Alla vägar bär till Rom



Igår bokade jag en resa åt mig, barnen och min mor till denna fantastiska stad! Har aldrig varit där förut men nu på påsklovet sista veckan i april bär det av fem dagar. Ska bli jätteroligt och speciellt att mamma ska med eftersom vi inte rest speciellt mycket tillsammans. Nu ska jag ut och njuta av det underbara vädret och få ihop lite steg. Fast först vill jag hälsa alla nya Itrimmare välkomna och tacka för era fina kommentarer. <3 Imorgon tror jag att jag ska berätta om min helg som bestod av vårstyling hemma...
Hej så länge!!


Gruppmöte om ...

Jag och mitt minne... Har jag berättat att jag är den mest glömska och lättdistraherade person som finns? Kommer faktiskt inte ihåg vad som var titeln på dagens möte men vi pratade om tre saker (som jag minns). Först gick vi igenom hur det går och har gått sedan vi sågs senast innan jul. De andra hade klarat julen riktigt bra och framförallt har de varit jätteduktiga med motionen (vilket jag inte kan skryta med).

Sen pratade vi om eget ansvar. Hur mycket hjälp och stöd vi än får eller om andra människor och händelser ställer till problem, så är det till sist vi själva som väljer hur vi ska leva. Coachen jämförde att gå på Itrim med att lära sig köra bil: hon är läraren som sitter brevid och talar om hur vi ska göra men det är fortfarande vi som kör. Och vi sitter knappast i baksätet utan möjlighet att styra även om vi ofta vill skylla på andra då vi inte gör som vi borde. Det var en bra analogi tycker jag! Dessutom sa hon något som fick mig att tänka efter. Nämligen att vi måste unna oss att gå ner de där sista kilona. Är det är så att jag inte riktigt vill eller vågar bli smal? Jag har ju alltid varit tjock så det blir ju nästan som att förlora sin identitet.

Sist pratade vi om hunger och sug så nu ska vi föra dagbok för att se hur och när vi blir hungriga och vad vi äter. Körde ett pulspass efter mötet och det var inte riktigt lika jobbigt som förra gången. Dessutom styrketränade jag igår på jobbet så det känns som om jag är igång igen. Trevlig helg allihop och låt oss avsluta med ett gott råd till alla män:


Nya muskler och gladare fötter

Jaha, nu har ännu en vecka gått och vikten ligger stabilt strax under 90. En sak som är lite konstigt är att mina armar och även kroppen ser mer muskulös ut nu än tidigare trots att jag inte tränat eller gått ner mer i vikt. Kan man få mer muskler utan träning? Kan det vara så att min kropp bygger på sig lite av den tappade muskelmassan från viktnedgången? Jag har i alla fall bättrat mig då det gäller promenaderna och körde även ett pulspass den här veckan. Äter bra mat men avviker fortfarande en del från 2+2 och det blir tyvärr en del energirika kolhydrater. Men jag har fortfarande koll på måltidsordningen och portionsstorleken (handflatemetoden). Imorgon är det dags för gruppmöte och jag hoppas att det triggar igång ny motivation. Tänkte också passa på att träna för jag måste se till att få upp konditionen igen. Dessutom ska kollegan och jag till personalgymmet senare idag.

Problemet är kanske att jag känner mig ganska nöjd just nu. Visst skulle jag vilja bli smalare och det skulle vara skönt att "vara klar" med viktminskningen men samtidigt känns det inte lika akut som när jag började. Då var jag så stor att jag verkligen led av min storlek. Jag kunde knappt knyta skorna och hade ont i fötterna jämt. Appropå det där med skor är det något som jag tänkt skriva om länge. Mina fötter har blivit mindre (kanske en halv storlek) och jag kan äntligen gå i högklackat igen! Visst kunde jag gör det tidigare men redan efter fem minuter hade jag jätteont i fötterna. Så jag undvek höga klackar utom när jag visste att jag mest skulle sitta ner. Nu för tiden kan jag ha högklackat hela dagen utan problem. Så om ni har problem med knän eller fötter kan viktnedgång göra en enorm skillnad.

Beautiful blogger

Hej alla glada! Jag ber om ursäkt för den långa tystnaden men jag har varit lite upptagen. Bland annat kom maken tillbaka igen i helgen vilket var sista gången eftersom han nu återvänt till USA. Sen hade jag en föreläsning igår kväll på en kurs som jag inte undervisat på tidigare. Det var ett inhopp åt en kollega som fick förhinder. Det blev således lite stressigt att förbereda och trots att jag kan ämnet bra så var detta på en helt annan nivå än jag är van vid och dessutom på svenska (!). Kul var det i alla fall att träffa och berätta om proteiner för "vanliga" människor och inte sistaårs- eller forskarstudenter!

Såg att jag fått en bloggutmärkelse av Louise med medföljande frågor så tänkte att jag kunde svara på dem idag.

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
"head and neck tumors. Cisplatin cures testicular cancer, when diagnosed early"
(jag sitter på jobbet och "Principles of Bioinorganic Chemistry" låg närmast)

Vad var det senaste du såg på tv?
Castle (amerikansk deckarserie)

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Jobbar. Sitter och skriver på en vetenskaplig artikel som aldrig vill bli klar...

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Jag var ute och promenerade i solskenet här runt universitetet.

Vad har du på dig?
Svarta byxor, svart linne och en röd-vit stickad kofta som jag nyligen köpte på rea på Cubus (storlek S!!!). Pärlhalsband med matchande örhängen, svarta strumpor och bekväma Scholl-tofflor.

Vilken var den senaste filmen du såg?
The green hornet (i 3D).

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Absolut. Kommer förhoppningsvis flytta tillbaka till Kalifornien nästa år.

Jag vet att jag egentligen ska skicka vidare denna award men har redan gjort det ett par gånger och försöker lista mina favoriter här brevid. Så jag avstår från det denna gång. Kram till alla bloggare OCH läsare!

Varning för halka!

Tack Louise för att du är med och peppar! Du är så duktig som kör på med snabbt igen och jag tror du kommer klara de där sista kilona galant. Jo, jag hoppas på en fin vår och att den kommer snart! Vintern är trevlig fram till julen men sen brukar jag ha fått nog. Höll dessutom på att slå ihjäl mig idag då jag skulle vara extra duktig och gå till Itrim i halkan. Så nu har jag några riktigt intressanta blå svullnader på höger hand och armbåge. MEN jag körde i alla fall mitt första pulspass sen juluppehållet och det var alldeles för jobbigt! Min kondition har verkligen blivit sämre under dessa "latmånader"...


Dessutom var det veckovägning hemma idag och nu är jag definitivt tillbaka under 90-strecket igen. Ett halvt kilo sen förra veckan känns som lite av en present med tanke på min brist på entusiasm för kost och motion denna vecka. Nu är det ynka tre veckor kvar till 6-månadersuppföljningen och tyvärr kommer jag inte ens vara i närheten av vad jag hoppades för tre månader sedan. Men kanske jag och kroppen behövde en paus? Det verkar som om många kämpar med motivationen den första tiden efter LCD. Det viktigaste är väl att man inte lägger ner helt och börjar med gamla vanor igen. Och så långt har det inte gått för jag har fortfarande ganska bra koll på mitt ätande även om det inte varit strikt nog för viktnedgång. Detta är en lång resa och jag har redan skaffat mig en bättre hälsa än jag haft under hela mitt vuxna liv. Femton kilo till ska ner och vem vet, kanske är de borta lagom till sommaren? Denna sommar kommer i vilket fall bli otroligt mycket roligare än den förra då jag var så stor och i så dålig kondition att jag inte orkade någonting.

I'm bad and I know it!

Vilket fint väder vi har i huvudstaden idag! Var precis ute och gick en halvtimme. Det var jätteskönt! Promenerade förbi och sa hej till mina favoritponnyer som går ute vid Stora Skuggans 4H-gård. Med den halkan som varit har det inte blivit många steg de senaste dagarna och kosten går det dåligt med också. Har varit väldigt sugen på kvällarna, inte på godis men mat. De måltider jag ska äta enligt varierat räcker liksom inte till. Ska se om det hjälper att dricka mer vatten. Jag har ju dragit ner på vätsketillförseln sedan jag började äta och något måste jag prova för det är tufft just nu. Vikten ligger stilla runt 90 och anledningen till att den inte går neråt är enkel: för mycket mat (äter nog 1500-1800 kcal om dagen istället för 1000-1200) och för lite motion (dåligt med promenader i halkan och har inte tränat på Itrim pga förkylning som äntligen är borta). Men mest är det nog motivationen som är låg. Jag har en hel del att göra på jobbet så här i början på året och mitt fokus ligger mer på det än kost och motion. Får nog ta och läsa igenom mina gamla inlägg för att inspirera mig själv... Kram till alla er som följer bloggen - jag hoppas att min brist på energi inte smittar av sig!! <3

Katter på hal is

Jag och dottern fick oss ett gott skratt imorse då vår ena katt (den mycket distingerade katt-damen Daisy) halkade omkring utanför huset. Hela vändplanen hade förvandlats till en skridskobana och detta upptäckte Miss D lite för sent som hade uppenbara svårigheter att ta sig till "fast" mark igen. :-)

Maken (som fortfarande är kvar i Sverige) var hemma igen i helgen. Förhoppningsvis hinner han stanna några dagar nästa helg också innan han åker tillbaka till Kalifornien. Fast det blir ju lite sämre med motionerandet och ätandet då han är hemma. Skötte mig dock riktigt bra under förra veckan och är tillbaka på banan igen idag.

Drog med maken på shoppingtur i lördags och har nu ännu mer motivation att gå ner i vikt. Han köpte nämligen en super-snygg röd skinnjacka till mig, liknande den på bilden. Eftersom jag inte vill växa ur den senare så tog jag en som är lite för liten. Tanken är att den kommer att sitta perfekt till våren!

Tvärtom-dag?

Har läst mer i Grossis "Hantera din stress" och gått igenom steg 1-5. Vad jag vill skriva om idag är steg 2 som tog upp vikten av att ha en bra balans mellan aktivitet och vila. Trots att det finns en hel del kortsiktiga fördelar med att skippa raster och kanske äta vid skrivbordet (man hinner jobba mer) så är de långsiktiga nackdelarna mycket stora (utmattning, stress). Man kan jämföra det med vikten av en god måltidsordning som vi får lära oss på Itrim: om man skippar måltider tidigare under dagen så triggar man igång ett enormt sug som ofta leder till en omättlig hunger på kvällen. Om man skippar de välbehövliga andningspauser som kroppen behöver under dagen ökar stressen till en nivå som är svår att komma ner från senare.

Kapitlet handlade också om varför det är så svårt att bryta gamla vanor och hur vi ofta försvarar vårt beteende med att det på något sätt är del av vår natur. Som om vi inte kan ändra oss. Så en övning i att bryta denna uppfattning är att medvetet göra tvärtom. Att under en dag eller då och då utmana oss själva med att göra saker vi inte brukar. Om du alltid är först på jobbet prova att komma sent en dag och se vad som händer. Om du är en pratkvarn (som jag) prova att vara riktigt tyst och bara lyssna på andra utan att avbryta (kan vara riktigt svårt). Om du är allvarligt lagd kan du försöka le mot folk du möter och se hur det känns. Eller ändra dina dagliga rutiner genom att gå upp extra tidigt/sent, duscha på kvällen istället för på morgonen osv osv. Poängen är att utmana sig själv! Jag tycker det låter riktigt spännande men så är jag lite tokig också...

 

Detta går hand i hand med något annat jag läste (i boken någonstans) om att vår oro i de flesta fall kommer från oavslutade tankebanor. Att man tänker "Om det och det händer så..." men sen avslutar man inte hela händelseförloppet. Man stoppar sig själv vid något hemskt som typ: "då skulle jag få sparken..." utan att tänka vad konsekvensen egentligen skulle bli. Ett sätt att ta bort oron kan helt enkelt vara att fortsätta tankarna en bit till. Om jag nu får sparken vad händer då? Vad är det hemskaste som kan hända? Det kanske inte är så hemskt när allt kommer omkring?

Så prova på att bryta era invanda mönster lite grann. Vad händer egentligen om vi beter oss annorlunda? Det kanske till och med leder till nya upptäckter? Du kanske till och med gillar den där maten som du vägrat prova, eller inser att det inte var så tokigt att gå upp tidigt och åka till jobbet innan rusningstid. Och om vi nu kan göra saker annorlunda betyder det ju att allt inte är inprogrammerat i våra gener. Sanningen är den att vårt beteende till största delen är inlärt och därför inte omöjligt att lära om. Jag kan inte låta bli att tänka hur mitt ätande och brist på motion lett till ohälsa just genom såna här ursäkter...

Rödbetor och stresshantering

Har kommit igång med ordentliga vanor igen och hoppas att det snart syns på vågen också. Hemma hoppar den omkring 90 sen en vecka och jag vill gärna tillbaka till 80-talet så fort som möjligt. Min förkylning börjar äntligen ge med sig verkar det som. Mådde pyton igår morse men idag mår jag riktigt bra - lite hostig bara. Idag tänkte jag nämna två saker som uppenbarat sig denna vecka: att rödbetor är en (av mig) mycket underskattad grönsak, och en vad som ser ut som en lovande bok som jag köpte på mitt Itrim-center kallad "Hantera din stress med kognitiv beteendeterapi" av Giorgio Grossi.

När det gäller rödbetorna kan jag bara säga att min tidigare erfarenhet varit begränsad till inlagda sådana som tillbehör till kalops och liknande svensk husmanskost. Men min vy har nu expanderat till de fantastiska kokta, varma godsakerna! Som är fantastiskt goda själva, som sallad med till exempel feta ost, eller som ersättning för potatis till det mesta. Ska prova att använda dem råa också (rivna i olika typer av sallad) och koka soppa förstås! Om ni har några favoritrecept provar jag dom gärna.

Då jag fortfarande känner att jag behöver bra redskap att handskas med stress köpte jag en bok som verkar riktigt bra (har läst ungefär halva). Satt och bläddrade i den igår då jag väntade på mitt motivationsmöte och den såg så lovande ut att jag köpte den. Då jag skulle betala berättade tjejen i receptionen (som är hälsorådgivare) att hon haft Giorgio Grossi som föreläsare och att han var jättebra. Jag har nu läst igenom den teoretiska delen av boken och måste säga att han förklarar på ett både enkelt men ändå utförligt sätt vad som sker i kroppen under stress och hur olika faktorer framkallar dessa reaktioner. Han ger också en bra bakgrund till kognitiv beteendeterapi. Jag har nu kommit till den mer praktiska delen av boken som presenterar 10 steg/verktyg mot minskad stress.

Det första steget som jag nu ska jobba med handlar om att sätta upp mål. För att kunna göra det måste jag studera mitt nuvarande beteendemönster och utvärdera vilka för- och nackdelar som det medför. Jag ska försöka identifiera mina grundvärderingar, dvs hur jag skulle vilja leva med avseende på arbete, familj, fritid om det var möjligt. Vad är viktigt för mig (i motsats till vad som förväntas av andra)? Att inte leva i harmoni med sina värderingar är oerhört stressframkallande och ändå något som många av oss gör. Delvis för att vi ofta gör saker som förväntas av oss men också för att vi kanske inte ens satt oss ner och verkligen funderat på vad vi vill. Jag kommer troligen återkomma till detta igen men kan i alla fall avslöja att inte helt oväntat handlar ett av stegen om en balanserad livsstil och vikten av god kost, begränsat alkoholintag och vardagsmotion.

Varma fiskar

Besökte Itrim imorse för ett motivationsmöte med min coach. Vägning ingick också och den visade 1.4 kg upp sen sist men "bara" sex hekto var fett. Laddade upp med ersättningar och ska köra riktigt strikt med 2+2 nu. Vill gärna nå nästa magiska gräns innan hälsokontrollen för 6 månader och det vore underbart att nå 85 kg till dess.

Vi pratade en del om vad som gick fel nu under helgerna och jag tror det var dålig planering som jag föll på. Hade ganska bra koll under julen men sen gick det sämre. Vi sov länge, var förkylda och hade ingen lust eller ork att planera eller laga bra måltider. Det ledde till att jag åt frukost för sent så att måltidsordningen blev rubbad och sen blev det mackor eller till och med pizza när vi inte orkade laga mat.

Det verkar också som om jag och maken har dåligt inflytande på varandra. Vi har ju skaffat oss bra vanor på var sitt håll men när vi träffas tenderar vi att gå tillbaka till gamla dåliga vanor från förr i tiden. För att lyckas bättre nästa gång ska jag se till att planera in maten flera veckor i förväg så att vi inte faller i pizzafällan igen.

Tunnare - både på kroppen och knoppen

Jag har tappat en hel del hår sen jag slutade med snabbt. Har väldigt tjockt hår och brukar i perioder tappa mycket men inte så det märkts på tjockleken. Nu kan jag däremot känna skillnad. Inte så att jag är tunnhårig men jämfört hur mycket jag brukar ha så är det definitivt tunnare. Vet inte om jag ska oroa mig över detta eftersom jag antar att det kommer tillbaka så småningom. Jag undrar bara om någon annan Itrimmare har upplevt samma sak? Det står ju listat som en av de möjliga biverkningarna som kan uppstå. Jag vill väl mest försäkra mig om att håret kommer tillbaka igen. Någon som vet?

Ser fram emot ännu ett gott år

Kram på er alla rara människor därute och tack för fina kommentarer och beröm. Man blir så glad och jag hoppas att det inspirerar andra till ta tag i vikten och leva lite bättre. Jag har haft en fin julledighet med en hel del mat och dryck. Det syns på vågen också men det är okej. Jag hade räknat med det och tar nya tag nu när jag är tillbaks på jobbet och de dagliga rutinerna. Har dessutom coach-möte igen på onsdag och räknar med att få mina fiskar varma då...

Just nu är jag superförkyld och har varit det i över en vecka men annars är allt toppen. En ny kille började jobba hos mig idag och det ska bli jättekul att dra igång lite nya projekt. Mindre roligt är att maken åkte imorse. Sonen var superledsen och det brukar hålla i sig ett tag efter han åkt. Det är verkligen inte lätt att ha pappa boende så långt borta, trots att de pratar med honom varje dag.

Jag ser fram emot ett hälsosamt nytt år och ska försöka hålla er uppdaterade här i bloggen om hur det går. Cirka femton kilo till ska bort och jag känner mig stark och självsäker att det ska gå bra. Det får ta den tid det tar men bort ska dom!!


RSS 2.0