Kom itrim

På semestern som börjar denna torsdag. Hade en lugn och skön midsommar med för mycket mat och för lite motion vilket gör att vikten ligger kvar på 80-81 kg. Men jag sprang i alla fall 10 km i lördags och igår spelade jag badminton med barnen en timme. Det som fungerat sämst är promenaderna för jag har suttit med datorn i knät hela helgen. Började spela Sims 3 igen efter minst ett års uppehåll och trots att jag är ganska trött på spelserien så fastnade jag. Nu måste jag jobba järnet de här sista arbetsdagarna och sen ska det bli underbart att återse Kalifornien igen! Vi får se hur det blir med bloggandet under tiden men jag lovar att rapportera vikt och vanor om än inte lika ofta. Ha det så länge!

Vad vore livet utan vänner? Ett stort tack för allt stöd ni visar här i bloggen. Utan den hade min viktresa varit väldigt ensam och troligen inte lika framgångsrik. Det betyder mycket att kunna dela både framgångar och motgångar med andra som går igenom samma sak. Jag hoppas bara att mina svagheter inte smittar av sig utan att ni fortsätter kämpa på.

Det tänker nämligen jag göra för det är ju ganska enkelt: antingen äter och lever man som en smal eller så äter och lever man som en tjock. Kroppen anpassar sig ju bara därefter. På första gruppmötet fick vi lära oss ett ordspråk: Utan handling, ingen förvandling! Och det är sant oavsett hur gärna vi skulle önska att det fanns en snabbfix.

Innan jag började på Itrim övervägde jag faktiskt en magoperation. Men vad är egentligen skillnaden? I slutändan är det ju fortfarande mindre matintag som leder till viktnedgång. Det enda man gör är att ta bort sina valmöjligheter. Man KAN helt enkelt inte äta som tidigare. Samtidigt riskerar man en massa komplikationer och kan kanske aldrig njuta av mat igen. För mig var det inte ett alternativ så jag bestämde mig för att göra ett allvarligt försök att klara av det "på egen hand", det vill säga med ett bra program och bästa möjliga stöd.

Sen jag började med Itrim är det en hel del som bett mig om råd när det gäller att gå ner i vikt och skaffa en bättre livsstil. Då brukar jag säga att lite är bättre än inget. Att alla förbättringar oavsett hur obetydliga är bättre än inga alls. Att träna en eller två gånger i veckan är bättre än ingen gång och begär man för mycket av sig själv i början är risken bara stor att man lägger av helt. Vill man gå ner några kilon kanske det räcker med att hoppa över bröd, ris och pasta ett tag (och skippa sötsaker förstås), men om det är för svårt kanske man kan försöka göra det ibland.

För fortsätter man som förut så kommer man se ut som man alltid gjort. Eller hur?

Jag vet inte riktigt vad det är med mig som inte klarar av att hålla motivationen uppe längre. Kan det vara vädret? Det känns i alla fall som när det regnar hela tiden så blir jag slö och sugen på en massa saker jag inte borde äta. Har dessutom fallit föga för snabbmat istället för att orka laga mat. Så vikten fortsätter pendla runt 80 och jag undrar fortfarande om det kan vara så att jag saboterar för mig själv så fort jag kommer under denna magiska gräns?

Men en del disciplin finns kvar i alla fall. I lördags hade sonen och jag kommit överrens om att göra sällskap till Grimsta. Jag skulle springa och han skulle besöka skateboardparken. Men sen satte latheten in och jag bestämde att vi skulle skjuta på det till söndagen istället. Detta drog igång mitt dåliga samvete och det gnagde så envetet att så fort middagen var över (grillspett, mums!!) gick jag faktiskt och bytte om. Jag sprang och sonen åkte bräda brevid. Han stannade kvar i parken medan jag sprang det korta löpspåret och sen sprang/åkte vi hem. Totalt blev det 10.3 km löpning för mig vilket tog en timme och sju minuter. Och vilken härlig och fin sommarkväll det var!

Sen regnade det hela dagen igår och latmasken kom fram igen. Satt och tittade hur klockan blev både 15 och 16 (Itrim har öppet 15-18) och hade så gott som bestämt mig för att skippa pulspasset när jag till sist tog mig i kragen och gick dit. Det blev därför både tillräckligt med steg och ett träningspass igår. Så jag har faktiskt en liten ordningspolis i huvudet som börjar tjata så fort jag försöker skippa träningen och det slutar oftast med att jag går iväg trots allt.

Borde därför vara ganska nöjd med mig själv men det är så lätt att fokusera på det man inte gör. Hade dessutom en "gud vad jag är tjock"-upplevelse förra veckan. Helknäppt med tanke på att jag gått ner 37 kilo! Såg nämligen bilden som togs på mitt lag vid Blodomloppet och tyckte att jag såg lika tjock ut som före Itrim. Det är naturligtvis inte sant och även om jag kanske ser stor ut på just denna bild så är det en enorm skillnad från förut. Visst har jag fortfarande en del att gå ner och dessutom en massa extra hud som vittnar om min tidigare vikt men jag borde ju vara stolt över allt jag åstadkommit!

Så VARFÖR är man så hård mot sig själv hela tiden?

Passar bra med tanke på att jag hade svårt att somna i onsdags vilket ledde till hemsk huvudvärk igår. Vågen visade ett halvt kilo mer vilket nog har att göra med pizzan jag åt i onsdags och igår tyckte jag så synd om mig själv att jag svullade på allt möjligt. Men idag är en ny dag och snart ska jag iväg och träna igen!

Gruppmötet handlade som sagt om vikten av att sova ordentligt. Undersökningar visar att de som sover mindre än åtta timmar per natt inte bara har högre vikt utan framförallt mer bukfett (det farliga fettet). Stress ökar också på midjemåttet så vi diskuterade faran med att ta med sig jobbet hem och alla "måsten" som vi kräver av oss själva. Ett tips var att dela in saker i tre kategorier: det vi måste, borde och framförallt vill göra. Då ser man ganska snart att det finns väldigt få måsten och att man kanske kan hoppa över en del borden för att prioritera sig själv istället. Själv mediterar jag nästan varje dag, tränar ofta och njuter av mina promenader i sällskap med ljudböcker och bra musik. Mitt råd för dagen är alltså att inte glömma bort er själva för man behöver inte vara så jäkla duktig hela tiden!

Vad ont det kommer göra i min arm imorgon. Har precis spelat badminton en timme med kollegan och det var hur kul och jobbigt som helst. Behöver knappast tillägga att han är superduktig och därmed blev det inga som helst pauser i spelet. Har ju spelat med ungarna några gånger och även om det är kul så går det inte att jämföra med dagens session. På slutet klarade jag knappt att hålla i racketen för höger arm blev helt stum. Kan inte låta bli att undra hur armarna ser ut efter år av regelbundet spelande...

Idag visade hemmavågen lägsta vikten hittills, nämligen 79.5 kg. Nu tänker jag stanna kvar under 80 för gott! När jag började på Itrim satte jag 75 kg som slutmål men numera siktar jag på 72-73. Har börjat få mycket kommentarer igen om min viktnedgång. Grannen sa att han knappt kände igen mig längre och hoppas att jag ska lyckas hålla min nya vikt. Han berättade om en släkting som gått ner väldigt mycket i vikt men som nu var tillbaka där hon började.

Trots att detsamma gällt mig tidigare så tror jag faktiskt inte det kommer hända igen. Jag har en helt annan inställning till mat och motion nu och går framförallt inte och fantiserar om all mat jag ska äta "när jag är klar". Jag äter faktiskt det jag vill redan nu men försöker att inte överdriva. Tar en glass eller en bulle ibland men avstår om jag inte är jättesugen. Och jag undviker att köpa hem sånt som frestar både för min och ungarnas skull.

Motionen skulle jag heller inte vilja avstå ifrån. Visserligen är jag lite trött på pulsträningen men löpningen är fortfarande jättekul och styrketräning har blivit skoj igen. Hoppas också komma igång med badmintonen framöver. Stegen är dessutom lätta att få ihop nu när det är så fint att promenera på kvällarna.




En sak jag glömt rapportera är storleken på kläderna jag köpte i helgen. Mina jeansshorts som visserligen är lite stretch är bara storlek 40 och linnet som passade bäst var 36/38! De flesta byxor som jag provat passar bra i storlek 42 men som sagt shortsen blev till och med mindre. Helt j-kla otroligt!! Skulle gärna vara utan allt löst skinn på magen men med kläder ser jag helt okej ut.
Inte långt kvar till målet nu...

Började lite vemodigt i fredags med sonens sista riktiga skolavslutning. Nästa år börjar han också på högstadiet och då får föräldrarna inte vara med (gäller Spånga gymnasium och grundskola).

Resten av dagen spenderades i kö på polisstationen i Solna eftersom ungarna behövde nya pass. Men nu är det avklarat, tack och lov!

I lördags shoppade jag badmintonrack till mig och ungarna samt lite nya sommarkläder (har ju inget som passar numera). Sen sprang jag 8 km på kvällen. Skönt!

Igår spelade vi lite badminton i trädgården och jag tog en långpromenad på kvällen. Vågen var snäll imorse och är snart tillbaka på sjuttiotalet igen, jippie!

Idag blir det träning på jobbet med kollegan och så måste jag klämma in ett par pulspass den här veckan också. Men först lite arbete.
Ha en bra måndag allihop!

Vilken trevlig kväll det blev! Var lite orolig under dagen när det fullständigt öste ner men solen kom fram lagom till det var dags att bege sig till Djurgården. Träffade en massa Itrimmare vid deras sponsortält inklusive tre av "våra" hälsorådgivare. Själva loppet var lite jobbigt, trångt, varmt och jag blev återigen övertygad om att det här med lopp inte är min grej. Jag blir helt enkelt stressad och får aldrig något bra flyt vilket gör att det känns mycket jobbigare än när jag tränar ensam. Sprang in på 33:49 (5.4 km) och kände mig nöjd med det eftersom jag inte var ute efter något nytt personbästa. Banan var jättefin och gick till större delen utmed vattnet men solen var riktigt brännande vilket fick mig att tänka på hur annorlunda det kommer att bli att springa i Kalifornien om några veckor. Puh!

Efteråt satt vi i solskenet och åt vår picknick bestående av rökt lax, potatissallad, bröd, hummus, cocktailtomater, mineralvatten och andra mer eller mindre Itrim-ovänliga godsaker. Men kanelbullarna hoppade vi över så de tog jag hem till ungarna. Jag är verkligen glad att jag var med trots min bristande entusiasm för själva loppet. Vi hade en toppenkväll och det var roligt att träffas utanför Itrims konferensrum. Nu är det bara tre gruppmöten kvar för oss, ett i nästa vecka och sen två i augusti. Vi pratade litegrann om hur vi skulle kunna fortsätta hålla kontakten efteråt och jag hoppas det blir av.

Eftersom Helga bangade Krickans inplanerade Crossfit-pass (och jag är säker på att det INTE hade att göra med springandet uppför Johannelundstoppen) så ska jag dra ut kollegan på en löptur idag. Han har verkligen kämpat bra på gymmet sen vi började gå dit och det ska bli spännande att följa hans framsteg framöver. Ha en fin dag och lycka till Sussie och alla andra som ska springa parloppet ikväll!

... som jag hade trott att väga mig på Itrim idag. Det var nämligen dags för motivationssamtal igen och då brukar det ingå att ställa sig på fina vågen också. Den visade 80.7 kg vilket var mindre än jag räknat med och bara 1.2 kg mer än sist. Det roliga var att jag förlorat 1.6 kg fettmassa så viktuppgången bestod av vatten och muskler. Och det kan man väl inte klaga på?!!

Detta innebär att jag numera ligger på 32.7% kroppsfett vilket enligt Itrimboken är inom spannet för normalvikt hos kvinnor (23-34%) och jag räknas därför inte längre som överviktig. Helt otroligt!!!

Vi diskuterade min strategi framöver och jag berättade att mitt mål var att komma under 80 igen innan semestern och sen stanna kvar på sjuttiotalet för gott. På semestern ska jag försöka hålla vikten genom att i största möjliga mån hålla mig till handfast minus (dvs undvika energirika kolhydrater) och fortsätta motionera. Jag måste också fundera på hur jag ska göra nästa år, om jag ska fortsätta på Itrim eller inte. Har inte riktigt bestämt mig ännu...

Nu är jag hemma igen från norrland efter en skön helg i skogen. Det blev två löppass på 6.5 och 7 km plus en hel del promenerande (plockade murklor). Maten gick bra de första dagarna men sen bestämde jag mig för att njuta av hembakt tunnbröd och pappas frukost-pannkakor. Men nu blir det strikt med handfast minus framöver och massor av motion förstås.

Ser fram emot blodomloppet imorgon kväll med mina Itrimkompisar och sen crossfit-träning med Krickan och Helga på torsdag. Kul att vara tillbaka och vilken sommar det blivit i Stockholm! Helt underbart!!

Liten, snabb uppdatering bara. Maten går det lite sisådär med och vikten står kvar på 81-82 kg. Planerar en liten slutspurt inför semestern efter långhelgen och återkommer om detta på tisdag. Kram på er och ha en fin ledighet!!


Träning Maj

Löpning + Promenader	69 km + 56 km = 125 km
Träningspass	32
- Löpning	12
- Itrim pulspass	8
- Poweryoga	5
- Afrodans	3
- Bodypump	3
- Badminton	1
Träningsfria dagar	7