Dag 65 (19.7kg) - Kom igen nu...

Börjar kännas lite tjatigt med vikten som står och stampar på samma ställe. Känns som det är dags för ett litet ras neråt igen. Det är ju mindre än tre veckor kvar till jag börjar äta och vill få ihop så många kilon som möjligt innan dess.

Har varit seg på jobbet också och haft svårt att känna någon riktig inspiration. Jag är väl inne i en sån där period då att allt känns lite grått och trist utan egentlig anledning. Ska i alla fall iväg och styrketräna idag med min kollega och det ska bli kul. Och på söndag har jag bokat en badmintonbana för mig och dottern vilket jag ser fram emot.

Väntar fortfarande på skissen över min nya tatuering och förhoppningsvis kommer den att pigga upp mig. Det är ju inte många dagar kvar nu till jag ska få det gjort! Hoppas alla får en skön helg och att det vackra vädret håller i sig. Kram <3

Kommentarer
Postat av: Eva

Hej där! Förstår att känslan av att man står och stampar, men i avsikt att uppmuntra måste jag ändå förmedla att jag är sjukt imponerad av dina resultat. Nära 20 kg på lite drygt två månader. Det kan inte vara många som klarar den uppgiften. Snyggt jobbat säger jag! Passar också på att tipsa om några tänkvärda punkter ur en artikel jag nyss läste: http://mabra.com/smala-kvinnors-hemlighet-sa-haller-de-vikten/

Keep it up! Respectfully Yours, Eva ifrån fredagsgruppen.

2010-10-15 @ 13:16:50
Postat av: PhD

Hej Eva!

Tack för uppmuntran och länk till bra artikel. Knyter an en hel del till det jag skrev för ett tag sen om vad vi uppfattar som normalt sätt att leva och hur vissa mer eller mindre automatiskt gör saker som håller vikten stabil. Hoppas allt går bra för dig också och ses igen på fredag!

2010-10-15 @ 16:24:46
URL: http://komitrim.blogg.se/
Postat av: Luiza

Ååå, vännen!!!!

Såg precis att du lagt upp awarden x 2, vad roligt , och tack för dina fina ord om mig =)!

Jag bevarar dem i mitt hjärta!!!



Vet du, jag är också såååå deppig/uttråkad... Vet inte vad det beror på, men allt känns så där blääää...



Nu är det 4 veckor kvar för min del, och jag vet inte hur det känns, delat antar jag!

Men vi ger inte upp nu!!!! Ellerhur , vännen?

Nu när vi kommit så långt!!



Du är fantastisk!

Jag tycker det. Var stolt över det du åstadkommit.



Varmaste kramen/

Luiza


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0