Så idag var det dags att prata om kolhydrater på gruppmötet. Ett ganska känsligt ämne nuförtiden kan man ju säga. Och jag blev nog en aning animerad (ursäkta till mina fina kurskamrater och coach om det blev för mycket) för jag har studerat och funderat mycket på om huruvida vi borde äta dem eller inte. Då pratar jag förstås inte om grönsaker och frukt för det ska vi självklart äta. De är näringsrika och om man ser på frukternas och nötternas naturliga funktion är det ju meningen att de skall ätas så att växternas frön sprids. På samma sätt tycker jag att kött och animaliskt fett är naturligt för oss att äta, även om detta naturligtvis kan diskuteras och framförallt vår moderna djurhållning lämnar mycket att önska.
Vad jag däremot är mer tveksam till är spannmål, raffinerat socker och liknande mänskligt framställda varor. Det råder ju ingen tvekan om att de är energirika och dessutom en relativt billig form av föda. Men jag är också övertygad om att de rekommendationer som livsmedelsverket och motsvarande västerländska myndigheter spridit angående en fettsnål, kolhydratbaserad kost är en av anledningarna till att vi har så stora fetmaproblem idag. Inte det enda problemet naturligtvis då vi både rör oss för lite och äter för stora portioner, men en stor del av det. Folk har blivit rädda för fett och vet samtidigt inte att en liten portion ris eller pasta innehåller lika mycket energi som 30 gram smör! Sen kan man ju diskutera vad som innehåller mer näring förstås och vad som håller oss mätta längre. Men en sak man med säkerhet vet är att framförallt snabba kolhydrater leder till högt blodsocker och insulinpåslag, vilket i långa loppet kan ge upphov till diabetes.
Som jag nämnt tidigare har jag i perioder ätit enligt LCHF (low carb high fat) och både gått ner i vikt och mått bra av det. Problemet med att följa den typen av kost är framförallt kulturellt betingat. Det är helt enkelt svårt att avstå från kolhydrater helt eftersom vår mat är så totalt uppbyggd på spannmål. Det gör det inte bara krångligare och dyrare att äta enligt LCHF men som individ (med mig själv som utgångspunkt) saknar man den mat man vuxit upp med och är van vid.
Så hur tänker jag äta då det slutligen är dags? Itrim rekommenderar en metod baserat på motsvarande en handflata protein och tre knytnävar kolhydrater (varav högst en består av energirika kolhydrater såsom potatis, ris eller pasta). Fett bör undvikas i största möjliga mån eftersom de anser att den mängd man får i sig via proteinet är tillräcklig. Jag kommer naturligtvis följa detta i början men min oro är, baserat på mina erfarenheter av fettsnål kolhydratbaserad kost, att man inte håller sig mätt. Att insulinpåslaget gör en hungrig strax efter man ätit osv. Men jag tror inte på en ren LCHF diet heller, eftersom jag vet att jag med tiden kommer sakna bröd, pasta, ris och potatis. Jag hoppas därför hitta någon form av medelväg där jag baserar vissa måltider på energirika kolhydrater, men inte i alla. Genom att gå tillbaka till hederlig kaloriräkning när jag planerar mina recept så ska jag försöka hålla energimängden balanserad och jämn under dagen men att dessa kalorier kommer ömsom från kolhydrater och ömsom från fett/protein.
Jag kommer definitivt återkomma till detta ämne igen! :-)
En annan sak som togs upp på mötet var hur mycket socker det är i olika födoämnen. Det är verkligen tänkvärt när man inser att apelsinjuice innehåller lika mycket socker som Coca Cola. Eller att russin har mer socker än mjölkchoklad. Visserligen har det ena bättre näringsvärde i form av vitaminer och mineraler men ändå. Insulinpåslaget blir det samma. Så vi borde nog tänka efter innan vi ger våra barn ett glas fruktjuice och ett paket russin. Det är nästan det samma som att ge dem en chokladkaka och läsk!