Kom itrim

Stod precis och diskade ur den mugg som jag brukade dricka mina soppor i på VLCD när en tanke slog mig. Tänk om jag kunnat föreställa mig hur mycket lättare och gladare jag skulle vara nu åtta månader senare? Om möjligt hade motivationen varit ännu större än den redan var! Jag blir lätt så fokuserad på målen att jag glömmer att se bakåt på det jag redan åstadkommit. Ser bara kilona som är kvar istället för de som redan försvunnit. Men som tur är får jag ibland såna här aha-upplevelser. Vägen är lång men vi har ju faktiskt färdats en bit så glöm inte bort att titta i backspegeln ibland och uppmärksamma hur långt ni kommit. Jag är egentligen redan framme med avseende på mina mål om ett hälsosammare liv och en starkare kropp. Nu är det bara vågen som inte riktigt är där.

Appropå den så gick jag upp en bit till inför veckans vägning (jämfört med den rekordlåga vikten i helgen). Det börjar kännas ganska bekant eller hur? Men nästan ett kilo mindre på en vecka är jag mer än nöjd med. Nästa vecka blir mer av en utmaning för då ska jag resa till Italien (matgudarnas hemvist) och därmed blir varken motionen eller maten som vanligt. Ska bli spännande att se hur det går...

Oj då, jag höll på att glömma att berätta om träningen igår! Tog ut mig helt genom att springa till Itrim (drygt 2 km), göra hälsospåret (hamnade utanför tabellen högt ovanför grönt...), pulsträna 30 min, delta i löpskolan där vi också sprang 2 km för att sen springa hem igen ytterligare 2 km. Sista sträckan gick i snigelfart men jag sprang i alla fall hela vägen. I morse var jag på poweryoga kl 7.30. Galen? Jo, lite.