Kom itrim

Mötet imorse handlade om hur vi äter till vardags och fest. Om hur mycket man "har råd" att unna sig under en vecka och ändå hålla sig viktstabil. En kvinna som äter enligt handfast fyra gånger om dagen kan till exempel äta 1300-1500 kcal extra per vecka utan att gå upp i vikt (lite mer för män) och vi fick se hur långt dessa kalorier räcker genom att lista kaloriinnehållet i typiska godsaker som bullar, kakor, glass och godis.

Tar man bara lite varje gång så kan man faktiskt stoppa i sig ganska mycket onyttigt på en vecka. Om man nu klarar av att äta sånt, för jag upplever ju ofta att det triggar igång fortsatt felätande som kan vara svårt att stoppa. Suget sitter liksom i hjärnan och inte i kroppen.

Vi fick sen se hur mycket "extra" ett barn på 2-6 år kunde äta i form av glass, kakor och godis. Det slog mig hur fel det såg ut. Barn i den åldern äter ju bara det vi väljer att köpa hem och ge dom. Så varför ger vi våra barn sånt som de inte behöver? Dessutom lär vi dem att det är något väldigt speciellt som borde uppskattas extra mycket! Något man bara får äta på lördagar eller när man varit duktig, är ledsen eller för att fira något eller någon!

Det är ju inte svårt att se varför vi tar till dessa "speciella" saker även som vuxna när vi vill belöna eller trösta oss själva. Hade vi fått samma inlärning med frukt hade vi väl frossat i äpplen varje gång vi ville fira lite! Fast om vi jobbar med våra tankar kring det vi äter så kanske vi till slut kan programmera om oss? Det bästa vore ju förstås om vi slutade lära våra barn att skräpmat och godis är belöningar att längta efter. Jag har precis som de flesta andra gjort samma fel med mina egna barn och menar inte att kritisera någon här. Bara väcka tanken på hur fel vi faktiskt gör...