Kom itrim

Vad vore livet utan vänner? Ett stort tack för allt stöd ni visar här i bloggen. Utan den hade min viktresa varit väldigt ensam och troligen inte lika framgångsrik. Det betyder mycket att kunna dela både framgångar och motgångar med andra som går igenom samma sak. Jag hoppas bara att mina svagheter inte smittar av sig utan att ni fortsätter kämpa på.

Det tänker nämligen jag göra för det är ju ganska enkelt: antingen äter och lever man som en smal eller så äter och lever man som en tjock. Kroppen anpassar sig ju bara därefter. På första gruppmötet fick vi lära oss ett ordspråk: Utan handling, ingen förvandling! Och det är sant oavsett hur gärna vi skulle önska att det fanns en snabbfix.

Innan jag började på Itrim övervägde jag faktiskt en magoperation. Men vad är egentligen skillnaden? I slutändan är det ju fortfarande mindre matintag som leder till viktnedgång. Det enda man gör är att ta bort sina valmöjligheter. Man KAN helt enkelt inte äta som tidigare. Samtidigt riskerar man en massa komplikationer och kan kanske aldrig njuta av mat igen. För mig var det inte ett alternativ så jag bestämde mig för att göra ett allvarligt försök att klara av det "på egen hand", det vill säga med ett bra program och bästa möjliga stöd.

Sen jag började med Itrim är det en hel del som bett mig om råd när det gäller att gå ner i vikt och skaffa en bättre livsstil. Då brukar jag säga att lite är bättre än inget. Att alla förbättringar oavsett hur obetydliga är bättre än inga alls. Att träna en eller två gånger i veckan är bättre än ingen gång och begär man för mycket av sig själv i början är risken bara stor att man lägger av helt. Vill man gå ner några kilon kanske det räcker med att hoppa över bröd, ris och pasta ett tag (och skippa sötsaker förstås), men om det är för svårt kanske man kan försöka göra det ibland.

För fortsätter man som förut så kommer man se ut som man alltid gjort. Eller hur?