Kom itrim

Ville bara rapportera veckovägningsresultatet: plus minus noll. Skulle egentligen gått till Itrim och vägt mig på fina vågen idag men det blev inköp av de sista julklapparna istället. Har haft en fin vecka med julshopping, bullbakande, knäckkokning, och en hel del ätande ute på stan. Men jag tycker jag hållit en bra balans och ätit gott i begränsad mängd, hållit regelbundna måltider och undvikit småätande. Ute har jag hållit mig till sallad och lightläsk och då vi fikat har jag visserligen unnat mig en bulle ibland eller delat med någon för att dra ner på mängden. Men om jag fikar så räknar jag det som mellanmål. Nu har vi precis ätit risgrynsgröt till middag och jag tog en normalstor portion (ca 2 dl gröt plus 1 dl mjölk). Räknade ut att det blir ca 400 kcal - inte så långt ifrån de 350 som jag normalt håller mig till. Lustigt nog ligger inte proportionerna mellan protein/fett/kolhydrater så fel heller men det är ju förstås inte inom ramarna för handfast minus. Har beslutat mig för att äta så här nu över helgerna, dvs njuta av mat och dryck men inom mina egna ramar där jag har koll på mängderna och kalorierna. Försöker hålla mig på 1100-1200 kcal om dagen. Promenader har det också blivit ganska gott om med allt julklappshandlande men har inte kommit iväg till gymmet. Inte sen maken kom hit. Får se om jag tar mig i kragen nu i mellandagarna för det är ju skönt att röra på sig och inte soffa till sig helt. Mitt mål är att hålla vikten de närmaste två veckorna och sen ta nya tag efter nyår.

Appropå vad maken tyckte så var han nog ganska imponerad. Jag ser ju helt klart annorlunda ut nu än då han såg mig sist. Det är ju också roligt att dela denna erfarenhet med någon som vet hur det känns. Han har ju också gått ner väldigt mycket och jobbar numera på det här med att hitta en bra balans mellan ätande och träning. Är kanske extra svårt då man kommer hem till Sverige så här och vill passa på att äta allt det där man längtat efter...

Eftersom detta blir sista inlägget innan jul så önskar jag er alla en fin helg. Tack för ert stöd och vi ses snart igen. <3

Tänkte jag skulle skriva lite om det som senaste Itrim-mötet handlade om, nämligen risksituationer. Ganska passande nu i jultider eller hur? Vi tog upp situationer som för oss erbjöd en större utmaning än vanligt. Bland annat nämndes fester, restaurangbesök, stress, avbrott från vardagsrutinerna, alkohol, långa arbetstider, TV-tittande, resor, affärsluncher osv osv. Vad vi kunde komma överens om var att i de situationer där vi kanske inte kunde göra perfekta val så kan man ändå försöka göra så bra val som möjligt. Om man är på fest vill man kanske dricka och njuta av maten, men man kan ju hålla sig till ett eller ett par glas och äta av det man tycker om mest och inte av allt. Restauranger är oftast villiga att laga till något utanför menyn om man bara frågar, så där kan man nog äta bra om man bara anstränger sig lite. God planering är ju a och o för att lyckas men ibland har man ju faktiskt inte tid. Eller så hamnar man i en situation eller på en plats där man inte kan kontrollera allt. Då kan det vara perfekt med måltidsersättningar som backup. Speciellt till mellanmål som kan vara svåra att hinna med. Distraktion är ett annat trick som kan vara bra att ta till då hungern sätter in. Speciellt på kvällarna vid TVn eller i andra situationer då man kanske brukade äta tidigare. Att ta en promenad är ju inte fel så blir det lite extra motion dessutom. Men viktigast är ändå de val vi gör varje dag. Om vi har bra grundvanor så kommer inte tillfälliga svackor att vara avgörande. Och om man avviker gäller det att inte ge upp utan så snabbt som möjligt återgå till programmet. Den största faran är om man börjar tänka att "nu när jag ändå har misslyckats så det spelar ingen roll" eller att skjuta på det med inställningen "den här veckan är redan körd så jag börjar om igen på måndag".  Att avvika är att leva och livet pågår hela tiden. Därmed är ingen tid bättre än att fortsätta än just nu! Kom ihåg: Utan handling, ingen förvandling! Lite pessimistiskt kanske, men det fanns ju en anledning till att vi såg ut som vi gjorde tidigare. Och om vi gör som då kommer vi snart att se ut som då igen...

PS. Maken tyckte att det var lite skillnad sen sist. ;-) Själv gjorde han samma sak med mig i somras då han gått ner säkert 30 kg under våren. Ska se om jag kan hitta några bra före och efter bilder på honom. Så man kan väl säga att han inspirerade mig att göra det samma.

Maken har kommit hem för att fira jul och paniken börjar sätta in. Har fortfarande bara köpt några få klappar, inte bakat eller handlat julmat ännu och vill helst bara mysa istället för att ge mig ut i snöyran. Idag har vi i alla fall klätt granen och jag ska snart gå ut en sväng med nya Robert Jordan-boken i öronen. En sak som funkat riktigt bra den senaste veckan är motionen. Har tränat på Itrim två gånger och fått ihop stegen nästan varje dag. Hurra för mig! Vikten gick också neråt. Fyra hekto är ju inte så mycket men med tanke på att en hel del lussebullar smitit ner på sista tiden är jag nöjd med det. Vi får se hur mycket jag hinner skriva nu den närmaste tiden men om vi inte hörs önskar jag alla en jättefin jul. Kram och lycka till med alla frestelser. Glöm inte bort att den finaste presenten har vi redan gett oss själva - en bättre hälsa!! <3

Tänkte att ni kanske ville se hur jag såg ut då jag skulle på nobelceremonin. Det var verkligen fantastiskt att få vara med. Under är en bild tagen efter jag kommit hem. För er som glömt bort hur jag såg ut i somras så är det bilden längst ner till höger.

Ber om ursäkt för att jag missade att rapportera veckovägningen igår. Jag har varit och är fortfarande förkyld sen några dagar. Men idag måste jag pallra mig ut för jag har den stora äran att få närvara vid årets nobelprisutdelning. Tyvärr inkluderar det inte middagen utan bara cermonin i konserthuset men ändå väldigt roligt att få se det "live". Igår hade jag motivationsmöte med coachen på Itrim och denna gång pratade vi om strategier för hur jag ska komma igång med träningen igen. Jag känner mig faktiskt riktigt peppad att komma igång bara nu den här förkylningen ger med sig. Vägningen på fina vågen visade 1.6 kg mindre än för två veckor sedan så inget att klaga på där i alla fall. Hemmavågen gav minus 1 kg för vecka 17 och nu är det inte långt kvar till minus trettio. Kan inte fatta det. Trettio kilo är ju hur mycket som helst! Ska bli kul att se makens reaktioner då han kommer hem för att fira jul. Han har inte sett mig sen i somras...

Igår var jag ute med arbets-kamraterna för att avnjuta det årliga julbordet. Eftersom många kommer utsättas för just denna frestelse den närmaste tiden tänkte jag berätta om hur jag hanterade situationen.

Som jag skrev i torsdags var det inte långt kvar till 90 och igår hände det äntligen: vikten började på 8!! 89.7 kg för att vara exakt och idag låg den på 89.6. Kom även ut på långpromenad igår eftersom det var nattvandring och förutom besvikelsen över den dåliga uppslutningen (bara jag och min mamma dök upp) så var det riktigt mysigt. Inte många själar som var ute men det var väldigt vackert med den vita snön som lystes upp av adventsljusstakar och julbelysningar i trädgårdarna. Temperaturen var inte så farlig den heller och vi hade klätt oss varmt. Idag tror jag det är dags för julklappsinköp. Har inte börjat ännu och vill gärna bryta min vana att spara det in i det sista. Kram på er och ha en fortsatt fin helg!

Det är svårt att inte ramla av då vägen är skumpig och jag har definitivt drabbats av det antiklimax som de flesta viktkämpar råkar ut för då den första intensiva tiden är över och vardagen sätter in. Snö, jobb och allmän nedstämdhet har satt stopp i hjulen då det gäller vardagsmotionen. Och bloggandet blir förstås lidande när man känner sig onyttig och inte har något kul att rapportera.