kul att berätta hur bra det går med min nystart. Fick väga mig vilket var lite oväntat eftersom det bara var några dagar sen sist (i fredags) och därför hade jag druckit mer än jag brukar innan vägning. Men det blev ändå fina siffror: 86.3 kg och därmed har jag enligt deras våg gått ner prick 30 kilo sen invägningen i augusti. Vågen var faktiskt ganska snäll hemma också och låg för första gången under 87 kg trots att en jättesmaskig semla lyckades slinka ner igår (den ropade mitt namn hela kvällen, jag lovar)...
Varning för känsliga läsare (störande bild):
Körde ett pulspass också innan jag åkte till jobbet. För första gången så tränade coachen samtidigt som jag och jäklar vad hon tog i! Jag tog det en aning lugnare för jag har rejäl träningsvärk sen afrodansen igår. Mest i rumpan vilket jag hoppas betyder att den fick lite extra träning. Förutom "hängmagen" så är det just rumpan som har uppenbara problem att motstå gravitationen. Ett litet lyft där vore inte så dumt!
Gud vad kul det var!!! Detta med dans och högt tempo är helt klart min stil. Full fart från början till slut och otroligt medryckande musik. På yogan fick jag kämpa med mitt tålamod eftersom det är så lugnt och man dröjer kvar så länge vid varje rörelse. Men idag på afrodansen fick jag koncentrera mig för att hänga med i koreografin och vi rörde på oss hela tiden (kollade med stegräknaren och det blev 4500 steg på 50 minuter). Svetten rann men det märkte jag nästan inte för det var så jättekul! Jag tror nästan att jag skulle kunnat hålla på hur länge som helst. Detta kommer jag helt klart fortsätta med och jag längtar redan till nästa vecka. För er som undrar över bilden så är det Shakira. De spelade hennes musik på afrodansen och jag tycker hon är så himla snygg. En kvinna med lagom mycket hull, en duktig dansare och med en positiv (och sexig) framtoning.
Denna vecka är det dags att prova nya träningformer och först ut var yoga. Har visserligen provat det framför TVn en gång men detta var första gången med en livs levande instruktör. Så hur var det? Jobbigt, men inte så svårt som befarat. Är ju ganska vig och stark så det enda som var problematiskt var de positioner som krävde god balans. Men övning ger färdighet och jag kommer nog gå dit igen. Jag jobbar som bekant på Stockholms universitet och förutom ett personalgym så har vi tillgång till olika pass på Frescatihallen. Om jag inte har alltför mycket träningsvärk imorgon så ska jag prova afrodans.
Helgen var jättetrevlig. Träffade flera bekanta på båtmässan i lördags och fick dessutom besök av en kompis på kvällen. Igår var jag och shoppade med min mor och dotter, bland annat ett par jeans i storlek 44 vilket jag inte kunnat ha på över 15 år. Jippie!!
Med morgonens yogapass (som jag räknar som både ny träningsform, träningspass och avslappningsövning) så ser det ut så här med min utmaning:
Idag vägde jag förstås 87.2 kg. Inte riktigt som i måndags men ändå rätt typiskt... Vågen på Itrim är ju lite snällare så den sa 86.7 kg, vilket är 1.8 kg mindre än sist. Jag är helt klart nöjd för jag har gått ner 2.6 kg sedan min sexmånadersuppföljning för tre veckor sedan. Min nysatsning verkar fungera!
I helgen ska jag ta det lugnt med träningen och bara ha trevligt. Imorgon ska jag och sonen till båtmässan och titta på våra vänners båt som står utställd där. Hoppas också att vädret håller sig fint så man kan ta en riktig långpromenad på söndag (har ju mitt 100 minuters pass att tänka på). Ha en underbar helg allihop och ta väl hand om er. <3
Igår blev det 3 km promenad, 3 km löpning (2x10 min), 45 min styrketräning, sist 1 min plankan och 15 armhävningar hemma (var ganska mör).
Hade ingen lust att väga in i morse för jag har sett trenden ända sen i måndags då vågen visade 87.0 kg prick. Sen dess har det bara gått uppåt: först 87.1 kg i tisdags, sen 87.5 kg igår och nu otroliga 87.8 kg idag. Vet inte riktigt hur jag ska förklara detta?
Jag har tränat intensivt hela veckan och skött maten så gott som perfekt. Enda undantaget var igår då min ryska kollega bjöd på pannkakor för att fira Maslenitsa (den traditionella pannkaksveckan) men jag var måttlig och hade bara lite sylt på.
Jag känner mig väldigt svullen i kroppen, speciellt i händer och fötter, så det blir intressant att se vad vågen på Itrim säger imorgon. Jag vägrar i alla fall att låta detta bekymra mig för jag har verkligen jobbat på bra den sista tiden. Och idag är det dags för personalgymmet igen! Jag var där i tisdags och sprang 20 minuter (fort utan att stanna) och tänker nog springa lite idag också men kanske dela upp det i två gånger 10 minuter med styrketräningen emellan.
Igår promenerade jag 3 km på lunchen och körde ett pulspass efter jobbet. Bytte ut 4 step up stationer mot plankan (alla på tå) och avslutade med 20 armhävningar när jag kom hem (5 på tå). Resultat så här långt i utmaningen blir således:
Läste itrimsandras blogg igår och blev inspirerad att anta hennes Mars-utmaning. Den innebär att vi på en månad ska göra följande:
80 km ska promeneras, cyklas, simmas eller springas. 15 träningspass ska utföras, ombytt motion på minst 30 min. 2 nya träningsformer ska testas. 1 träningspass på minst 100 minuter, valfri motionsform. 30 minuter sammanlagt i plankan, varav minst 10 minuter på tårna. 300 armhävningar, varav minst 30 på tårna. 4 ordentliga avslappningsövningar, såsom stretch, yoga eller meditation. 30 minuter egentid varje vecka, till exempel massage, skönhetsvård, bubbelbad.
Tänkte rapportera hur det går här i bloggen och så här ser läget ut efter en dag:
Älskar denna låt, framförallt texten. Har legat på min spellista ett bra tag och jag blir så otroligt rörd när jag hör den. Tack alla ni som följer bloggen och speciellt ni som skriver kommentarer. Det betyder så mycket och man blir jätteglad varje gång.
Ur texten (och min mycket fria översättning):
I dreamed I was missing / Jag drömde att jag saknades You were so scared / Du var så rädd But no one would listen / Men ingen ville lyssna 'Cause no one else cared / För ingen annan brydde sig
After my dreaming / Efter min dröm I woke with this fear / Vaknade jag med denna rädsla What am I leaving / Vad lämnar jag efter mig When I'm done here? / När jag är klar här?
So if you're asking me / Så om du frågar mig I want you to know / Vill jag att du ska veta
When my time comes / När min tid är ute Forget the wrong that I've done / Glöm allt dumt jag gjort Help me leave behind some / Hjälp mig att lämna efter Reasons to be missed / Några anledningar att bli saknad And don't resent me / Tyck inte illa om mig And when you're feeling empty / Och när du känner dig ensam Keep me in your memory / Håll mig i minnet Leave out all the rest / Glöm allt annat
Don't be afraid / Var inte rädd I've taken my beating / Jag har tagit emot mina smällar I've shared what I've made / Jag har delat det jag fått I'm strong on the surface / Jag är stark på utsidan Not all the way through / Inte hela vägen in I've never been perfect / Jag har aldrig varit perfekt But neither have you / Men det har inte du heller
Forgetting all the hurt inside / Genom att glömma all smärta inuti You've learned to hide so well / Som du lärt dig dölja så väl Pretending someone else can come / Genom att låtsas att någon ska komma And save me from myself / Och rädda mig från mig själv I can't be who you are / Jag kan inte vara som du