Dag 113 - Att hålla sig kvar på vagnen
Det är svårt att inte ramla av då vägen är skumpig och jag har definitivt drabbats av det antiklimax som de flesta viktkämpar råkar ut för då den första intensiva tiden är över och vardagen sätter in. Snö, jobb och allmän nedstämdhet har satt stopp i hjulen då det gäller vardagsmotionen. Och bloggandet blir förstås lidande när man känner sig onyttig och inte har något kul att rapportera.
Men idag är det torsdag och veckovägning och det tänker jag inte sluta med!! Men först vill jag tacka Nina för hennes kommentar på inlägget om att må bra inuti. Jag vet att min blogg inspirerat många och det vore ju fel att sluta skriva bara för att det inte flyter på lika lätt som innan. Själv blir jag alltid lika besviken då jag följt någon annans fantastiska resultat för att sen se det rinna ut i sanden. Några slutar till och med blogga utan förvarning och man får liksom inte veta hur historien slutade. Det är klart att den aldrig slutar helt men man är ju ändå nyfiken på om de höll sin vikt senare och hur de klarade att hålla fast vid sina nya vanor. En sak lovar jag er i alla fall: den dag jag bestämmer mig för att sluta skriva kommer jag meddela det här i bloggen. Så ni slipper titta in här hela tiden för att se om det kommit in något nytt.
Vecka 15 (den fjärde på varierat) stannade vågen på minus 0.6 kg. Endast två hekto kvar till 90 så förbered er på ett inlägg om det ljuva 80-talet snart!! :-) Så egentligen har jag inget att klaga på för det går ju åt rätt håll. Men om man däremot tittar på mina förbättringar och vanor så går det åt helt fel håll. Inga promenader och dåligt med träning överhuvudtaget. Sömnen har det varit lite si och så med och meditationen ännu värre. Så jag är ganska besviken på mig själv. Jag har tappat inspirationen och vill bara kura ihop mig under en filt framför TVn med tända ljus och en kopp kaffe. Ingen lust att dra på mig varma kläder för att gå ut och inte ens crosstrainern lyckas locka mig till motion (trots att den stirrar envist på mig när jag sitter där i soffan). Naturligtvis hänger allt detta ihop. Om jag bara rörde på mig mer skulle jag känna mig piggare och sova bättre. Men just nu vill jag bara ta det lugnt...
Det positiva är att jag fortfarande håller i mina nya och bättre matvanor. Jag äter var tredje-fjärde timme och håller mig för det mesta till handfast minus. När jag säger för det mesta innebär det att jag faktiskt äter kolhydrater ibland i form av havregrynsgröt och bröd, men däremot inte ris, pasta eller potatis. Jag håller mig dock alltid inom 200-350 kcal per måltid och 1000-1100 kcal om dagen. Och jag har även tagit en saffransbulle någon gång som mellanmål eller lite glögg och en pepparkaka. Men jag håller stenhård koll på kalorierna och dessa undantag sker ju inte varje dag utan kanske någon gång per vecka. Jag har ju ändå 15-20 kilo kvar att gå ner och det kommer nog ta närmare ett halvår. Känner att jag gärna vill leva någorlunda normalt under den tiden och ser detta som övning inför mitt liv som viktstabil. Att kunna unna mig lite av det goda i livet och ändå ha koll på hur mycket jag äter. Nej, motionerandet är min stora utmaning och jag måste verkligen försöka hitta lusten till det igen. Kram på er!!
Kommentarer
Postat av: Ann Almgren
Hej
Inte får Du släppa motionerandet, på lördag kväll är det föräldra/ nattvandring som gäller.Mellan 21-23 ska vi ut och pulsa i snön.Det låter väl skönt och jobbigt.Stor kram
Mamma
Postat av: Sara
Superbra att du orkar hålla kosten när det är tufft i livet! Hurra för dig!!! :-)
Trackback